#0:

"När vi slutar att identifiera oss med kroppen och sinnet finns där ingen kvar som lider."

Just det, när lidaren har dött så dör också lidelsen.
Kvar finns då bara varat…det eviga icke-lidandet.

#1:

Ja precis 😊

Men vad jag inte vill ha sagt med min text, är att lidaren skulle dö för alltid, för det finns ändå alltid stunder då identifikationen med sinnet och kroppen är där igen, kanske inte i samma skala som förr, men att förbli i det eviga varandet / icke-lidandet för alltid är nog inte ens för den "mest upplyste" möjligt. Men har man en gång av-identifierat sig med kroppen och sinnet, så lever det kvar i hjärtat och man kan ta med denna visshet, att man är det eviga varandet själv, in i stunder av sorg och smärta, vad som gör att man kanske fortfarande lider, men inte så mycket som förr…. Eller hur man nu ska förklara det 😄 Men jag tror du förstår vad jag menar 😊

#2: Jag vet inte riktigt vad jag menar med den "mest upplyste", men t.o.m Jesus blev arg och kastade ut handlarna från templet.

#2, #3:

Jo, visst är det så. Min egen upplevelse är dock att en stor del av mig som led så mycket för några år sedan inte finns där längre. Visst finns det emellanåt lidelse, men inte på samma sätt som förr. Skulle vilja på något sätt beskriva min egen upplevelse som att där ibland finns lidande, men ingen riktig psykologisk struktur längre, som skulle lida. (på samma sätt)

Om man tar Jesus på korset som exempel…det fanns säkert mycket fysiskt och kanske t o m en del psykiskt lidande där när han satt på korset. Men jag undrar om samma komprimerade psykologiska struktur fanns där i honom, som led, på samma sätt som för en annan människa som inte erfarit sin sanna natur, på så sätt som Jesus måste ha gjort?😊

Men själva Samadhi-erfarenheten är ju inte evig, från det perspektivet av människan/personen.

(och ja, jag förstår hur du menar)

#4: Bra fråga, ingen aning om denna psykologiska struktur var närvarande hos Jesus eller inte, om den kan komma tillbaka och vad som i så fall krävs för den att komma tillbaka. Sen tror jag också att mycket handlar om mognad, om långsamma förändringar, om strukturer som mer eller mindre löser upp sig, som kan bli svagare för att sedan bli starkare igen, allt efter nya insikter som kommer och efter nya livshändelser som sker. Om huset brinner upp, familjen dör, eller om kriget bryter ut, så blir kanske denna struktur starkare igen… Ingen aning, faktiskt 😊 Men oavsett, så är det rena medvetandet som inte lider, alltid där, bortom allt detta 😊

#6:

"oavsett, så är det rena medvetandet som inte lider, alltid där, bortom allt detta"

Ja, det var nog lite detta jag mest syftade på, att den delen av en som inte lider alltid har funnits där, och alltid kommer att finnas där…för varje levande varelse, oavsett vilka erfarenheter man gjort tidigare😊

#7: Ja så är det 😊

Jag tänker så här va. Från egen erfarenhet så absolut ingen fakta här.

Det är rätt bra att vara obekväm ibland eller ha det tråkigt för hur något är blir ofta irrelevant.
Äter jag lammytterfile hela veckan så uppskattar jag den mindre. Har jag haft ont i fötterna hela veckan utom idag känns det riktigt bra men om 2 månader har jag glömt smärtan.

Spelar ingen roll om det handlar om smärta/välbehag eller smaker.
Kroppen verkar alltid försöka hålla sig i balans och det senaste är den nya måttstocken om man kan uttrycka sig så.
Innan jag började med fysisk träning trodde jag att jag mådde bra. Men efter jag började så mår jag sämre om jag inte tränar till och från. Förmodligen för att jag vet hur det är med bättre hälsa.

Hur vet man vad som är dåligt är om man alltid haft det dåligt eller tvärt om?
Teoretisk kunskap är bra men erfarenhet kan shocka och ta fram någon man inte visste fanns :D

#9:

Alltså innan jag började att äta och leva hälsosamt så tänkte jag att det var helt normalt att må som jag gjorde på den tiden, dvs att t.ex ständigt ha ont i magen och sådana problem 😄

Jag skulle säga, att det nog bara är som så, att vi lär oss genom våra livserfarenheter. Ett litet barn har inte lika mycket livserfarenhet som en ung människa och en ung människa har inte lika mycket livserfarenhet som en äldre människa. Så det är med tiden och med våra ihopsamlade erfarenheter som vi lär oss vad som är bra för oss och vad som är mindre bra, efter att man erfarit både det ena och det andra 😊 Så jag håller med dig om att teoretisk kunskap är bra, men det som är viktigast är egna erfarenheter.

#9:

Bra skrivet. Det är ju som att utan mörker så finns det inget ljus, utan smärta finns ingen njutning, osv. Det är väl polariteterna, och dualiteterna här i livet. Och bortom dessa polariteter finns friden😊