En liten vishetshistoria av okänd författare:

Anna och Walter sitter på sin favoritbänk under ekarna. "Kommer du ihåg hur allt började då?" frågar kvinnan drömmande. Den gamla mannen ler och ger henne en innerlig kyss.

Båda minns: De träffades på tivolin och visste genast att deras hjärtan hörde ihop. De promenerade då förälskade över torget och styrde mot en folksamling vid byns kant. Där hölls en tävling. På en bänk stod ägaren till ängen där med två ekollon i sina händer. Han väckte stor uppståndelse med sitt högljudda rop. "Kom och se! Detta är kärleksekar! Vem vågar att skapa en monument för kommande generationer?

På den här bänken ska en gång kärlekspar sitta och trivas. För att en mysig plats ska kunna skapas, ska två mäktiga ekar ge den nödvändiga skuggan. Vem av er kan hitta det rätta avståndet, som dessa ekar behöver för att kunna växa och åldras tillsammans? Vår by-trädgårdsmästare är domaren och bestämmer vem som har löst uppgiften bäst."

Ett efter ett steg flera par fram och placerade ekollonen på marken enligt sina egna tankar. Avståndet på de olika förslagen var från femtio centimeter till tre meter. Anna och Walter var de sista som gav sina gissningar. Men när de lade de två ekollonen med ett avstånd på sju meter på marken, skrattade publiken högt åt dem!

Den gamla trädgårdsmästaren nickade dock nöjt och grävde in de två kärleksollonen precis där paret hade lagt dem. Med ett leende sa han: "Med det här avståndet kan ekarna utvecklas väl. Var och en förblir ett självständigt träd och ingen tar solen och luften ifrån den andra. Även rötterna hindrar inte varandra. Ändå kommer träden att bilda en gemenskap, för när vinden blåser över dem kan deras grenar mjukt röra vid varandra."

Så började det då, för över femtio år sedan. Hand i hand och försjunkna i tankar, sitter Anna och Walter under de två mäktiga ekarna, vars grenar möts högt upp i luften, och lyssnar på ljudet av löven som prasslar.