#0:

Det mänskliga förståndet är så funtat att allt måste ha en början, en utveckling och ett slut. Det är förståndets logik.

Men är logiken som kräver en början, utvecklingar och ett slut som redogörelser för fakta den enda existerande logiken?
Det är den verkliga frågan. Det finns mer än en logik. Det finns till exempel en som kräver att man måste erkänna en mängd intensiteter som fakta. Enligt denna logik börjar ingenting och slutar ingenting.

Men människor som går på den andliga vägen letar ibland efter ett mål som slutet. Det kan vara en föreställning om andlig upplysning som är målet. Men är det inte samtidigt början på något nytt? Eller är det bara en fortsättning av någonting som aldrig slutar? Ur förståndets perspektiv har allt en början, en fortsättning och ett slut. Men förståndet har ingen aning.

#0:

Det här är nog en av dina bästa texter😄 om inte den bästa.

För att sökandet ska få ett slut så måste sökaren upphöra, för att lidelsen ska få ett slut så måste lidaren upphöra. För att man ska bli fri måste man (egot) sluta existera för en stund. Vad mer finns att säga….😊

#2

Tack! Jag måste medge att jag har kämpat med den texten ända sedan igår. Det var så svårt att få den så som jag ville ha den pga av det är så paradoxalt. Men är glad om du tycker den var bra 😊 Men egentligen hade jag ju kunnat formulera mig lika kort och gott som du, för vad finns det egentligen mer att säga än det som du skrev? 😄

#3:

Den kändes genomarbetad och jag tycker du berör själva kärnan i vad det hela handlar om.

Ibland är det fint att få en lite mer förklarande och målande text också… 😄 Och jag sammanfattade nog bara det du skrev, som också är min egen förståelse.😊

#4: Ja jag bemödade mig verkligen med den här texten. Fick t.o.m., sova på saken för att jag inte var helt så nöjd i går 😄

#5
Förstår att du fick bemöda dig, inte en helt lätt att formulera.
Tycker att du gjorde det bra iaf.😊

Ställde en fråga till mig själv, är du beredd att ge upp?!
Självklart vad annars. Är du verkligen beredd på ge upp allt
som man har skapar och skapar under sin livstid.
Hur blir det då med tomheten, vad ska du fylla den med?.

Och det var under några sekunder här på sajten, den tanken kom.
Så det är så man är, alltså så himla självupptagen!.
Man får ta det med ett leende.😊

#6:

Ja vi människor är verkligen väldigt självupptagna 😄 Och egentligen är det inte ens något dåligt. För det är vår natur. Denna egoism är "inbyggd". Det är som när en växt söker efter ljus. Den bryr sig inte ens om hur det går för växterna bredvid den. Den vill bara vara den första att "komma upp"- det följer bara sin medfödda överlevnadsvilja eller vad man ska kalla det för i växternas rike. Och så är det nog med oss människor med, att vår självupptagenhet är medfödd, något som behövs så att vi ska klara oss och överleva. Därför är det mycket bra att ta det med ett leende. För det handlar ju inte om att motarbeta något, utan att om att bli medveten.

Anledningen till varför det är så bra att möta livet med ett "jag vet inte vem jag är" är att vi genom det blir mindre självupptagna. Där det personliga jaget inte finns, finns inget jag att vara upptagen med. Men det är en fråga om insikt och det kan ta sin tid att komma fram till den insikten. Frågor som "vem är jag", "var kom jag ifrån innan jag föddes" och vart går jag efter att jag dött" är bra frågor att ställa sig, för så kommer man till sist fram till att man inget vet, för att vi inte kan veta något med förståndet. Sen bli det också enklare att ta med sig detta "jag vet inte" ut i det vardagliga livet och därigenom låta det gudomlig verka genom sig. Vår sanna natur, är ju ingen huvudsak, utan en hjärtesak metaforiskt sagt. Det är vad vi är, något som vi känner och erfar eller hur man nu ska formulera sig 😊

#0: * Det handlar om Icke-Vetandet, en tidlös visdom som ekat genom århundradena.*

Dessa rader fick huden att knottra sig och urdjupet inom suckade lättad… eller hur jag nu ska uttrycka det

Väldigt väl formulerad text som talar till existensen inom mig.

Sökaren får ge upp sitt sökande och vila i Varat av allt som är och allt som blir. Och utan motstånd omfamna Allt så som det Är.

Inte så som h*n tror att det ska vara. Befriad från den världsliga tyngden strömmar kärleken fri och utan synd till och från sin källa.

#8

Tack! Ja precis, vi behöver inget mer än att vila i Varat av allt som är och allt som blir. Livet sköter sig av sig självt. Hjärtat fortsätter slå, andningen fortsätter utan uppehåll, även när vi bara Är och gräset fortsätter växa och fåglarna fortsätter sjunga 😊

Jag gick ut på vår promenad i går med denna attityd av Icke-Vetande och jag kan bara säga, att jag nog aldrig har gått en så medveten promenad förr, så totalt närvarande att jag la märke till varenda en insikt och varenda ett fallande blad, kändes det i alla fall som 😄 Till och med vinpustarna mot ansiktet och solens strålar kunde jag förnimma tydligare än någonsin och fåglarnas sång var så ovanligt vacker. Det var så enkelt, inte alls svårt, att bara vila i allt som är. Det är som att vi människor bara gör det tusen gånger svårare än vad det är, för det mesta. För idag är en annan dag och plötsligt är det inte lika enkelt längre 😄

#9: 🩷🙏

#7:

Ja, se bara på aporna i dokumentären jag såg förr, som slogs om makt osv. De är våra förfäder, och vi har deras sätt i oss än idag.

#11: Ja så är det 😊