Den inre och den yttre vägen
Att hitta en bra balans mellan den andliga vägen (den inre resan) och det världsliga (den yttre resan) kan ibland vara en utmaning. Den inre vägen handlar om självreflektion, meditation och personlig tillväxt, medan den yttre vägen handlar om att agera i världen och att interagera med andra människor och sin omgivning.
Att få dessa 2 vägar i balans med varandra är nyckeln till en mer harmonisk existens. Andliga tekniker som meditation, reiki, yoga och qigong kan hjälpa oss att hantera stress som uppstår på den yttre vägen, t.ex. i yrkeslivet.
Men att gå en andlig väg kan också skapa stress på den yttre vägen, beroende på hur folk reagerar på att veta att man går en andlig väg, utan att veta vad det innebär och ofta har folk helt falska föreställningar om saken.
Somliga förknippar det med en religiös tro, andra med flum och sen får dom en föreställning av den som går den andliga vägen som inte motsvarar människan. Därför är det klokt att inte prata så mycket om vad man gör med människor som inte vet vad det innebär.
Det finns ju mycket som man kan bli förväxlad med. Läser man på internätet om andligt, läser man mest om andar, spöken, uppstigning till andra dimensioner, att få superkrafter och man vill ju inte att omgivningen ska tro att man är "en av dom".
På TV visas healare som healar från halshuggning i tidigare liv, så man vill ju inte ens själv ge sig den beteckningen för att folk tror att man är antingen flummig eller en bedrägare.
Sen är det också så att man med tiden inte intresserar sig för vissa saker längre, som det pratas om t.ex. på arbetsplatsen. Om folk pratar om vad som händer i TV program som t.ex. "big brother" känner man sig lite utanför. 😄 Sitt eget andliga liv är det bäst att hålla tyst om, så vad sjutton ska man göra med t.ex. sina arbetskollegor? Om man t.ex. inte vill ut och festa med dom blir dom sura.
Jag minns en gång, att jag träffade en snygg tjej på 90-talet. Vi var oss sympatiska och hon bjöd in mig till henne ,och där bad hon mig titta vad det är för fel på hennes videorecorder. När hon sa att hon vill spela in "big brother" som kom nästa dag på TV, visste jag att hon inte var någonting för mig. 😄
Att ineragera med sin omgivning på rätt sätt är en stor utmaning som man möter varje dag. Inte att undra att många andliga mästare i Indien drar sig tillbaka på ett berg. Man passar inte in i flocken längre.
En helt annan väg gick Castanedas lärare Don Juan och Don Genaro. De betraktade hela världen som ett dårskap, inklusive dem själva. Men medan människor i allmänhet lever ett rent dårskap, leve dessa schamaner ett "kontrollerat dårskap.
En kort historia ur Castanedas böcker säger mer än tusen ord om vad ett kontrollerat dårskap innebär:
"Snälla, don Juan, berätta för mig vad exakt är kontrollerad dårskap?" Don Juan skrattade högt och slog högljutt på låret med sin kupade hand. "Detta är kontrollerad dårskap", skrattade han och slog igen på låret. "Vad menar du med det" …?" "Jag är glad att du äntligen frågar mig om min kontrollerade dårskap efter så många år, och ändå skulle jag i slutändan inte ha brytt mig om du inte hade frågat mig om det. Och ändå har jag bestämt mig för att njuta av det, som om jag bryr mig om att du frågar mig, som om det spelar någon roll att jag bryr mig. DET är kontrollerad dårskap."
Hur hanterar ni utmaningen?
#0:
Jag som inte riktigt kan dra mig tillbaka till ett berg, är tvungen att försöka leva ett kontrollerat dårskap och att göra mitt bästa av det 😄
Klokt eller inte, men jag brukar i alla fall inte berätta så mycket om min andliga väg för folk. Men min familj vet att jag gärna mediterar, sysslar med Reiki och tycker om kristaller, men om några djupare erfarenheter känner jag att det inte lönar sig att tala så mycket om. Speciellt inte med min syster som ändå bara ser allt som flum. Min mor har själv hållit på med Qigong, så jag brukar försöka påminna henne, nu när hon är gammal och sjuk, om att göra lite qigong-övingar ibland, speciellt övningar som hon kan göra sittandens i rullstolen. Jag brukar säga till henne, att det skulle göra så bra för energiflödet i hennes kropp. Sen brukar jag sända henne Reiki när hon är sjuk och det tycker hon om 😊
Ja det är inte alltid lätt att kombinera dessa vägar med varandra, men får göra sitt bästa och med tiden lär man sig med vilka människor man kan diskutera sin väg med och med vilka människor det är bäst att hålla tyst.
#1:
Ja, det finns ju inte så många alternativ till att antingen leva ett kontrollerat dårskap eller att fly undan på ett berg. Det rena dårskapet kan man ju inte leva längre. 😄
Tillägg: Kanske vi därför inte gör en storvinst på lotto. Vi skulle fly undan dårskapet genom att köpa oss ett hus vid någon ensam sjö och inte lära det som vi lär när vi lever ett kontrollerat dårskap. 😊
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag gör nog ganska precis som FataMorgana. Talar inte mycket med folk om min andliga väg. Mina nära vet ju att jag mediterar, gör yoga och så. Men inte så mycket djupare än så.
När jag skulle gå meditationskursen jag gick hjälpte det att den har så stort stöd av vetenskapen, det var lättare att peka på varför jag gärna ville gå den. Det verkar mindre flummigt.😊
Ibland har det känts som man lever två liv. Ett som man inte kan prata så mycket om, och ett som är "det normala"… Jag saknar nog lite att ha någon här i det fysiska (inte bara online) att kunna dela allt med också som hade förstått.
Även om detta erat forum är guld värd på det sättet så klart😊😄
- Redigerat 2024-05-02 17:59 av [snowy00]
#4:
Ja, det är just dessa 2 liv som är utmaningen att få i balans med varandra.
#5:
Ja, just det.
Kommer att tänka på Jesus uttalande (tror det var han som ska ha sagt det) om att man ska be i det fördolda (då tänker jag på alla andliga praktiker, inte bara att be). Men det handlar ju också om att inte vara en "show-off" med sin andliga väg, men nog lika mycket om att det är en inre väg som ibland är svår att dela med andra.
#6:
Ja, det var Jesus som sa något sådant. Det var kritik mot dom som går i kyrkan bara för att det ska synas att de ber till gud.
#4: Jag talar inte heller vitt o h brett om min andliga väg.
Mycket av det som jag tidigare ansåg vara viktigt och andligt - har runnit undan och andlighet har fått en ny innebörd.
För mig.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#8: Det känner jag också igen mig i. Hur betydelsen av och meningen med andlighet har ändrats mycket genom åren. Den har tunnas ur på något sätt, och på ett sätt kanske det inte finns lika mycket att prata om, och tala om heller längre? Det är mer subtilt, på ett inre plan nu mer, för mig.
#9: Precis så 🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
Ja andlighet är ju något man lever, som t.ex., i mötet med andra människor. Andlighet är inget objekt som man kan vifta runt med och visa folk. Så därför finns det nog inte så mycket att tala om, förutom att man kan berätta åt folk att man mediterar och gör Yoga t.ex., men annars är det snarare något som visas genom handling, som när man visar sin medkänsla för en annan, kan man se det som ett resultat av ens andliga väg, att man blivit mer medkännande så att säga. Om ni förstår vad jag menar 😊
#11:
Jag förstår nog precis hur du menar😊
Starta ny diskussion