Denna vishetshistoria förmedlar inget nytt, men den var ändå så vacker att jag ville översätta den till svenska och dela med mig av den. Jag hittade den på en tysk sida som handlar om Taoism och ska vara skriven av Mingqing Xu.

I en avlägsen dal hölls en målartävling med temat "Tystnaden". Talrika konstnärer deltog i tävlingen. Tävlingsjuryn valde ut två målningar som kandidater till första pris från ett stort antal mästerverk. Beslutet om vilket verk som skulle få förstapriset ledde till stor kontrovers. Den första målningen visade en klar, blå sjö, så stilla att inte ens den minsta vågen störde den. Den speglade himlen som en orörd spegel. Runt sjön reste sig majestätiska, mörka bergstoppar, medan en blek solnedgång och blygrå moln syntes på himlen. Målningens atmosfär var perfekt fångad, detaljerna var konstfullt utarbetade, och dess innehåll var nära förknippat med temat. Alla som betraktade denna målning kunde inte annat än beundra den.

Den andra målningen visade också berg, men med branta klippor och bisarra stenar. Vilda moln skingrades på himlen, och ett blixtrande ljus skar igenom den sneda regnet. En vattenfall forsade ned från en klippa och skapade en dimma som bildade en smaragdgrön damm. När man betraktade denna målning verkade man höra åskmullret från blixten, känna vattnets sus och känna vinden viska i regnet. Det var säkert inte en plats för tystnad. Men vid närmare undersökning kunde man bakom vattenfallet urskilja en klippskreva, där buskar växte. I en av dessa buskar fanns ett fågelbo, där en fågelmamma låg stilla och lugn, oberörd av vind och regn, i fullkomlig frid, som om hon lyssnade till det mjuka suset av regnet.

Till slut beslutade juryn att tilldela förstapriset till den andra målningen. Deras motivering löd: "Tystnad innebär inte att det inte finns något ljud från människor, ingen brådska från bilar och hästar, inte heller att man håller sig borta från världen och hårt arbete, utan att man mentalt drar sig tillbaka från världen, att man mitt i stadens tumult är lugn, som vatten, att man i den glittrande verkligheten också finner en stund av stillhet för att skörda friskhet och renhet, utstråla naturlighet och friskhet… En sådan tystnad behövs särskilt brådskande i dagens samhälle."