Tankens kraft - Är stor
En gammal text som kom upp i fb:s minnes flödet idag. Jag skrev den för flera år sedan. Tänkte att jag ville dela den med er
Att med ordens hjälp klä av sig naken. Naken inför sig själv och naken inför andra. Att ta av alla dessa masker som tilldelats genom livet av andra människor, som suttit så alldeles självklara. Fast i den övertygelse som visats upp genom de speglingar vi mött.
Bakom allt detta som den sociala normen strävar efter och lär ut. Allt på grund av rädslan för att visa världen vem "vi" egentligen Är! Vi maskerar oss inför varandra.
Vi gör vårt yttersta för att hålla upp fasaden. Rädda är vi för att beröras och för att bli berörda. Alla vet vi vad vi tycker och tänker, utan någon eftertanke. Åsikternas röster dränker Insikternas.
Världens sus och brus och snabba tempo - Förväntningarna av att göra bra ifrån sig - Leva upp till den outtalade normen som gör att Människor krymper i stället för att växa.
Vad är det egentligen som ligger bakom våra snabba svar och antaganden? Hinner vi ens reflektera?
Ljudlösa vågor som rör sig in mot medvetandets strand sätter existensen i gungning. Vad är det vi tror att vi måste skydda?
Känslor vaknar upp tar över vårt sinne vår kropp. I motståndet över det som Är, och som kan komma att bli.
Föreställningens värld tycks oändlig.
Illusionens slöjor fladdrar till av känslornas svallande, där i djupet inom. Precis innan den inre dörren stängs till, dröjer sig känslan kvar. Om det, som i hemlighetens djup har anats. Livet fortgår som förr.
Små glimtar som bjuds från Livets djup. Som kan få oss att vakna.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
- Redigerat 2024-04-20 08:31 av Stjärnskott
![[SolaH]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0
Du skriver sådana texter som är djupa, men samtidigt berör på något sätt inom en som känns igen. 💚
Innan du nu nått nirvanan av mina ord..🤔😇
Så vill jag säga några ord..
Om att klä av sig, så har man klätt på sig rejält.
Innan jag egentligen förstod vad andlighet innebar.
Så började min resa med dessa klädesplagg.
Det var liksom en sträng av ett musik instrument som
slog en klang inom. När ett efter ett klädesplagg togs av.
Hur nakenhetens klarhet, träddes fram.
Likt som en dimma skingras, började man sakta förstå hur det hänger ihop.
Än finns det klädesplagg kvar som sitter tätt ihop.
Ungefär så upplever jag det, svårt att sätta ord på.
- Redigerat 2024-04-20 10:47 av [SolaH]
#1: Tycker att du sätter ord på det alldeles utmärkt och jag känner igen mig 💚
Det var liksom en sträng av ett musik instrument som slog en klang inom
Huden knottrade när jag läste dessa rader. För precis så var och är det även för mig.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#2
Tack, då är jag inte ensam som tycker så.🤗
#3: Nu är vi iallafall två om det 🙂🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0: Det var en djup och vacker text, som påminner mig om insikter jag fått till mig den senaste tiden.
"Allt på grund av rädslan för att visa världen vem "vi" egentligen Är! Vi maskerar oss inför varandra."
Perfektionistisk som jag är insåg jag, att det inte är mitt jobb att göra det perfekta jobbet. Ingen människa är perfekt, så varför skulle jag behöva låtsas vara den perfekta människan? Men det är svårt att klä sig naken och att visa sig själv för andra så som man är, med alla sina fel och brister, i alla fall är det så för mig.
(Perfektionism är ett tema jag jobbat mycket med) 🤗
#0:
Det var en jättefin beskrivning av det som inom psylkologin kallas "persona":
https://sv.wikipedia.org/wiki/Persona_(psykologi)
"Persona är ett begrepp inom psykologin, som den schweiziske psykologen Carl Gustav Jung beskrev som den "roll" individer spelar i sociala sammanhang, alltså det beteende som de visar upp för omvärlden – "en sorts mask som är konstruerad dels för att göra ett intryck på andra, och dels för att dölja individens sanna natur"
#5: Visst är det en fin och befriande insikt. 🙏
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#6: Bara att upptäcka det öppnar många inre dörrar.
Vi är alla aktörer på livets scen som skapat våra egna roller - eller antagit roller som tilldelats oss genom andra.
Tills vi en vacker dag upptäcker vilka ramar som hållit oss fångna och börjar klä av oss maskerna - och bli de vi var menade att vara.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#8: Det var fint skrivet. Just så är det 😊
#8:
Osho har också sagt något liknande, att livet är en teater där vi alla spelar våra roller. 🙂
#9 och #10: Tack 🤗
Jag vet ju egentligen inte vad andra anser.
Men det är min egen resas erfarenhet.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
- Redigerat 2024-04-20 16:20 av Stjärnskott
#11: Även om våra vägar är olika, så leder de oss till samma erfarenheter. Det är i alla fall också min erfarenhet och erfarenheten jag hört många andra också berätta om 🤗
#12
Så tror jag också att det är.🤗
#12: Jo, så tror jag också.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
Detta får mig att tänka på den andlige läraren Burt Harding. Han brukade säga att vi är Varande som spelar rollen av att vara en människa eller person.
På engelska är ju ordet för oss "human being". Dels är vi en fysisk människa, en person (human), och dels är vi Varande (being).
Men på svenska fungerar det inte lika bra att säga så om ordet människa😊
I vilket fall, jag postar en video med Burt i tråden för visa visa videoklipp för den som vill lyssna på honom
Starta ny diskussion