Om Gudsförverkligandet
Genom att välkomna vår egen existens och omfamna oss själva precis som vi är, släpper vi taget om strävan efter att bli något mer. Detta öppnar dörren till äkta inre frid och harmoni, en insikt om att vi redan är fullkomna i vår ofullkomlighet. När vi accepterar våra egna och andras fel och brister, finner vi en djupare frid. Att inte kräva förändring är att älska villkorslöst, vad som för oss närmare Gud.
Det är i denna acceptans som lidandet upphör. Våra brister försvinner inte, men de plågar oss inte längre. Men så länge vi vill uppnå någonting och förändra på någonting betyder det bara att vi inte är nöjda med hur det är, och det är att lida, vad som för oss längre bort från Gud.
Att förverkliga Gud är möjligt för alla människor, oavsett våra fel och brister, våra sjukdomar, krämpor och åldrande. Det är att erfara sig själv som ren medvetenhet, ett med världssjälen, ett med Gud eller vad man än väljer att kalla det för. Det är att gå bortom jaget och dess begränsningar.
Det är inte bara en teori, det är inte bara en övervägning, det är inte bara en fråga om tro, det är ett fullständigt förverkligande. Mitt i allt det mänskliga, mitt i våra skavanker och brister, är det fullt möjligt att upptäcka och erfara sin sanna gudomliga natur, att vara närvarande i det gudomliga i oss själva och i allt omkring oss.
Möjligheten att uppleva vår fulla gudomlighet är inte reserverad för några få utvalda och inte heller är det så som många tror, att vi skulle ha inkarnerat på en mörk och dyster plats där vi bara skulle ha tillgång till en liten del av det gudomliga, utan det är en tillgänglig möjlighet för alla människor, oavsett våra omständigheter eller livsvillkor.
Dessutom är jorden och hela världen ingen plats som skulle finnas där oberoende av oss att inkarnera till, utan hela världen är bara en produkt ur vårt eget sinne. Som det högsta vi är, skapar vi själva denna värld.
Fint skrivet.
Det får mig att tänka på vad man kallar Gudsmedvetande, och Enhetsmedvetande. Nu vet jag inte hur populära dessa medvetandetillståndsteorier är, men din text fick mig ändå att tänka på dessa.
Enligt dessa "teorier" blir man upplyst i Kosmiskt medvetande, sen kommer man närmre och närmre enhet med allt i Gudsmedvetande och Enhetsmedvetande.
Kosmiskt medvetande är fortfarande ett perspektiv, i Enhetsmedvetande är man ett med Allt, även i vardagen. Det inre och det yttre har totalt smält samman i Ett. Det ska enligt dessa "teorier" vara det högsta man kan uppnå här på jorden……..
Men jag inser faran och lockelsen i att börja gradera sig själv som i och sträva efter det ena och det andra medvetandetillståndet. Vi är ändå alla Ett innerst inne, så kanske gör man bäst i att glömma alla dessa teorier om medvetandetillstånd🙂
Som Tolle sade, om sinnet kommer till himmelen kommer det att fortsätta fråga "vad kommer sen då, efter himmelen?" 😄
"och inte heller är det så som många tror, att vi skulle ha inkarnerat på en mörk och dyster plats där vi bara skulle ha tillgång till en liten del av det gudomliga,"
Det är en del av sveriges självutvalda "andliga vägledare" som sprider ut det där till folk, speciellt "utomjordingen". Dom själva har inte upptäckt "det gudomliga" och därför tror dom att det inte går.
Konstigt, jag upplever den här planeten som ljus och underbar. När jag går ut i naturen ser jag "det blommande livet". Jag ser hur perfekt allt liv är anpassat till varandra. Jag ser det gudomliga i allt som lever. Man kan bara älska den här planeten och den är säkert en av de underbaraste ställena i universum. I Castanedas böcker beskriver han att både Don Juan och Don Genaro sa att dom älskar jorden och det är därför som jorden älskar dom.
Jag tror att dom som ser jorden som en mörk och dyster plats speglar deras inre till det yttre. Det är deras eget mörker och dysterhet som dom projicerar ut i världen. Men om deras följare ständigt matas med "affirmationen" att jorden är en mörk och dyster plats, programmerar dom deras undermedvetande att också se allt som mörkt och dystert. Sen kallar dom sig för "ljusarbetare" fast dom själva bär mörkret i sig och sprider ut det i världen.
På tal om afffirmationer. "Utomjordingen" lär ut affirmationer som "jag är inte separerad" och när flera följare talade om för henne att man inte använder sig av ord som "inte" i affirmationer, eftersom undermedvetandet inte känner till sådana ord och affirmationen blir tvärtom "jag är separerad", sa on bara "att det funkar". Hon kallade det dock inte affirmation, utan mantra, fast ett mantra är något helt annat. Jag förstår inte hur somliga kan ge sig ut som andliga vägledare om dom inte ens har grundläggande kunskaper och inga egna erfarenheter.
Sammanlagt affirmerar hon "jag är separerad och jorden är en mörk och dyster plats". Det är ingen ljusarbete, utan mörkerarbete.
#1:
Jag tänker att det ju också är lite så som vårt sinne och ego fungerar, att de ständigt är på sin jakt efter njutbara sinnesupplevelser, att det liksom är deras funktion för att kunna upprätthålla sig själva.
Att glömma alla dessa teorier om medvetandetillstånd är nog bäst, för det verkligt verkliga, är enligt min uppfattning, något som ligger bortom alla dessa medvetandetillstånd. Det är liksom inget som sinnet och egot kan uppnå och därför är det nog bäst att sinnet och egot glömmer dessa, dvs slutar upprätthålla sig själva 😊
#3:
Jag tycker också att det är meningslöst att göra kategorier för olika medvetandetillstånd. Det är bara föreställningar som förståndet gör sig och vad ska det vara bra för? Bara för att kunna sola sitt ego i att vara på en viss andlig nivå? Har man behov av att sola sitt ego visar det ändå var man är. 😄
Precis. Det är ju det man inser vid ett andligt uppvaknande, att alla dessa kategoriserade medvetandetillstånd ändå inte existerar, eftersom allt redan är Ett.😊 Och där kommer meningslösheten i det hela
#2
"Jag tror att dom som ser jorden som en mörk och dyster plats speglar deras inre till det yttre. Det är deras eget mörker och dysterhet som dom projicerar ut i världen. "
Jag hittade en så passande vishetshistoria till ditt citat att jag länkar till den här i den här tråden. Den vishetshistorian säger precis det du också säger:
https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1584934/fullt-av-ljus-i-hjartat--en-vishetshistoria
#6:
Den var verkligen passande. Vilken slump att du hittade den just efter att jag skrev inlägget.
Starta ny diskussion