Andlig utveckling iFokus

Andlig utveckling

Etikett: psykologiskt-arbete
Läst 126 ggr
[snowy00]
3

Att göra en höna av en fjäder

Alla har nog sina sociala svagheter och styrkor. Det kanske inte är en direkt svaghet, men i grupp är jag själv ganska tystlåten. Detta jämfört med de flesta andra som kan prata på ganska bra i grupp. Men om man är två, eller tre stycken så har jag inga problem att föra en konversation, är ganska bra på det också. Men ibland, eller ofta, i speciellt nya sociala sammanhang, kan detta växa som från en fjäder till en höna i mitt huvud. Ibland så pass mycket så jag känner för att kliva ut ur rummet där gruppen sitter.

Nu är det ändå något jag hanterar ganska bra, och jag trivs ganska bra med att vara tyst och lyssna på de andra som pratar. Men något kan ibland gnaga i mig, att kanske framstår jag som konstig, sur, eller otrevlig när jag inte säger så mycket. Inte för att någon har sagt det någonsin…. Men en sån där självproducerad tanke och känsla som kan vara svår att bli av med. Men lär jag känna folk, så släpper ofta känslan och det går mer naturligt även i grupp.

Detta är i alla fall ett exempel på hur man ibland kan förstora ganska betydelselösa saker i sitt huvud och då göra en "höna av en fjäder".🙂

Condor
2
#1

#0:

Fundera inte på hur din tystlåtenhet verkar på andra människor. Det är helt normalt att somliga är mer kommunikativa och andra mindre. Tystlåtna människor kan inte störa, medan pratkvarnar kan vara nerviga ibland.

Tänk bara på Kimi Räikönen. Han är så tystlåten att han kallas för "Iceman" och det är kanske en av anledningarna som gjorde att han är så populär.

[snowy00]
2
#2

#1:

Tack, det kändes skönt att höra.🙂

FataMorgana
2
#3

återkommer till den här tråden i morgon 😊

FataMorgana
2
#4

På tal om tystlåtenhet, finns det hur många fördelar som helst med att vara tystlåten. Jag skulle t.o.m säga att fördelarna är fler för de tystlåtna än för pratkvarnarna 😄

Här är bara några exempel på vilka fördelar det finns:

  • Ju mindre man pratar, desto mindre trasslar man in sig motsägelser.
  • Ju mindre man pratar, desto mindre har man att försvara sig inför.
  • Ju mindre man pratar, desto hemlighetsfullare är man.
  • Ju mindre man pratar, desto bättre lyssnare är man.
  • Ju mindre man pratar, desto uppmärksammare är man.
[snowy00]
2
#5

#4:

Fint att få höra fördelar med tystlåtenhet.😊 Det är nog som ni säger inga större nackdelar med det sättet att vara egentligen. Tänker på det du skrev i din tråd om Gudsförverkligandet (citat):

"Genom att välkomna vår egen existens och omfamna oss själva precis som vi är, släpper vi taget om strävan efter att bli något mer. Detta öppnar dörren till äkta inre frid och harmoni, en insikt om att vi redan är fullkomna i vår ofullkomlighet. När vi accepterar våra egna och andras fel och brister, finner vi en djupare frid. Att inte kräva förändring är att älska villkorslöst, vad som för oss närmare Gud.

Det är i denna acceptans som lidandet upphör. Våra brister försvinner inte, men de plågar oss inte längre. Men så länge vi vill uppnå någonting och förändra på någonting betyder det bara att vi inte är nöjda med hur det är, och det är att lida, vad som för oss längre bort från Gud."

Det var mitt i prick om att inte vilja förändra på någonting, vilket är att älska (exempelvis sig själv) villkorslöst.
Jag tror jag till 95 % är nöjd med hur jag är, exempelvis hur skönt det är att bara sitta tyst och lyssna… Men ibland kan det vara bra att lyfta fram och synliggöra de resterande 5 %, för att om inte annat bli mer medveten och acceptera även dem, och även få fina råd från andra..😊

Nu ska jag också ta ett exempel från verkligheten i ämnet. Vi var i en grupp ute och gick i naturen nyligen, och när vi promenerade där efter stigen var det en som pratade snabbt och hejdlöst. Nåväl, han var glad, social och pratsam… Men en tanke kom till mig… Snälla, jag vill lyssna på tystnaden, fåglarna och naturen också…😄 Så det finns nog både för och nackdelar med att vara pratsam, så väl som tystlåten. Det viktigaste kanske är att acceptera saker som de är och inte kräva förändring hela tiden.

FataMorgana
2
#6

#5: Saken är ju den, att det är mycket enklare att acceptera andra som de är när man är ensam för sig själv, åtminstone är det så för mig 😄 När jag är hemma och har det tyst och fridfullt runtomkring mig slår det mig ibland hur perfekt allt är, och hur ingen människan behöver förändras för min skull. I och med det kan jag riktigt känna inre frid och harmoni inom mig, som om det inte fanns något annat än det. Men sen när jag satt där på mornarna i bussen eller på tåget, fortfarande sådär meditativ efter nattens sömn, på vägen till min utbildning och bussen var full av folk, så var det inte så lätt längre att bevara det inre lugnet och harmonin, speciellt när bussen var full av skrikiga ungar och av andra högljudda personer 😄 Då brukade jag ta på mig mina hörlurar och lyssna på musik i stället, för så var det enklare att förbli i tystnaden på något sätt. Då var det heller inte så enkelt att bara älska och acceptera alla, för precis så som de var och utan krav på förändring. Helst skulle jag ha velat köra ut dem alla från bussen eller fått dem att bli tysta. Så enkelt är det verkligen inte, att inte vela ändra på folk. Men som jag skrev i tråden om Gudsförverkligandet, så är det precis det som gör att vi lider, dvs att vi inte är nöjda hur med hur det är just nu. Jag kan ju inte säga att jag kände av den gudomliga villkorslösa kärleken, i ögonblicket som jag hade lust att slänga ut dem ur bussen 😄😊

Condor
2
#7

#5:

Får jag fråga hur långt tid som det tog tills du inte längre lyssnade på pratkvarnen? 😄 I vanliga fall brukar människor tröttna på att lyssna på en som hela tiden pratar. Han får ingen uppmärksamhet längre. Men om en tystlåten människa pratar, då är det något "ovanligt" och den människan drar åt sig uppmärksamheten. Folk lyssnar.

Man kan prata mycket utan att säga någonting och man kan även säga väldigt mycket med bara ett par ord. Som exempel, en vits om politiker. En politiker frågar en annan "vad sa du när du höll ditt tal igår?". Han svarar "ingenting". Den andra svarar "det är ju klart, men hur la du orden?". 😄😊

FataMorgana
2
#8

Jag skulle t.o.m säga, att den bästa andliga läraren är den som pratar minst 😄 Ju mer dom har att säga om gud, existensen och livet, desto större är risken att dom pratar en massa strunt och delar ut teorier och koncept 😊

Condor
1
#9

#8:

Det ligger nog väldigt mycket i det. Om man ser upplysta som Mooji, Osho eller Nabala prata, pratar dom lugnt, långsamt och gör långa pauser emellan. Dom talar ur hjärtat och den inre visdomen. Talar man ur huvudet, behöver man inte göra pauser, för man har ju redan ett koncept som man vill förmedla så snabbt som möjligt.

Pauser behövs för att lyssna till sitt eget inre, hjärtat, den inre visdomen. Man har inte i förväg ett koncept som man vill förmedla. Men om man lyssnar på vissa youtubare, så pratar dom som bilförsäljare, speciellt Lundberg. Det handlar bara om att förmedla ett koncept som dom vill att folk ska tro på.

[snowy00]
2
#10

#6:

I dessa fall är hörlurar i öronen riktigt bra. Det brukar jag använda mig av om jag är någonstans där folk pratar, och jag vill läsa i en bok exempelvis. Då har jag någon avslappningsmusik i lurarna medan jag läser. Själv har jag svårt att läsa om någon annan pratar, då dras uppmärksamheten till pratet och jag vet inte alls vad jag läser längre😄 Men nej, det är inte lätt att älska alla villkorslöst jämt och i alla situationer.

#7:

Nu pratade han inte med mig just, men med en annan som gick framför mig, så jag vet inte riktigt vad de pratade om. Men det var tillräckligt för att dränka tystnaden som fanns där i naturen.😊


Ja, de andliga lärare som är värda att lyssna på säger ju att det är bra att bli bekväm med tystnaden, att man ska lyssna på mellanrummet mellan orden, och inte orden. Och på senare tid har Mooji exemepelvis börjat mer med att låta alla åhörare sitta i tystnaden, som en meditation, en stor del av tiden, i stället för att Mooji talar.

Condor
1
#11

En tanke som slog mir. Buddha skulle kanske säga "i varje fjäder finns en höna". 😄😊😄

FataMorgana
2
#12

#11: 😆😂

Condor
2
#13

Rumi sa ju också "du är inte bara en droppe i havet. Du är hela havet i en droppe."

Därför måste hela hönan befinna sig i fjädern. 😄

[snowy00]
2
#14

Haha😄😂😂🤣

Ja så måste det ju vara……

Condor
2
#15

#14:

I alla fall befinner sig DNA strängar för hela hönan i fjädern. 😊

Stjärnskott
3
#16

#11: 🤣🤣🤣

 🌸🌼🌸

Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼