Jag såg en naturdokumentär nyligen. Den handlade om en grupp apor som man fick följa en tid. Det slog mig då, även om jag ju vet att vi människor härstammar från apor, hur lika deras sätt att vara oss människor är. Speciellt i samspelet med andra individer av samma art.
Det pågick en maktkamp mellan några av hanarna i flocken. Den ena apan var beskyddande av sig, medan den andra var hänsynslös och aggressiv i sitt sätt. Den hänsynslösa apan tog makten från den beskyddande och den sistnämnda blev utesluten ur flocken och fick spendera vintern ensam och isolerad från andra apor.
Men med tiden började en del i flocken tröttna på den nya ledarens aggressiva och hänsynslösa sätt. De var missnöjda och ville avsätta honom. Då tog den tidigare ledarapan chansen och skapade en slags pakt med en av de missnöjda i flocken, och tillsammans skulle de ta tillbaka makten från den hänsynslösa apan.
Planen lyckades, och den tidigare beskyddande apan fick tillbaka makten över flocken.

Precis som hos oss som art pågick ett maktspel om vem som skulle leda flocken, och även få chansen att vara med den enda aphonan i flocken.
Skillnaden är väl att hos djur som apor har detta sätt att vara inte ödesdigra konsekvenser som det kan bli hos oss människor. Det är för dem på en sån liten nivå att inga fler än några individer påverkas på sin höjd. Men för oss människor som har utvecklat den typen av hög "intelligens" att vi kan skapa kärnvapen till exempel, så kan detta maktspel riskera att utrota hela planeten på ganska kort tid, och allt liv på samma gång. Vi har alltså ärvt sättet att vara med andra individer, men också utvecklat en hjärna som är smart nog att ställa till det på enorm skala.
Det är det farliga med en utvecklad hjärna hos en individ som inte ännu har utvecklat vishet nog i hur och att använda den, och inte använda den.

Men jag tror ändå att djur som apor lever närmare Källan/Gud än oss människor generellt sätt, för de har ju inte utvecklat förmågan att tänka på samma sätt som vi, och det är ju tanken som står mellan varelser och det gudomliga. Visst har kanske så "avancerade" däggdjur som apor säkert en början på att använda tanken, de använder ju exempelvis verktyg för att hitta mat, och så vidare. Men ändå inte på den nivå att de har tappat kontakten med det gudomliga så totalt som vi människor gjort. De har ännu inte ätit av den förbjudna frukten, och blivit utkastade ur paradiset, för att referera till bibelns bildliga skapelseberättelse.