Den här vishetsberättelsen hittade jag på den tyska yogawiki-sidan. Det kanske inte finns så mycket att klura ut i den, men den är så vacker, att jag bara ville översätta den och dela med mig av den 😊

Det var en gång en ung aspirant som ivrigt ville erfara Gud. Han drog sig tillbaka till skogen och praktiserade intensivt Pranayama (andningsövningar). En dag, medan han övade Pranayama, satt en fågel på en gren ovanför honom och tappade något som träffade yogins huvud. Yogin blev irriterad över fågeln och tittade på den. Genom kraften i sin praktik var hans tredje öga öppet, en stråle av eld sköt ut och brände fågeln.

Nöjd med de krafter han hade uppnått gick aspiranten till nästa by för att tigga mat. Vid ett hus öppnade en kvinna dörren. Hon lovade att snart ge honom mat och bad honom vänta lite. Efter några minuter blev aspiranten irriterad över att behöva vänta så länge och tänkte: "Den här kvinnan visar ingen respekt, jag borde rikta min eldstråle mot henne för att lära henne respekt". I nästa ögonblick hörde han kvinnan säga: "Åh Yogi, jag kommer strax, jag måste först ta hand om min man som behöver vård. Jag är inte som den där fågeln. Din eld kan inte skada mig". Chockad men ändå nyfiken väntade yogin.

Efter några minuter kom kvinnan tillbaka med mat. Efter att ha ätit frågade yogin: "Snälla, berätta för mig, hur visste du vad jag tänkte? Vilka yogaövningar praktiserar du för att uppnå sådana höga krafter?" Kvinnan svarade: "Jag har inte mycket tid för Pranayama och meditation. Jag övar några minuters meditation varje dag. Jag tjänar min behövande man, offrar alla handlingar till Gud och försöker se Gud i varje människa. På så sätt har Gud välsignat mig med många insikter. Men gå till nästa by. Där kommer du att se en slaktare på torget. Han kommer att förklara för dig vad verklig spiritualitet är.

Aspiranten begav sig genast iväg. På torget fann han slaktaren. När slaktaren såg honom, sa han: "Är du den personen som kvinnan från grannbyn skickade? Var vänlig och vänta till ikväll när jag är klar med mitt arbete." Aspiranten, imponerad av slaktarens telepatiska förmågor, väntade tålmodigt och iakttog vad slaktaren gjorde. Han såg att slaktaren alltid var lugn, kärleksfull och glädjefull.

På kvällen följde han slaktaren hem och såg hur han ömt tog hand om sin fru, sina barn och sina sjuka föräldrar som behövde vård. Till slut frågade han honom: "Vilka övningar har du gjort för att uppnå så mycket sinnesfrid och telepatiska krafter? Särskilt med tanke på ditt yrke?" Slaktaren svarade: "Jag gör inte många övningar. Jag mediterar lite varje dag och kör några varv Pranayama, så mycket som min dag tillåter. Annars tänker jag alltid på Gud och offrar varje handling till Gud. Jag tjänar Gud i mina föräldrar, min familj och överallt. Jag kunde inte välja mitt yrke. Jag föddes in i en slaktarfamilj. Så jag försöker även vara vänlig mot djuren, även när jag måste göra min plikt. Och Gud har i sin nåd gett mig sann kunskap och vissa förmågor. Så behöver också du göra det som behöver göras. Du bör genom tjänande och kärlek öppna ditt hjärta, övervinna alla dina själviska idéer och på så sätt förverkliga enheten med Gud.