Enheten inom oss
Djupt inom oss alla är vi alla ett. Vi existerar inte som separata individer på riktigt, utan snarare är vi manifestationer av ett och samma medvetande. Dessa manifestationer kommer och går, precis som drömmar vi upplever på natten – skapade av vårt eget sinne och därmed är vi inte så verkliga som vi tror.
Man kan säga att livet som människa på jorden är som en dröm som vi drömmer på natten. Föreställ dig att du drömmer att du befinner dig på en strand omgiven av många andra människor. Alla människor runt dig i drömmen är bara produkter av ditt eget sinne, precis så som alla i den här världen är.
I drömmen identifierar vi oss med drömfiguren och i den här världen identifierar vi oss med vår fysiska kropp och personlighet. Men oavsett vad, är vi varken drömfiguren eller den separata individ som vi identifierar oss med. Vi är medvetandet ur vilket alla människor och andra levande varelser manifesteras.
Det finns bara ett medvetande som uttrycks genom flera kroppar och sinnen och som gör erfarenheter genom många olika kroppar och sinnen, men vi är inte de olika kropparna, utan medvetandet bakom varje kropp och sinne. Det är vår sanna natur – det som blir kvar när vi befriat oss från identifieringen med vår kropp och personlighet. När vi släpper taget om allt, då återstår endast medvetandet.
Precis som när rötterna på ett träd sträcker sig djupt ner i jorden och förenar alla grenar och löv ovanför marken, så är vi alla förbundna med samma ursprungliga medvetande.
Att förstå denna enhet, denna grundläggande verklighet, är en central del av den andliga resan. Det handlar om att gå bortom våra begränsade uppfattningar om oss själva och att upptäcka den djupare sanningen om vår sammanlänkning med allt som är.
Precis som när vi vaknar från en dröm och inser att det var en illusion, kan vi också vakna upp till insikten om vår verkliga natur och vår gemensamma anknytning till allt levande.
Försök att känna den verkliga verkligheten bakom den yttre formen. Förkasta inte de minsta varelserna. Samma liv som flödar genom dig, flödar genom allt levande, från den minsta insekten till det största djuret.
Utforska din anslutning till allt som lever och finns till. Betrakta naturens skiftande landskap, från stora ängar till små blommor och sträva efter att upptäcka medvetandet som ligger bortom deras fysiska form. Om du ger dig tid att utforska detta kommer du att uppleva en underbar känsla av samhörighet. Allt obehag och fientlighet kommer att försvinna. Istället kommer du att omfamna en känsla av allomfattande kärlek och förstå att din kropp bara är ett uttryck av ett större medvetande som förenar oss alla, samtidigt som du är detta medvetande själv.
Det är en resa som tar dig djupt in i förståelsen av enhetens mysterium och som leder dig till insikten om att allt som lever och finns till delar samma grundläggande medvetande.
#0:
Kanske man kan jämföra det med svampar. En svamp lever under jorden och sträcker ut sig flera meter till kilometer. Det som växer ovanför jorden är bara svampens fruktkroppar.
Fruktkropparna ser inte sin sanna natur under jorden och identifierar sig som en separerad fruktkropp, som ser de andra fruktkropparna som andra varelser, fast alla är resultatet av en enda svamp.
#1: Ja det var då en mycket enklare och mer förståeligare beskrivning än hela mitt långa inlägg, men det var precis det som jag försökte att förmedla 😊
#2:
Tack! Men du skrev det mycket finare. 🙂
![[SolaH]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#1
Ja, det var en bra enklare beskrivningen.🙂
Inte för att jag föringar FM
Beskrivningen heller. 😀
FataMorganas beskrivning var väldig djup och vacker, medan Condors var mer påtaglig och lättförstådd😊
Det är ju bra, att det finns så många olika sätt att uttrycka en och samma sak på 😊
Så här kan man också uttrycka det, tänker jag 😊
Det finns bara det Ena. Påminn dig själv om detta gång på gång. När du möter någon, inse att jag är du och du är jag. När du tittar någonstans, bli medveten om att du är både här och där, och överallt. Det är du som genomsyrar allt. Det verkar bara finnas många individuella själar men i sanning finns det bara en stor Själ som manifesterar sig genom många kroppar och denna stora Själ är du. Det är du som har många kroppar. Du har levt genom varje människa och varje sten. Det finns inte flera. Det finns ingen separation. Det finns bara det Ena - Ett evigt varande, medan allt annat är en illusion av separation. Det eviga har ingen dualitet. När vi inser att det bara finns det Ena, smälter illusionen av separationen bort.
#7:
Det var fint skrivit. 🙂
#8: Tack 😊
Vilka fina och djupa intryck ni har.😊
Så här i påska tider, när det handlar om Jesus. Så fick kom jag att tänka på om den gnostiske Jesus uttryck.
Jesus såg några barn som diade, och han sade till sina lärjungar.
Dessa barn liknar dem som inträder i riket.
Lärjungarna sade då till honom: då skall vi inträda i riket som barn?
Jesus sade: När ni gör två till ett, när ni gör det inre till det yttre.
och det yttre till ert inre och det övre till det undre.
När ni gör mannen och kvinnan till ett enda. Så att mannen och kvinnan, varken skall vara man eller kvinna.
När ni gör ögon istället för ett öga. En hand istället för en hand.
En fot istället för en fot. En bild istället för en bild, då kan ni träda in i riket.
Ur Thomas Evangeliet
- Redigerat 2024-03-30 17:53 av [SolaH]
#10:
Det var ett fint citat ur Thomas Evangeliet om hur två blir ett. Det påminner mig lite om den tyska yogawiki-sidans tolkning av Bibelns skapelseberättelse om hur ett blev två. Jag översätter och citerar:
"Det finns ursprunget, där allt är ett. Det hänvisas till detta ursprung i Bibeln när det talas om paradiset. Den paradisiska enheten separeras sedan, vilket innebär att människan skiljs åt. Människan går från ett till två, det vill säga till Adam och Eva. Således sker separationen från ett till två. Efteråt känner de båda ändå en koppling. De är i enhet med naturen i Edens trädgård. Sedan kommer ormen och appellerar: "Ät från kunskapens träd." Genom kunskapens träd känner de sig sedan nakna. Genom att känna sig nakna känner de sig separerade från naturen och från Gud. De gömmer sig för Gud. Till slut kastar Gud ut dem från paradiset och Edens trädgård. Det representerar separationen mellan människa och Gud, mellan människa och natur och mellan man och kvinna."
#11:
Jag undrar varför de just åt av kunskapens träd. Antar att när de gjorde så, så fick de kunskapen och "förstod" att de var nakna. Tidigare bara var de, som djur. Djur känner sig ju inte nakna utan kläder. Men när de fick kunskap och intellektuell förståelse för att de är nakna, så separerade de sig från det som är. De blev ett "jag" som är naket. Vilket ledde till att de blev utkastade ur paradiset, ur det som Är.😊
Kanske är det därför det just var kunskapens träd. Eftersom kunskapen har förmågan att separera.
#12: Ja så har jag också tolkat det där om kunskapens träd. Det är ju genom förståndet som vi delar in saker till gott och ont och över huvud taget genom förståndet separationen sker 😊
Jag ser historian om Adam och Eva också som en liknelse om hur enheten blev till dualitet, till separation och det är förståndet som separerar.
När 2 blir till ett, som Jesus säger, tystas det separerande förståndet ner.
Starta ny diskussion