Människans förstånd är inställd på den fysiska verkligheten, där allt som existerar har en början, en utveckling och ett slut. Det gäller för allt som befinner sig inom tid och rum. I evigheten, som befinner sig utanför tid och rum finns det ingen förändring, ingen utveckling och det är det som är vår allas sanna natur, det gudomliga i oss.

Men det finns någonting som våra förstånd inte kan föreställa sig, fast det räknas till den fysiska verkligheten och det är det oändliga. Skillnaden mellan evigheten och oändligheten är att evigheten hänvisar till ett tidlöst tillstånd som är oföränderligt. Det är varande som inte är bundet till temporalitet.

Oändlighet, å andra sidan, hänvisar till en oändlig omfattning eller storlek som inte kan uttryckas i enheter eller mått. Oändligheten är föränderlig och inkluderar obegränsad mångfald. Där hänger förståndet inte med längre.

Uinversum sägs vara oändligt, men inte ens Einstein var sig helt säker. 😄 Universum hade en början, har en utveckling och borde därför också ha ett slut. Men är det verkligen oändligt? Om universum expanderar, vad expanderar ett oändligt universum till? Om det har en gräns, vad finns då efter gränsen. Det mänskliga förståndet är inte konstruerat för att kunna få ett svar på dessa frågor. Om det finns ett svar, skulle förståndet inte förstå det.

Egentligen borde det inte finnas något verkligt oändligt inom tid och rum. Men det finns något oändligt som vi lätt kan observera. Om man ställer 2 speglar mot varandra, så speglar de sig i varandra och dess spegelbilder speglar sig också i varandra och så fortsätter det oändligt. På så vis existerar det oändliga ändå.

När vi drömmer befinner vi oss i drömmen inom tid och rum. Hur vi än färdas i drömmen kommer vi aldrig till någon gräns där rummet slutar. Vi skapar rummet i drömmen med vårt sinne. Men hur är det med spegelbilderna? Egentligen är det bara ljusfotoner som speglar sig fram och tillbaka mellan 2 speglar och den oändliga bilden är också ett resultat av vårt sinne.

Samma dröm/illusion är hela vår fysiska verklighet, hela universum. Fysiken behöver vi bara för att vi alla ska kunna befinna oss i samma dröm/illusion. Att ställa frågan om universum har en gräns är så att säga samma sak som att ställa frågan om var rummet som vi drömmer i en dröm slutar eller var spegelbilderna slutar.