Ser du mig?

Vet Du vem Jag Är?

Har lyssnat inåt. Har försökt att tyda ut svaren. Mitt inre har varit en labyrint.

Så många delar av ett trasigt och vilset jag, som bildat sin egen tanke kropp.

Ett väsen i mig själv, som skapats av sagda tankar genom andra. Men även av mig själv.

Mmm, jag kan se dig NU och framför allt så kan jag känna separationen från dig.

Först NU kan jag kliva in i mitt sanna varande och jag känner mig så innerligt omhuldad och tacksam.

Tanke formen lösgör sig ur skuggorna i mitt inre. Två sidor av samma mynt.

Har ställt mig frågan många gånger.

Vem Är Gud? Finns Gud?

Meditationen svarade mig så här:

Varje enskild människa. Är sin egen värld, sitt egna inre Universum.

I varje enskild individ lyser ljusets låga.

I en del lyser den svagt

I andra lyser den starkare.

Där finns en längtan över att få komma hem.

Denna ljusets låga Är för mig gnistan av Gud!

Och jag finner den ingen annan stans Än i mitt egna Universum.

Jag kan bli varsamt ledd av yttre omständigheter eller av andra människor.

Men klivet in i Tron på en kraft större än mig själv. Det måste jag ta själv. För att få kontakt,,,, och för att finna sinnesro.

På jorden är Människorna

Vad Stjärnorna är i Universum.

Stoff från alltet. Stoff från Gud.

Evigheten - Oändligheten I allt som någonsin har varit.

I allt som ÄR!

---

Denna skrev jag 2011 inne på PU