När människan söker efter sin sanna identitet gör hon ofta misstaget att söka efter den på den materiella nivån. Vi ställer oss frågan 'vem eller vad är jag?' och förväntar oss att finna svaret i en fysisk form.

Men tro inte att din sanna identitet kan sammanfattas i något specifikt eller definierbart. Vi kan inte finna oss själva i en fysisk manifestation; vår sanna essens är fri från de begränsningar som formerna innebär. Det är först när vi släpper taget om alla former som vi kan upptäcka och erfara vår sanna essens.

Man kan säga att verkligheten består av två nivåer: den form­lösa och den formade. I den form­lösa nivån finns ingen åtskillnad. Den representerar ett tillstånd av ren potential, där möjligheten att anta vilken form som helst existerar. Den form­lösa nivån kan ses som en metafor för det obegränsade och obestämda, från vilket alla former uppkommer och blir till. Den utgör själva grunden för all fysisk manifestation och form.

Det form­lösa är mer verkligt än de tillfälliga former som uppkommer och försvinner. Eftersom formerna är förgängliga är de alla utbytbara och underordnade det form­lösa. Med andra ord är det form­lösa mer verkligt än formerna. Du är inte formen, utan det form­lösa som bara har tagit an en form.