Känner en sån inre balans och tystnad ikväll, så behövde bara sätta ord på det (hur man nu sätter ord på tystnaden😊)

Någonstans där inne, utan längtan, tvivel, tyckande. Utan svart eller vitt, mörkt eller ljust. I total balans, där finns vårat Själv

När den ständiga tankeströmmen tystnat, försvinner allt, förutom Det. Den inre kärnan av tystnad utan tystnad, och ljud utan ljud…

Där finns du och jag, barn som vuxen, liten, som stor, och gammal som ung. Inga gränser finns där, inga flaggor där vaja, över vad som är mitt eller ditt

I tomheten finns ingen död, inga bomber och granater, inga farliga virus, eller annat ont. Total trygghet, och balans

Jag lovar, att vad som än händer, finnas där… Inom dig, då du är jag, och mitt är ditt. Det är Kärleken till allt, det är Gud… Varifrån hela skapelsen kom.

På natten tystnar tankarna, när vi in i sömnen går. Där tycks allt mörkt, men även detta kan bevittnas. Det vittnet är ljuset, är Alltet. Drömmar som kommer och går, karaktärer man inte förstår.
Då det egentligen inte är någon skillnad på dröm och vakenhet, så drömmer vi just nu, en saga om tystnaden inom