Här är en av Oshos vishetshistorier igen:

---

En man var mycket intresserad av självinsikt och meditation. Hela hans sökande fokuserade på att hitta en mästare som skulle lära honom meditation. Han gick från en mästare till en annan, men ingenting hände.

År gick förbi, han var trött och djupt utmattad. Sedan en dag sa någon till honom:

"Om du vill hitta en riktig mästare måste du gå till Himalaya.

Där lever en gammal mästare i en okänd del av bergen. Du kommer att behöva söka efter honom. En sak är säker, han finns och han är där.

Ingen vet exakt var, för han fortsätter alltid djupare in i bergen när någon har hittat honom."

Sökaren blev långsamt gammal, så han samlade sitt mod och förberedde sig för resan. För att tjäna pengar till resan var han tvungen att arbeta i två år. Sedan var det dags.

Han red på kameler och hästar och gick sedan till fots. Till slut nådde han Himalaya.

Människorna sa:

"Ja, vi har hört talas om den gamle mannen. Han är mycket gammal, ingen vet exakt hur gammal han är, kanske 300 år eller till och med 500 år gammal. Ingen vet säkert. Han bor någonstans, vi kan inte beskriva platsen för dig. Ingen vet exakt var du kan hitta honom, men han finns.

Om du letar tillräckligt intensivt kommer du att hitta honom."

Mannen letade och letade och letade. I två år strövade han omkring i Himalaya. Han var trött och utmattad. Han levde på vilda frukter, gräs och löv.

Han var helt utmärglad. Men han var fortfarande fast besluten att hitta den här mannen. Även om det skulle döda honom var det värt det.

Och faktiskt: En dag såg han en liten gräshydda. Han var så trött att han inte ens kunde gå längre. Han kröp till hyddan. Det fanns ingen dörr. Han tittade in, det var ingen där.

Inte nog med att det inte fanns någon i hyddan, det såg också ut som om ingen hade bott i hyddan på åratal.

Du kan tänka dig vad som hände med mannen. Han föll till marken.

Från djup utmattning sa han:

"Jag ger upp."

Så låg han där, han kände solen och den svala brisen från Himalaya. För första gången var han så lycklig som han aldrig tidigare hade känt. Plötsligt kände han sig full av ljus.

Plötsligt försvann alla tankar, plötsligt fördes han in i en annan medvetenhetsnivå och det helt utan anledning, för han hade inte gjort någonting.

Då insåg han plötsligt att någon böjt sig över honom. Han öppnade ögonen. Det var en mycket gammal man.

Den gamle mästaren log och sa:

"Så du har kommit. Vill du fråga mig något?"

Mannen sa:

"Nej."

Då skrattade den gamle mannen, det var ett djupt skratt från magen som ekade över hela dalen.
Han sa:
"Vet du nu vad meditation är?"
"Ja."