Det ursprungliga förtroendet
Det ursprungliga förtroendet är en term inom psykologin som myntades av psykoterapeuten Erik H. Erikson. Inom hans utvecklingsteori handlar det om förtroendet som ett barn bygger upp de första 18 månaderna i livet om det lever i ett tryggt hem med föräldrar som de utvecklar förtroende till. Detta stadiet kallade han förtroende och misstro.
Vem som vill kan titta närmae här:
https://utforskasinnet.se/eriksons-stadier-av-den-psykosociala-utvecklingen/
Inom olika andliga inriktningar pratas det också om detta förtroendet och förknippar det med förtroende till universums krafter eller till gud.
Ibland kan man ta med detta förtroendet hela livet, men ofta blir man av med det med åren om man gör erfarenheter som ger en anledningar till det. När ett barn går ut i världen med detta ursprungliga förtroendet är det nödvändigt att göra vissa erfarenheter för att utveckla en sund skepsis, att vara försiktig, att inte tro på allt och vara medveten om att det finns bedrägare.
Men utifrån denna medvetheten finns fortfarande förtroendet till livet kvar. Gör man erfarenheter som gör att man förlorar detta, blir livet svårt. En del av den andliga vägen är att hitta balansen mellan förtroende och misstro., att lära sig att bedöma rätt om man ska förtro eller misstro.
Förtroendet till livet, universum, gud ska inte förväxlas med att nu har jag en plan som jag vill ha det och förtror att gud/universum ska hjälpa mig att fixa det. I så fall förlorar man snabbt denna viktiga delen av det ursprungliga förtroendet. Det handlar mer om att förtro att bli omhändertagen av krafterna i universum, den gudomliga kraften.
Sathguru sa att akasha intellligensen ständigt kommunicerar med oss. Samma säger fysiker om kvantfältet. De gudomliga krafterna menar ju inget illa med oss, utan försöker att hjälpa. Man måste bara se till att inte blockera hjälpen. Om man klamrar sig fast vid sina egna planer och föreställningar om framtiden, finns det ingen väg för den gudomliga kraften att leda en på en annan väg, som kanske är bättre än den egna.
Det ursprungliga förtroendet är förknippat med att man är jordad och står på stadiga ben i livet. Den som har detta förtroendet är vis och känner sig beskyddad av moder jord och natur.
Att lämna över styret till den gudomliga kraften handlar inte om att lägga allt ansvar i denna kraftens händer. Det finns ett ordspråk "hjälp dig själv, så hjälper dig gud". Precis så funkar det. Man gör sitt bästa och vad man själv inte kan ligger i den gudomliga kraftens händer.
Jag har haft diskussioner med Fata Morgana de senaste dagarna, eftersom hon är jättenervös att hon inte klarar provet nästa vecka. Hon är rädd att hon inte klarar provet för att hon inte kan tillräckligt och att nervositeten kommer attt hindra henne. Därför inspirerades jag att skriva det här inlägget och ta henne som exempel.
Det handlar inte om att förtro att den gudomliga kraften ser till att hon klarar provet, utan att förtro att den gudomliga kraften tar hand om en, vad som än händer. Att göra sitt bästa handlar heller inte om att plugga så hårt att hälsan är i fara, utan att se till att man är lung i sinnet så att man kan uttrtycka det som man har lärt och som man kan i provet.
Den andliga vägen handlar om att bli av med dessa rädslor och att se saken ur rätt perspektiv. Ser man saken ur sitt eget perspektiv och sägar att man måste klara provet, har man detta resultatet som en fixpunkt i sitt liv. I så fall har man inget att vinna när man gör provet, bara att förlora fixpunkten. Ser man saken ur perspektivet utan denna fixpunkt, kan man bara vinna. Det lugnar ner sinnet att se saken ur detta perspektiv och man lämnar vägen öppen för den gudomliga kraften att påverka ens liv. Om man klamrar sig fast vid sin egen plan är man inte öppen för allt annat som kan hända, som kanske är en bättre väg i livet. Man är inte öppen för den gudomliga kraften.
Jag vet inte om ni minns det ursprungliga förtroendet som ni hade som barn. Som barn gjorde jag alla möjliga livsfarliga dumheter. Jag var ofta i knipa t.ex. en gång när jag var 6 år gammal, trillade jag i ett hål i isen. Jag fick inte panik och tog upp mig själv ur hålet. Vad som än hände, visste jag, att i kväll kommer jag att ligga i min säng igen. Utan detta förtroende skulle jag ha hamnat i panik och drunknat.
- Redigerat 2024-02-18 16:35 av Condor
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0:
Vad jag känner igen mig i det, att kunna bli så rädd och nervös inför ett prov, eller något annat som man är rädd ska bli/gå fel. Rädslan är ofta irrationell, eftersom inget egentligt farligt händer om det blir/går lite fel. Exempelvis får man nog "bara" göra om provet, och klarar det nog nästa gång.
Eller som när jag jobbade inom industrin med automatiserade maskiner. Jag var livrädd att upptäcka att jag tillverkat 100 st dyra produkter fel… Så rädd var jag att det var omöjligt för mig att jobba med det.
Men mina första 18 månader minns jag ju inte, men kan tänka mig att de var bra då jag har så bra föräldrar. Kanske är det därför jag står relativt stadigt i mig själv, även om det blir "blåsigt" så har jag alltid en stabil grund att stå på, inombords.
- Redigerat 2024-02-18 16:01 av [snowy00]
#1:
Jag minns heller inte mina första 18 månader, men utvecklade förtroende till mina föräldrar som barn. Senare i livet gick mycket av detta förtroende förlorat, men en hel del har kommt tillbaka genom att jag lärde känna och förstå den gudomliga kraften bättre.
I skolan var jag aldrig rädd för ett prov, men det fanns ett prov i mitt liv som jag var mycket rädd för. I början på 80-talet var jag i Jamaika och där lärde jag känna en massa folk. Där fanns det en "glad rastafari" som skickade mig en reggae LP av hans favoritsågare. I paketet fanns en liten present som rastafaris röker, men som är förbjudet i mitt land.
Sen fick jag göra en test som var avgörande för mig att behålla körkortet. Jag behövde körkortet för mitt yrke, eftersom jag jobbade på flygplatsen och ibland fick jobba på natten, när det inte går bussar.
Det var en psykologisk test som varade hela dagen. Jag blev testad på allt, reaktionshastighet, reaktionssäkerhet, reaktionsbelastbarhet, koncentration, intelligens och mycket mer. När testen började satt jag framför en sorts dator, som var 2 meter lång. Där fanns det en massa knappar, ljus, pedaler och sånt. Jag var så nervös att jag bara skakade. Därför tryckte jag ett par ggr på fel knapp redan efter 2 minuter. Sen tänkte jag "nu är allt ute" och nervositeten släppte loss.
Jag släppte totalt taget och plötsligt var jag så lugn i sinnet att jag klarade av provet så bra att jag fick beröm av psykologen. Han tog koncentrationstesten som exempel och sa att ingen tidigare har klarat testen så bra som jag. Över 200 ggr. tryckte jag på rätt knapp och bara 2 ggr på fel knapp. Tidigare hade ingen klarat av att komma över 100. Där ser man vad man kan göra om man är lugn i sinnet.
#1: "Rädslan är ofta irrationell, eftersom inget egentligt farligt händer om det blir/går lite fel."
Det var lite det som min mor försökte trösta mig med idag när jag pratade med henne i telefon. Hon sa; nå, att inte klara av ett prov är inget som världen går under av. Det hade ju varit mycket värre om Putin hade skickat ett kärnvapen mot oss. Jovisst hade det ju varit tusen gånger värre det. Plötsligt känns mina egna problem som rena bagateller 😄
#3
Du har en klok mor. 🙂
Lycka till.
- Redigerat 2024-02-18 19:37 av [SolaH]
#4: Javisst är hon det. Tack 🙂
#2:
Ja, där ser man vad lugn i sinnet bidrar med. Låter som du hamnade i ett slags "flow" när du gjorde testet😊
#3:
Jag håller med din mor 😄
Lycka till imorgon (tror jag det var)!
#6:
Jag släppte taget. Det frisätter energier.
Denna dikten tycker jag är så viktig.
Hämtad från Google.
ETT BARN
av Dorothy Law Holte
Ett barn som får mycket kritik
lär sig att fördöma.
Ett barn som får möta fientlighet
lär sig att slåss.
Ett barn som görs till åtlöje
utvecklar osäkerhet.
Ett barn som ständigt får uppleva skam
utvecklar skuldkänslor.
Ett barn som behandlas med tolerans
lär sig generositet.
Ett barn som får uppmuntran
utvecklar sin självkänsla.
Ett barn som bemöts med vänskap
lär sig känna förtroende.
Ett barn som får uppleva rent spel
lär sig rättvisa.
Ett barn som accepteras och respekteras
känner trygghet.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#8:
Den dikten stämmer överens med Eriksons utvecklingsteorier. 😊 Precis så beskriver han det.
Det här tarotkortet visar en som har det ursprungliga förtroendet. Han går omkring bland klipporna vid havet, utan att titta var han trampar. Han tittar upp i luften och håller en blomma i handen.
Så går han genom livet, men inget händer honom, för han är beskyddad av den gudomliga kraften och han förtror den gudomliga kraften. Han tänker inte på att han skjulle kunna trilla ner från klipporna.
Så har jag också tidvist gått genom livet och narren är det tarotkortet som jag mest identifierar mig med. 😄
Jag önskar att Fata Morgana skulle ha lite av narrens egenskaper. Jag skrev huvudinlägget i första hand för hennes skull, så att hon skulle få mer förtroende i henne och i den gudomliga krraften.
Jag gjorde ju också en utbilding inom handeln (industriköpman), just efter att jag och min familj flyttade tillbaka till Österrike. Min tyska var inte bättre än Fata Morganas tyska på den tiden.
Jag hade mitt slutändliga prov ett halvt år efter utbildningen. Jag gjorde just min militärtjänst och hade inte tid att plugga före provet. Jag bad att få ledigt 2 dagar från militären före provet, för att lära. Men det var "tjoho, ledigt, vara hemma" och i stället för att lära var jag hela natten i diskoteket, njöt av de lediga dagarna och pluggade ingenting. Jag hade ingen tanke på att jag inte skule klara provet och allt gick bra. Inte att undra attt jag identifierar mig med narren. 😄
#10: Den där narrens egenskaper skulle även jag behöva ha mer av.
Verkligen.
Tänk så oerhört olika det kan vara från individ till individ. Beroende på vad vi fått med oss från barndomen.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#11:
Det här fick mig också att tänka på en film som jag nån gång såg, som handlade om en som gick i ett shaolin kloster. Där lärde han att behärska sin kropp. Bland annat att balansera på ett rep. Han behärskade det fullt ut.
Sen gick hans mästare med honom till en bassäng. Han sa att det är syra i bassängen och på bottnen låg det ett par skelett, av människor som hade trillat i bassängen. Mästaren sa att han skulle balansera på en bräda som gick över bassägen och gå över den till andra sidan.
Han blev rädd och nervös och trillade i bassängen. Det var som tur ingen syra i den, utan bara vatten. Men eftersom han trodde att det var syra var han så rädd att han inte klarade av vad han annars enkelt skulle ha klarat av.
Det var inte en fråga om vad som var i bassängen, utan en fråga om vad som var i elevens huvud.
#12: Tankens kraft kan både hjälpa och stjälpa.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#13:
Ja, så är det.
Starta ny diskussion