Hunden som mästare / En vishetshistoria
Hittade just den här fina berättelsen av Osho, som påminner oss om det formlösa och att inte klamra oss fast i former.
En muslimsk mystiker levde i en moské. Han hade en elev som dagligen tog med sig mat till honom. Denne lagade maten varje dag och bar den över en sträcka på fem kilometer till honom.
En dag sa mästaren till honom:
“Lyssna, du behöver inte alltid komma till mig, jag kan också komma till dig. Förbered maten hemma hos dig själv imorgon och jag ska komma.”
Eleven lagade en läcker måltid åt mästaren. Slutligen skulle han besöka honom för första gången. Han var ivrig och mycket nöjd över det. Han dekorerade huset, strödde blommor på vägen … men ingen dök upp.
Bara en hund. Han skrämde bort hunden, för den ville äta den goda maten. Men hunden kom tillbaka gång på gång och försökte få tag på maten.
Han hade sett många hundar, men den här hunden var verkligen konstig. Han slog hunden, men den kom ändå tillbaka. När han slog den hårt såg han tårar komma från hundens ögon. Och sedan försvann den.
Eleven väntade till sent på kvällen och tänkte då:
“Den galne mästaren! Han har säkert glömt det.”
Så han packade maten och gick till moskén. Där såg han mästaren med tårar i ögonen. Samma tårar som hos hunden! Det förvirrade honom och han frågade:
“Varför gråter du?”
Mästaren svarade:
“Varför skulle jag inte göra det? Du slog mig så hårt!”
Eleven sa:
“Vad pratar du om? Jag slog dig? Du kom inte alls till mig, som du hade lovat.”
Mästaren sa:
“Jag var där och inte bara en gång. Minst tolv gånger!”
Då kom eleven ihåg hunden som hade försökt tränga sig in i hans hus precis tolv gånger.
Mästaren fortsatte:
“Du måste lära dig att se det formlösa. Klamra dig inte fast i formen. Varför skulle jag bara påminnas om i den här formen, i den här kroppen? Varför kan du inte också hitta mig i andra former?”
![[SolaH]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tycker så mycket om dessa kluriga berättelser, man får tänka till. 🙂
Finns nog flera förklaringar, en är
att mästaren prövade eleven på sin trovärdighet.
Mästaren dök upp som utklädd fattig luffare och ville ha en bit mat.(Kanske likställdes luffare som en hund). Vad vet jag.
Låt oss anta att mästaren har talat med eleven om gästfrihet, åt alla utan att göra åtskillnad.
Eleven bedyrade att det skulle inte honom falla in, att skilja på personer.
Och det var just det som hände.
Det har hänt mig i andra saker,man har lovat. När det har kommit till krita, så har man svängt.
Strax efteråt blev man medveten om vad man sagt.
Nyttig lärdom var det.
#1:
Ja, det finns flera förklaringar. Jag tolkade historian så här, att mästaren inte identifierade sig med sin person, utan med sin sanna natur och den finns också i hunden.
Bra och fina tolkningar av er båda två #1: #2 🙂 Ja jag tycker också om dessa kluriga berättelser. Ibland händer det mig också, att jag tolkar en berättelse annorlunda varje gång 😄 Även om våra tankar mest är i vägen är det ändå härligt att tänka till ibland 🙂
Jag kan bara sitta och se på alla fina bilder du lägger till dina texter, FM 😄
#4: Ja många bilder är riktigt vackra. Synd bara att det är bingen som gjort dem och inte jag 🙂
Starta ny diskussion