Jag har tagit upp lite om den egna viktigheten vid sidan om i andra trådar, men tänkte att ämnet är värt en egen tråd.

Behoved av att känna sig viktig utvecklecklas från och med barndomen. Som barn vill man känna sig tillräckligt viktig för att bli älskad av sina föräldrar, att få beröm av andra och med tiden ser man sig i centrum av universum och allt annat snurrar om en själv. Så fungerar egot. Det är en naturlig utveckling, men även en sorts konditionering som blir till ett hinder på den andliga vägen.

Att ta sig viktig leder till självupptagenhet, självgodhet och egoutveckling. Viktigheten är en del av rökridån som hindrar människor att erfara sin sanna natur. Att ta sig viktig är en del av den inre dialogen som upprätthåller illusionen och den falska identifikationen. Ju mer som man är fixerad på sig själv, ju mindre ser man vad som finns runtomkring och i sig själv.

I Castanedas böcker beskriver han hur Don Juan uttryckte det, eftersom Castaneda var mycket fixerad på sig själv. Don Juan sa:

"Så länge du anser dig själv vara det viktigaste i världen kan du inte riktigt bedöma omvärlden. Du är som en häst med skygglappar och du ser bara dig själv, avskild från allt annat"

""Du tar dig själv på för stort allvar. Du är för jäkla viktig i dina ögon. Det måste ändras. Du är så jäkla viktig att du tror att du har rätt att bli kränkt av allt. Du är så jäkla viktig att du har råd att sticka iväg om inte allt går som du vill."

Självgodheten kommenterade Don Juan också:

"Självgodheten är vår största fiende. Tänk efter - det som försvagar oss är att vi känner oss förnärmade av våra medmänniskors gärningar och missgärningar. Vår självgodhet kräver att vi ägnar större delen av vårt liv åt att vara kränkta"

Att bli av med den egna viktigheten innebär att frigöra sig från det egocentriska perspektivet, att släppa sitt behov av att alltid vara i centrum och att befria sig från rädslor, förväntningar och begränsningar som är resultatet av egots dominans. Det handlar om att sluta se sig själv som det viktigaste och istället inse att man är en del av något större, och att alla levande varelser och fenomen har lika stor vikt och betydelse.

Men hur blir man av med den egna viktigheten? Redan om man har intentionen att bli av med den tar man sig ju viktig. Egot skulle sträva efter att inte ta sig själv så viktig. Det kan inte funka!

Det är insikten som är det avgörande. Insikt får man genom att observera sig själv objektivt, att observera hur man reagerar på det ena och andra. Det handlar om att bli medveten om sig själv. Den andra sortens insikt är att bli medveten om att man inte lever evigt och att döden relativerar hela livet.

Man ser ofta människor på youtube klipps som andliga vägledare, som säger att dom är t.ex. inkarnerade änglar, människor med ett speciellt uppdrag från gud och till och med folk som hävdar att vara utomjordingar. Dessa är ett typiskt exempel för att vara omedvetna.

Är man medveten om sig själv, kan man skratta åt sig själv när man har kommit på att man just tog sig allt för viktig. Man skrattar åt sig själv och åt andra, fast utan att man menar det illa. Man skrattar utifrån medvetheten om hur galna vi alla människor egentligen är och det är ett tecken på att man inte tar sig lika viktigt som innan man var medveten om sig själv. Man kan skratta sig genom livet. 😊