Vackert🙂 och så skönt avskalat, och ärligt.

#0:

Ja, Osho kryddar sina texter gärna med en portion humor. 😊 Men han har helt rätt.

#1: Ja han har ju totalt rätt, med sitt ärliga sätt att säga det på 😊 Vi människor tror alltid att vi är universums medelpunkt och att allt bara kretsar kring oss. Om det finns en mening, så är den till för oss människor, om det finns ett syfte med skapelsen, så är det för oss människor 😄 Det finns säkert ingen där ute som tror att syftet med existensen är att korna ska kunna utveckla sig från gräsätare till köttätare, typ, utan det handlar bara om oss människor hela tiden. Och det gör oss på något sätt längre bort från Gud än vad djuren som inte har ett sådant ego är. Det är ju nästan så att jag blir ledsen över att vara en människa just nu.

#3: Samma här. Tolle brukar ju säga att djur inte ("ännu") har fått det mänskliga egot, medan vi människor är mitt emellan djurens egolöshet, och steget efter det mänskliga egot, vilket är ett ego som har transcenderat sig själv i så kallat andligt uppvaknande. Men jag tror inte han menar att man reinkarnerar från djur till människa på så sätt som nog en del buddhister tänker. Han menar nog bara i vilket "utvecklingsstadie" djur och människor är som art. Och ja, där ligger ju djuren närmare det Gudomliga, som du säger.

#3:

På något sätt är det där integrerat i människors ego: "Jorden är universums medelpunkt och universum är skapat bara för oss människor". Det trodde människor i tusentals år. Och själv är man i den här skapelsen förstås den viktigaste. 😄

Det är just den känslan som man på den andliga vägen ska bli av med. Det hade också Castaneda att kämpa med. Ett par uttalande av Don Juan till Castaneda:

"Så länge du anser dig själv vara det viktigaste i världen kan du inte riktigt bedöma omvärlden. Du är som en häst med skygglappar och du ser bara dig själv, avskild från allt annat."

"Du tar dig själv på för stort allvar. Du är för jävla viktig i dina ögon. Det måste ändras. Du är så jävla viktig att du tror att du har rätt att bli kränkt av allt. Du är så jäkla viktig att du har råd att sticka iväg om inte allt går som du vill."

Men Castaneda lärde att döden gör alla människor oviktiga.

#0: Jag satt och tittade på ett naturprogram för någon vecka sedan. Det var en stor hjord utav gnuer som var på vandring över savannen. Vägen var minsann inte lätt. Alla dessa djur var på väg att söka vatten. De gick långa sträckor. De var tvingade att hoppa ner från höga höjder för att ta sig ner till floden.

Det var det väldigt högt. Många djur stupade dels på grund av att bakomvarande djur tryckte på. De vällde fram i massor och klev på och över varandra. Floden var full med krokodiler som hade rena rama buffe`n och smaskade i sig de svagaste. Så klart.

Så ORÄTTVIST ropade någon del inom mig.

Sen var det väldig brant och halkig lera för dem att ta sig upp för. Där klättrade de på varandra och över de som stupat på sin färd. Till råga på allt så var det en liten Gnu kalv som tappat bort sin mamma. Han hittade henne tillslut och de kom vidare tillsammans.

Men jag tror jag fick någon slags existens kris under programmets gång. Och frågan dök upp. Vad är meningen med livet? Jag blev ju nästan löjligt glad över att den lilla kalven hittade sin mamma och samtidigt så kanske frustrerad över de massa Gnuer som faktiskt dog och samtidigt så fyllde de alla ett syfte.

Rent logiskt så är det ju näringskedjans gång och egentligen skiljer det sig inte så mycket från oss.
Problemet är kanske mer att vi människor strukturerar upp och snyggar till det mer fula eller skrämmande som Livet bjuder på. Vi tvingas in i ett tanke maskineri av vad människor ska eller inte ska för att det maskineriet ska fungera.
Och när människan faller ur det maskineriet av olika anledningar som ska trygga oss från faror. Då visare det sig att vi inte är så mycket mer annorlunda - än djuren ändå.

Tänker att det är därför som Nuet är så viktigt att medvetandegöra.
Det är ju det enda vi faktiskt har.
Just Nu.

#6:

Kanske det är själva livet som är meningen med livet? Det där programmet har jag sett någon gång. Vi tittar ofta på djurdokumentationer och tycker att det är grymt att djur måste dö för att andra djur ska överleva. Om t.ex. en gepard jagar ett byte finns det en del i mig som hoppas att bytet flyr, medan en annan del i mig hoppas att geparden får tag i bytet, så att gepardens söta ungar ska överleva.

Ja, det stämmer att vi människor beteer oss som djuren. Om ett större antal människor t.ex. vid ett konsert får panik pga någon händelse, trampar de på varandra precis som en flock gnus när de flyr från krokodilerna.

Hur var det som ugglan sa i fablernas värld? Djur har också människokänslor, djuren är ju också människor. Eller ska man säga, människor är ju också djur?

#7: Ja men visst var det så han sa den där Ugglan 🤗
Jo, vi tillhör ju djurriket vi också. Men det är lätt att glömma bort…

Hahaha, så sitter jag också som en knasboll, * eller så visar sig flera knasbollar* i samma kropp 🤔 Liksom hejja hejja - och akta akta…. För var och en behöver ju sitt.

#8:

Ja, egentligen är vi ju bara primater som har fått en större och mer invecklad hjärna än de andra primaterna.

#6:

"Tänker att det är därför som Nuet är så viktigt att medvetandegöra.
Det är ju det enda vi faktiskt har.
Just Nu."

Ja det tänkte jag också, att det är viktigt att medvetandegöra Nuet och därför skrev jag ett inlägg om vår tanke-maskineri här på förmiddagen, dvs det där inlägget om hur det är våra tankar som är våra fiender. Samtidigt skriver du om det här 🙂 Ja jag kan bara hålla med dig 🙂

#10: 😀
Ja, det är ju rätt häftigt faktiskt hur synkat det bli mellan varven🤗

#11: Ja det är så 🤗

Apropå tankemaskineri…..

Och meningen med livet
Det är inte helt lätt att vara människa.

När draperiet mellan dimensionerna dras isär

En text jag skrev för ett tag sen.
🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀🍀

När hon ser sig omkring
och betraktar omvärlden
blir hon förvånad.
Hon tänker på sagan
om Kejsaren utan kläder.
Där den nakna sanningen
visar bilden av verkligheten
som har uppenbarats
fler än en gång.

I tanken.

För att snabbt suddas ut
av göranden som görs bara
för att det ska göras.

Fast i sitt eget lilla kugghjul
till värld rullar vardagen på
efter uppgjorda rutiner
och roller,
som anammats sen
lång tid tillbaka.

Hur lång tid? Undrar hon.
Innan tanken snabbt svarar.
Sen flera generationer.
Det går liksom i arv.
I direkt nedstigande led
överförs den med
bröstmjölken.

Inristat i benstommen som
ett blueprint.
Tills någon plötsligt vaknar
upp och ser!
Ser på riktigt hur skev
och overklig den
verkliga verkligheten
faktiskt ter sig.

Monotonin, enformighetens mardrömsliknande tillvaro
äter upp kreativiteten
och glädjen som gnistrar till
likt ett utbränt tomtebloss
i glappkontakten
på en millisekund.

Det osar bränt i den
grådaskiga tillvaron
som kan liknas vid en
näringsfattig soppa
som delas ut
på fångvårdsanstalten.

Styrd av en packebunt med
giriga människor som säger
sig göra världen till en
bättre plats.
Men bara om alla andra följer normen.

Hon undrar för vem världen
blir bättre?
Innan middagsbordet
dukas av och rutinen
återigen tar över.

2024 02 01

#13: Fint och djupt 🤗

#14: Tack 🙂

#13:

Väldigt bra text. Världen blir nog bara bättre för dom som säger att göra den till en bättre plats.

#13: Håller med de andra, en fin och djup text som du har skrivit igen 😊

#16 o #17:
🤗