#0: Helt ärligt så tappade jag bort mig rätt fort i texten.

Men den däringa dikten. Den tyckte jag mycket om.

#1: Jag har också svårt att följa Condor när han pratar om astrofysik och kvantfysik. Om jag hade trott på reinkarnationsteorin, såsom den allmänna uppfattningen ser ut, hade jag trott att Condor varit Einstein i sitt tidigare liv 😄

#1:

När jag läste dikten, tänkte jag faktiskt på dig. 😊 När jag försöker att förstå hur ett foton upplever verkligheten, tappar jag också alltid bort mig. 😄 Det där är stället som förståndet har sina gränser.

#2:

😄😄😂😂

Det finns ju fler frågor som jag skulle vilja diskutera med chat GPT om, T.ex. om man skickar fotoner genom ett medium som minskar ljusets hastighet, t.ex. glas eller vatten, befinner sig fotonen fortfarande utanför tid och rum ur dess perspektiv? Men tyvärr har man bara ett begränsat antal frågor som man kan ställa hos gratisversionerna.

#2: 😀

Om man nu ska prata om det, så har jag svårt att förstå ibland hur detaljerat (du) Condor verkar minnas, som t ex det med kosttillskotten och kolla järnet. Själv minns jag få detaljer och minns knappt vad jag läste eller gjorde igår😄 skullejag försöka upprepa detaljer av fakta, skulle nog alltid något bli helt fel. Kanske har du Einsteins minne….😜

#0:

"För en foton är början och slutet av dess resa samtidiga och att det inte finns något rum mellan dem." skrev chat GPT.

Just detta är jag med på dock😊

#7:

Det är en fråga om hur mycket man intretesserar sig för en sak, hur nyfiken som man är och hur mycket man funderar på det, om man kommer ihåg saker eller inte. Ointressanta saker har jag också svårt att komma ihåg.

När jag gick till skolan var fysik, biologi och kemi mina älsklingsämnen. Där hade jag bra betyg utan att behöva läsa läxor, utan att anstränga mig och utan att plugga. Mest var jag klassbäst i derssa ämnen för att det intresserade mig.

Ointressanta saker, som t.ex. historia där man måste komma ihåg namnet på kungar, årstal och vad de gjorde när hade jag nog problem med och det hjälpte inte mycket att plugga, för att det inte intresseradae mig. Därför läste jag nästan aldrig läxor under hela min skoltid. 😄

Nu har jag sett hundratals dokumentationer om universum, astrofysik osv. som intresserar mig. Det finns en youtubekanal som är jättebra, fast på tyska:

https://www.youtube.com/@EntropyWSE

Men alltid har jag funderingar som inte behandlas i dokumentationen, som jag sen diskuterar med chat GPT om. Men man kan inte lita blint på chat GPT. Den är lite trög med att fatta ibland.

T.ex. funderade jag på det där med tiden. Ju snabbare man färdas, ju långsammare går tiden och vid ljushastighet stannar den helt. Ur vårt tidsperspektiv expanderar dock universum snabbare än med ljusets hastighet. Ur vårt tidsperspektiv skulle alltså ett foton därför aldrig hinna med expansionen och aldrig komma till gränsen av vårt universum, om det finns en gräns.

Men nu ville jag veta hur det ser ut ur ett fotons tidsperspektiv och frågade chat GPT. Han svarade att enligt relativitetsteorn kan ingenting röra sig snabbare än ljuset. Jag fick rätta till honom genom att säga att relativitetsteorin beskriver rörelser genom rummet, men expansionen är ingen rörelse inom rummet, utan själva rummet som expanderar. Sen bad han om ursäkt för misstaget och vi fortsatte diskussionen.

Sen tyckte han att universum inte har en gräns. Antingen är det oändligt elller så är det krökt på ett sätt och vis att man till slut skulle komma fram till samma punkt igen om man skulle resa, precis som om man reser jorden runt. Men om universum redan är oändligt, hur skulle det då kunna expandera? Större än oändligt går inte.

Sen verkade han heller inte känna till hypoteserna att hela universum skulle kunna befinna sig i ett svart hål. I så fall skulle det vara omgivet av en singularitet och skulle ha en gräns.

Sen funderar jag på, att om universum expanderar, varifrån kommer rummet? Den enda förklaringen skulle ju vara att ett svart hål inte bara suger upp materia och ljus, utan även själva rummet och att det skulle kunna vara så att det kommer ut ur vita hål igen och det är expansionen som får galaxerna att avlöägsna sig från varandra. Fast de vita hålen skulle inte ha gravitation utan antigravitation och därför bara existera ultrakort tid och det skulle vara många miljarder vita hål i stället för ett enda stort. Det skulle kunna vara kvantfluktationerna i universum, där partiklar dyker upp ur "ingenting".

Det hade chat GPT svårt att fatta och tyckte att ingenting kan övervinna händelsehorisonten av ett svart hål. Men för det stämmer inte helt, för Hawkins strålningen gör det faktiskt. Men om det bildas vita hål skulle det kunna vara "dörren" till utvägen ur ett svart hål.

Där hade chat GPT svårt att hänga med, för jag lämnade uttrampade vägar. Chat GPT klarar tydligen inte av att lämna dessa vägar och att tänka själv. Den hakade hela tiden upp sig på händelsehorisonten. Innan jag hinner förklara allt och diskutera färdigt, tar alltid frågorna som man får ställa till gratisversionerna slut och ofta bara för att chat GPT är så trögfattad att man måste förklara saker flera ggr.

Jag önskar verkligen att jag hade någon sorts Einstein att diskutera med i stället för chat GPT. 😄

#9:

Sant, saker som intresserar mig minns jag ju också ganska bra. Som yoga, och meditation, mitt favoritämne, kan jag nog egentligen väldigt mycket om. Men det är ju för att jag utövat och funderat på det så mycket på det ämnet i snart 20 år…

Men fysik var nog mitt favoritämne i skolan också, förutom kanske bild och musik, träslöjd som jag också gillade. Men gillade fysiken mer än matten, eftersom matten kändes så abstrakt.

Sen läste jag som jag sa tidigare mycket vetenskapstidningar i tonåren, så har hyfsat lätt att hänga med i det du skriver här i tråden. Men vet inte om jag kan komma med så mycket nytt tillägg😄

Intressant är det att läsa dina funderingar iaf.

#10:

Matte gillade jag heller inte. Bara i dom sista 2 skolåren var jag bra, vad som nog var lärarens förtjänst, eftersom han kunde göra saker intressantare än vad dom var. 😄 Sen minns jag ett matteprov som vi hade. Det var 5 uppgifter. Jag klarade bara av en uppgift och det var den svåraste, som ingen annan i klassen klarade av. Dom lättare hade jag alla fel på. 😄

Det fanns fler saker som jag frågade chat GPT, som den inte kunde svara på. Eftersom tidens hastighet beror på hastigheten som man rör sig med, undrade jag hur man skulle uppleva tiden helt utan rörelse. Vi rör oss ju även när vi inte rör oss, dvs. jorden snurrar kring solen, solen rör sig kring galaxens centrum och galaxen rör sig med 2,2 miljoner km/h genom universum.

Men chat GPT svarde bara att allt i universum är i rörelse och kunde inte svara på hur man skulle uppleva tiden helt utan rörelse. Jag tänkte att det går att räkna ut, men chat GPT kunde det tydligen inte.

#11:

Hmm… Men vad händer om vi befinner oss i tomma rymden, utan någon planet som rör på sig? I och för sig så har vi ju alla processer i kroppen som "rör" på sig… Så inte heller jag vet om det är möjligt att vara helt utan rörelse.😄 men kanske går det att räkna ut i teorin på något sätt.

Men om tiden saktar ned när man närmar sig ljusets hastighet, borde den inte gå snabbare ju saktare man rör sig…?

#12:

Jag frågade chat GPT hur det skulle vara om man skulle befinna sig på ett ställe där ingen planet finns i närheten som skulle röra sig eller utöva gravitation och den svarade att det inte finns något sådant ställe i universum.

Igår tittade vi på ett klipp som finns på sidan som jag länkade till. Killen pratade om att man har observerat att galaxer som finns så långt ifrån varandra att de inte kan påverka varandra med gravitation, men som ändå påverkar varandra på något sätt. Idag frågade jag chat GPT om den kan ge mig en beskriving av fenomenet och fick det här svaret:

"Ja, faktiskt finns det observationer av galaxer som befinner sig i ett tillstånd där de inte kan påverka varandra gravitationellt, men ändå har gemensamma egenskaper. Detta fenomen kallas "galaxentvinnling".

Idén om galaxentvinnling liknar konceptet med kvanttillstånd, där två partiklar är sammankopplade på ett sätt att en förändring i den ena partikeln omedelbart påverkar den andra partikeln, oavsett avståndet mellan dem.

När det gäller galaxer betyder detta att par av galaxer som är så avlägsna från varandra att de inte kan ha en direkt gravitationspåverkan ändå har vissa gemensamma egenskaper. Dessa egenskaper kan vara exempelvis rotationens axelriktning eller fördelningen av satellitgalaxer.

De exakta mekanismerna bakom galaxentvinnling är ännu inte fullständigt förstådda och är föremål för pågående forskning. Det finns olika hypoteser som försöker förklara detta fenomen, inklusive möjligheten att det finns subtila interaktioner som sträcker sig bortom de kända fysiska krafterna, eller att det finns en gemensam orsak som påverkar egenskaperna hos galaxerna.

Det är viktigt att notera att galaxentvinnling är ett relativt nytt forskningsområde och att ytterligare undersökningar behövs för att förstå dess exakta natur och betydelse."

Sen är det intressant att det finns likheter mellan hur nervceller i hjärnan kommunicerar och hur galaxer, galaxhopar och andra stora strukturer i universum är sammankopplade. På samma sätt som nervceller i hjärnan skapar nätverk genom att skicka elektriska signaler och kommunicera med varandra genom synapser, finns det teorier att galaxer och andra himlakroppar också är sammankopplade genom gravitationella krafter och elektromagnetisk strålning.

Sen kan man fundera om universum är en sorts hjärna och har ett medvetande. I alla fall är den där killens klipp jätteintressanta.

#13

Ja, så är det. Men bara i relation till en som rör sig snabbare än du.

Tillägg:

Här finns en studie som handlar om det som killen pratade om:

https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fphy.2020.525731/full

#14:

Jag har hört liknande, att det finns fält där "kommunikation" sker trots att de som "kommunicerar" inte har någon riktigt fysisk koppling. Bl a inom kvantfysiken.

Bilden ovan visar på liknande. Bildkälla

Har också hört de som kallar universum för ett "medvetet sinne" som du beskriver, tror det var i en bok om kvantfysik.

Synd att jag inte kan tyska, då hade jag sett videorna i YT-kanalen du länkade till. Men ska se om det blir förståeligt med undertext sen😊

…Om rörelse då skulle bli lika med noll (i teorin) borde då inte tiden gå i oändlig hastighet…lika som den stannar i ljusets rörelsehastighet.🤔🤔🤔

#15:

Ska läsa i artikeln sen.

#16:

Det var just det som jag var nyfiken på. Men 2,2 miljoner km/h som vår galax rör sig med är tydligen för lite för att det skulle bli en stor skillnad mellan ett objekt som inte rör sig.

Nu bad jag en annan chat GPT att räkna ut det och han svarade:

Den exakta beräkningen av tiddilatationen kräver användning av Lorentz-transformeringar, men jag kan ge dig en grov uppskattning. Tiddilatationen bestäms av Lorentzfaktorn γ, som beror på hastigheten v i förhållande till ljusets hastighet c:

γ = 1 / √(1 - (v^2 / c^2))

För din hastighet på 2,2 miljoner km/h (ca 611 111 m/s) blir Lorentzfaktorn ungefär 1,000000000003.

Det innebär att tiden för den resande observatören bara skulle gå marginellt långsammare. Skillnaden skulle vara så liten att den i praktiken knappast skulle märkas. Först vid extremt höga hastigheter som ligger nära ljusets hastighet skulle tidens dilatation bli betydande.

#17:

Ah, det blir avancerad matte det där😄men vore intressant om någon kunde räkna ut vad som händer vid ingen rörelse😎

Jag borde egentligen inte göra detta mitt i natten, men kan inte somna och kunde inte låta bli att ställa chat GPT frågan nedan.

Min fråga:

"Men skulle inte nollhastighet i rymden innebära oändlig tidshastighet?"

Svaret:

"I samband med speciell relativitetsteori uppstår tidsdilatation när ett föremål rör sig med en betydande bråkdel av ljusets hastighet eller befinner sig i ett starkt gravitationsfält. Vid nollhastighet (i förhållande till en observatör) skulle dock tidsdilatationsfaktorn vara 1, vilket betyder att tiden skulle passera i samma takt för det stationära objektet som för observatören.

Så, i det här scenariot med ett objekt med nollhastighet i rymden, skulle det inte finnas en 'oändlig tidshastighet'. Tiden för objektet skulle utvecklas i samma takt som för en observatör i en liknande referensram, och det skulle inte finnas några signifikanta tidsutvidgningseffekter."

Så enligt den chatten så hade jag fel i mitt antagande i #16.
Men hur mycket man kan lita på chatten vet man ju inte…

Här är chatGPT's uträkning av ovan (på engelska):

"The time dilation factor (γ) in special relativity is given by the equation:

γ = 1/(γ = 1 / √(1 - (v^2 / c^2))

where:

• v is the velocity of the object,
• c is the speed of light.

For an object with zero velocity (v = 0) , the equation simplifies to γ = 1. This means that time dilation is not significant at zero velocity, and time progresses at the same rate for the object as for an observer in a similar reference frame."

Samma ekvation som du fick fram alltså.
​

#20:

Haha, nu håller du också på med det där, precis som jag. 😄 Dom där ekvationerna förstår jag mig inte på. Men jag vet att E = energi, M= massa och c = ljushastigheten. 😄 Sen finns det många fler bokstäver:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_fysikaliska_storheter

Tänk att det finns folk som kan det där utantill.

När vi ser på dokumentationer visar dom ibland en hel vägg med ekvationer. Då brukar jag ibland skoja och säga att dom visar dom bara så kort tid att man inte hinner med att kolla. 😄

En annan fundering som jag hade ställde jag just chat GPT som fråga:

"Om det inte finns avstånd för ett foton som reser med ljushastighet, är det rummet som krymper vid ljushastighet eller är det hastigheten som gör att det inte "verkar" att finnas avstånd?"

Svaret:

"Det är en intressant fråga! När vi talar om avstånd och rummet, måste vi komma ihåg att det finns ett koncept som kallas relativitetsteorin som beskriver hur tid och rum är kopplade till varandra. Enligt relativitetsteorin är det inte så att rummet krymper vid ljushastighet eller att hastigheten gör att det inte verkar finnas avstånd.

I stället är det så att när ett foton reser med ljushastighet, upplever det inget avstånd eller tid. Det beror på att enligt relativitetsteorin är ljushastigheten den maximala hastigheten i universum och för att uppnå den måste tiden och rummet bete sig på ett annorlunda sätt än vad vi är vana vid.

För oss som observerar ett foton som rör sig med ljushastighet, kan det verka som om det inte finns något avstånd eftersom tiden för fotonet stannar och avståndet det reser blir oändligt kort. Men det betyder inte att rummet krymper eller att hastigheten gör att det inte verkar finnas avstånd. Det är bara en konsekvens av hur tid och rum är kopplade i enlighet med relativitetsteorin.

Så för att sammanfatta: När ett foton reser med ljushastighet, upplever det ingen tid eller avstånd. Men det betyder inte att rummet krymper eller att hastigheten gör att det inte "verkar" finnas avstånd. Istället är det en konsekvens av hur tid och rum är kopplade enligt relativitetsteorin."

#21:

😄 Det smittar av sig, och så kan man inte låta bli att fundera vidare….och chatten kom med ganska bra svar ändå, trots allt.

Men jag förstår inte heller ekvationerna, hehe.

#22:

Här har du mer att fundera på:

1. Vad händer om man reser snabbare än ljuset? Det går ju inte enligt relativitetsteorin, men det finns obevisade hypotetiska partiklar som relativitetsteorin dock inte utesluter, som kallas tachyoner. Dessa rör sig snabbare än ljuset. Reser dom tillbaka i tiden?

I så fall skulle det betyda, att om jag skickar ett meddelande via tachyoner, kommer det fram innan jag har skickat iväg det.

2. Ingen har någonsin lyckats att mäta ljusets hastighet direkt. Den enda metoden är att skicka iväg en ljusstråle till ett reflekterande föremål och sen mäta tiden som ljuset behövde för att komma fram och tillbaka. Det är ett antagande att ljuset rör sig tillbaka med samma hastighet och hur vet man om reflektionen också behöver tid. Baserar den bästa teorin genom tiderna på ett rent antagande?

3. Inom fysiken finns det någonting som kallas paritet:

https://en.wikipedia.org/wiki/Parity_(physics)

Att vi och universum över huvud taget existerar beror på att det bildades mer materia än antimateria. Det är enligt paritetslagen omöjligt. Kan det hända att det finns ett annat universum som är byggt med antimateria? Men varför kan vi inte upptäcka det? Jo, för att där skulle tiden gå baklänges och befinna sig på den andra sidan av bigbang, där som tiden går åt andra hållet. 😄

Sådana frågor behandlar killen på Entropy. Det finns inga riktiga svar, men ger en saker att fundera på.

Varför tog ni bort era kommentarer, FataMorgana och Condor?😄 Skrev ni i fel tråd?

#26: Jag skrev i fel tråd 😄

#27:

Ok 😅

#14:

Här skriver författaren av boken jag läser om det du nämner i din kommentar.

"I ett lokalt universum kommer allt som händer i en avlägsen galax att behöva minst lika lång tid för att påverka oss som en ljusvåg skulle behöva för att resa hit. Däremot, om universum är icke-lokalt, kan något som händer i dess djup just nu ha en omedelbar effekt på jorden."

~ Lothar Schäfer

#29:

Ja, det som sker inom kvantfältet, sker bortom tid och rum och därför är avstånd inga problem. Allt i universum, liksom vi själva, är ihopkopplade genom kvantfältet. Det är en enda enhet.

Om jag t.ex. använder mig av distansreiki, spelar det ingen roll om personen som jag sänder reiki till sitter brevid mig eller befinner sig var som helst i universum. Kontakten sker omedelbart, liksom verkningen.