Hittade den här vishetshistorien på nätet av okänd författare, som ska vara inspirerad av en novell av Leo Tolstoj.

Berättelsen handlar om en kung som söker efter tre viktiga frågor i livet och hur han får svar på dem på ett oväntat sätt.

---

Det var en gång en kung som trodde att han skulle bli lycklig om han visste svaren på tre frågor: Vad är det bästa man kan göra? När är det bästa tillfället att göra det? Och vem är den viktigaste personen att göra det för?

Han frågade sina visa män, sina präster, sina lärda och sina rådgivare, men ingen kunde ge honom ett tillfredsställande svar. Vissa sa att det bästa man kunde göra var att studera, andra sa att det var att be, andra sa att det var att hjälpa de fattiga och så vidare. Vissa sa att det bästa tillfället att göra det var när man var ung, andra sa att det var när man var gammal, andra sa att det var när man hade tid och så vidare. Vissa sa att den viktigaste personen att göra det för var sig själv, andra sa att det var Gud, andra sa att det var ens familj, och så vidare.

Kungen blev inte nöjd med dessa svar och bestämde sig för att söka efter en vis man som kunde ge honom de rätta svaren. Han hörde talas om en eremit som bodde i en skog och som var känd för sin vishet och fromhet. Kungen bestämde sig för att besöka honom och ställa honom de tre frågorna.

Kungen klädde sig i enkla kläder, tog bara en häst med sig och red ensam till skogen. Han hittade eremiten i en liten stuga, där han grävde i sin trädgård. Kungen hälsade på honom och sa:

Jag har kommit för att fråga dig tre frågor: Vad är det bästa man kan göra? När är det bästa tillfället att göra det? Och vem är den viktigaste personen att göra det för?

Eremiten lyssnade på kungen, men svarade inte. Han fortsatte att gräva i sin trädgård. Kungen tänkte att eremiten kanske inte hade hört honom, eller att han behövde tid att tänka på svaren. Kungen bestämde sig för att hjälpa eremiten med hans arbete och tog spaden från honom. Eremiten tackade honom och satte sig på en stubbe vid sidan av trädgården.

Kungen grävde i flera timmar, men eremiten sa ingenting. Kungen blev otålig och upprepade sina frågor. Eremiten såg på honom, men sa fortfarande ingenting. Kungen blev arg och sa:

Varför svarar du inte på mina frågor? Vet du inte svaren, eller vill du inte dela dem med mig?

Eremiten pekade på en stig som ledde till skogen och sa:

Ser du den där mannen som kommer mot oss? Han ser ut att vara i nöd. Gå och hjälp honom.

Kungen vände sig om och såg en man som haltade fram mot dem. Han var blek och blodig och hade ett stort sår i magen. Kungen skyndade sig att möta honom och stödde honom till eremitens stuga. Han lade honom på en säng och tvättade och förband hans sår. Mannen hade förlorat mycket blod och var nära att dö, men kungens omsorg räddade hans liv. Mannen öppnade sina ögon och såg på kungen. Han kände igen honom och sa:

Du är kungen! Förlåt mig, jag visste inte vem du var. Jag är en av dina fiender. Jag var på väg att döda dig, men någon varnade dig och du flydde. Jag följde efter dig, men jag föll i ett bakhåll som du hade lagt ut. Jag trodde att jag skulle dö i skogen. Och nu har du räddat mitt liv. Kan du någonsin förlåta mig?
Kungen blev förvånad och rörd av mannens ord. Han sa:

Jag förlåter dig, min bror. Jag är glad att du lever. Jag har inget ont emot dig. Låt oss vara vänner från och med nu.

Mannen tackade kungen och bad om hans välsignelse. Kungen gav honom sin välsignelse och sa:

Vila nu, och bli frisk. Jag ska återvända till mitt rike, men jag ska skicka någon som kan ta hand om dig. Kungen gick ut ur stugan och såg eremiten. Han sa till honom:

Nu har jag hjälpt den sårade mannen. Kan du nu svara på mina frågor?
Eremiten sa:

Du har redan fått svaren på dina frågor.

Hur då? sa kungen.

Tänk efter, sa eremiten. Om du inte hade haft medlidande med mig och hjälpt mig med min trädgård, skulle du ha gått tillbaka till din häst och ridit iväg. Då skulle den sårade mannen ha kommit hit och jag skulle inte ha kunnat hjälpa honom. Han skulle ha dött och du skulle ha dödat en oskyldig man. Då skulle du ha ångrat dig hela ditt liv. Så det bästa du kunde göra var att hjälpa mig med min trädgård. Det bästa tillfället att göra det var när du kom hit. Och den viktigaste personen att göra det för var jag.

Och om du inte hade haft medlidande med den sårade mannen och hjälpt honom med hans sår, skulle han ha dött. Då skulle du inte ha fått hans förlåtelse och vänskap. Du skulle ha fortsatt att vara fiender och du skulle ha levt i rädsla och hat. Så det bästa du kunde göra var att hjälpa den sårade mannen. Det bästa tillfället att göra det var när du såg honom. Och den viktigaste personen att göra det för var han.

Så du ser, sa eremiten, svaren på dina frågor är: Det bästa man kan göra är att göra gott för den som är i ens närhet. Det bästa tillfället att göra det är nu. Och den viktigaste personen att göra det för är den som är framför ens ögon.

Kungen förstod vad eremiten menade. Han tackade honom för hans vishet och sa:

Du har lärt mig en stor läxa. Jag ska försöka att leva efter den. Tack för din hjälp.

Kungen tog farväl av eremiten och den sårade mannen och red tillbaka till sitt rike. Han blev en bättre kung och en bättre människa och spred kärlek och fred i sitt land.