Vid meditation så handlar det för mig om att vara i stillhet med det som är
och att faktiskt ha det bekvämt under tiden.

Smärta som distraktion för att inte somna eller för att ta sig bortom smärtan. Det låter helt fel i mina öron.

Men nu är ju jag en amatör som gör det mesta på mitt eget vis🙂

#0:

Jag undrar ju vilken kroppsställning som han fick inta? Lotuspositionen ska ju ge en stabil grund och stimulera ämnesomsättningen. Rak rygg ska vara bäst för energiflödet i ryggraden.

Men det är absolut inte nödvändigt och vem som har problem med knäna kan inte sitta i lotuspositon utan smärtor. Det är inte ens nödvändigt att sitta med benen i kors.

Sen finns det ju olika sorters meditationer. Om man gör Oshos dynamiska meditation ska man inte ens sitta, utan röra på sig. Mindfulness kan man göra medan man diskar, lagar mat eller gör andra sysslor.

Jag tycker precis som du och rore, att man ska sitta bekvämt, utan ansträngning och smärtor. Sen kan var och en hitta den perfekta ställningen för sig själv.

Tummo meditationen kan jag till och med göra vid sidan om, när jag halvligger på soffan och tittar på TV. Man behöver ju bara koncentrera sig på andningen och sitt hara.

#1:

Jag tänker som du. Själv brukar jag sällan ligga ned och meditera, men det har hänt om jag varit ute och rest och inte haft någonstans att sitta. Och somna gör jag emellanåt, även fast jag sitter upp… Så det här med kroppspositionen under meditation är väl som allt annat, individuellt.

#2:

Han/hon intog visst en position som heter burmese… Så den påminner om lotuspositionen. Men det är nog ingen lämplig position om man har knäproblem.

När jag lärde mig TM så sitter man vanligt i en stol, med rak ryggrad. Och i en annan meditationsform som jag lärde mig innan så satt man med benen i kors. Det sistnämnda funkar bäst för mig, men att sitta vanligt i en stol är bra om man är på resa exempelvis, och har svårt för att sitta på annat vis.

Så jag själv har nog den kroppsposition som funkar för stunden🙂

#3:

Det verkar att vara en förenklad form av lotuspositionen. Men man bör nog inte göra den om man har knäproblem.

Här vill jag också svara, men jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig än, eller rättare sagt hittar jag inte de rätta orden, så jag återkommer i morgon 🙂

#5:

Inga problem 🙂

#0:

Det som jag först tänkte på när jag läste det här inlägget var, att den meditationsläraren måste ha missuppfattat syftet med meditation. Att bli pushad till att sitta i en position som är till mer skada än nytta får det att låta som om meditation för läraren bara handlar om att uppnå någonting, som ”Sitt i den och i den positionen, först då kan du erfara det ena och det andra”

Men när jag hade min kundaliniresning, var det inte som så att jag först skulle ha suttit i en viss ställning med rak rygg och att kundalinin först sen skulle ha stigit upp till kronchakrat, utan det var för att energin steg uppåt som gjorde att min kropp automatiskt intog en viss ställning med rak rygg. Det var energin som fick min kropp att rätta till sig till sin för stunden absolut bästa position. Men det var heller ingen position som gick ut över kroppens egna begränsningar. Jag tror att jag aldrig suttit lika bekvämt som den gången.

Vad jag försöker säga är, att jag är helt övertygad om att det inte är vi som får saker att ske i meditation genom hur vi sitter, går eller står, utan att det är stillheten, lugnet, harmonin och allt det som vi kan erfara i meditation som hjälper oss slappa av i kroppen så mycket att vi kan räta på oss mer, få en bättre kroppshållning och känna hur energierna flyter i kroppen.

Smärta är bara ett tecken på att någonting inte står rätt till i kroppen, så känner man smärta medan man mediterar är det tecken på att man sitter fel och bör byta position. Om man hela tiden har ont och har sin fokus på smärtan och på att sitta rätt, så kan man ju inte erfara den inre stillheten som hjälper oss att slappna i kroppen.

#7:

Precis. Det ena leder till det andra. Ofta när jag mediterar så brukar min nacke/hals och rygg räta ut sig av sig själv, bara för att någon mental tyngd lättar från mitt sinne. Men det brukar inte funka att tvinga in kroppen i en bra position, när den redan är full av spänningar. Bättre att gå från andra hållet, och lösa upp sinnets spänningar först, så sköter kroppen resten, som av sig själv.🙂

Men själv älskar jag att sitta med benen i kors när jag mediterar. Kroppen känns stabil, och ryggen får ofta en bra position. Men sitter inte i lotus eller så, utan lägger bara lätt benen i kors på allra enklaste sättet.

Minns när jag mediterade någon av de första gångerna i mitt liv. Hade byggt en träpall själv, så jag kunde sitta på knäna riktigt bekvämt på golvet… Det var en otroligt skön sittställning. I vilket fall, när en mygga kom och bet mig så rörde jag mig inte ur fläcken… "man ska ju sitta blickstilla när man mediterar" tänkte jag. Den fick suga sitt blod och flyga iväg igen 🦟 men om det hade varit nu så hade jag bara viftat bort myggan och fortsatt meditera.

Annars håller jag helt med dig😊

Ps…. Det var ganska precis en sån här pall jag tillverkade då: https://www.yogagrossisten.se/sv/articles/2.3.2772/meditationspall-meditation-stool-yogiraj

Vet inte vad det är för sida annars.

#9: Dessa stolar är riktigt sköna att sitta på.

#8:

Hur sitter man på den där pallen?

Jag skulle nog ha slagit ihjäl myggan. 😄 Jag minns att jag en gång gjorde reiki initieringar utomhus i naturen. Jag inspirerades av en annan reiki lärare som talade om för mig att när han gjorde initieringar i naturen, kom rådjur helt nära och tittade på. Men där som jag var fanns det bara mygg. Jag kunde ju inte avbryta initieringarna för att jaga iväg myggen. Men sen dess gjorde jag dom bara inomhus igen. 😊

#10: visst är dom😊

#11:

Jag har för mig att den sittpositionen har ett speciellt namn, vi använde den bl a innan vi började passet i Aikido. Men minns inte namnet, så jag hittar inget när jag googlar.
Man sitter i alla fall på knäna, som när man sitter ned "på sina egna vader"… Hittade förresten en bild nu (bildkälla):

Så sitter man på pallen, men istället för att sitta direkt på sina vader så har man pallen under baken så man lyfts en bit från vaderna, och har träplankan mellan vaderna och baken.
Om min förklaring går att förstå.
(jag satt inte med knäppta händer som hon på bilden gör dock, och hon där gör ju en yogaövning, inte meditation)

😄 Ja det är ett problem det där när man gör andliga övningar i naturen. Det har jag också gjort när jag vandrat och övernattat i tält, bl a. Men att vifta bort dom eller ha ihjäl dem är nog enklaste lösningen, om man kan dvs 😊

#8: Ja man börjar ju inte heller med de svåraste yoga-positionerna, utan med de lättare, för att med tiden kunna göra mer och mer avancerade övningar. Sen ska vi inte glömma att våra kroppar åldras och får sina krämpor, så det är viktigt att lyssna på kroppens signaler och inte tvinga den till någonting.

Vad som gäller meditation måste jag säga, det som jag sagt tidigare också, att jag nästan aldrig sätter mig ner för att meditera, utan jag försöker bara att leva varje ögonblick så medvetet som möjligt, ibland går det bättre ibland sämre. Men när jag städar, diskar, åker buss eller tåg, när jag ligger framför TV´n, när jag skriver mina inlägg, pysslar i hemmet eller vad jag nu än gör, försöker jag att göra det så medvetet som möjligt samtidigt som jag observerar mig själv och det som händer runt omkring mig, utan att döma något som bra eller dåligt och utan att tänka några tankar kring det. Det är mitt sätt att meditera på 🙂

#12:

Ok, jag förstår. Den sittpositionen finns också B.A. Brennans bok, bland yogaövningarna. Att hålla handflatorna mot varandra har effekten att energin som kommer ut ur handflatorna flöder in i kroppen igen.

#13:

Det är ett bra sätt att meditera på…man kan ju göra både och, vara medveten här och nu, utanför sina formella meditationer. Det är en bra påminnelse🙂

#14:

Just det, minns nu att den finns där också. Den finns även bland de yogaövningar jag själv gör varje vecka (Vajr Asana).

#15: Javisst kan man det 😊