Vi människor är väldigt sociala, vi har våra familjer. Vänner som vi umgås med, i grupper känner man sig starkare, omtyckta. Kort och gott tillsammans kan man åstadkomma någonting.
Att tillhöra en rörelse, behöver nödvändigtvis att man delar alla åsikter. Men det framkallar en känsla av tillhörighet.
Utanförskap, framkallar den motsatta effekten. Känslan av isolering, udda person,
mobbning ect.
Och att vi människor är utåtriktade, vi förväntar oss någonting speciellt. En längtan, som kan ge ett svar om våra liv.
Att titta inåt, att allt är som det ska vara. Vi behöver inte bli räddade, för vi är redan räddad.
Det känslan har vi väldigt svårt att ta in. Det blir som att fråga vad ska vi då sträva mot?. Utåtriktade sociala människor som vi är.

Jag tröttnar dock inte på dina upprepningar FM.😉

#0:

Så har det varit i tusentals år och det funkar fortfarande. Förr var det bara religionerna som höll på så här. Men att komma i himlen när man dör räcker inte längre och därför nappar en del på new age rörelserna som lovar himlen på jorden redan under livstiden eller uppstigning i en dimension där det bara existerar gott och som motsvarar det som religioner betecknar som paradiset.

Men i slutändan handlar det bara om att styra och manipulera folk. Det handlar om makt och pengar. Förr sålde kyrkan avlatsbrev för att deras synder skulle bli förlåtna. Idag handlar det om att få många klicks och följare på social media, så många att man kan leva på det och för 700 spänn får man skypa en timma med en "äkta utomjording". 😄

Är man en "bra följare" som tror på vansinnet som sprids ut är man uppvaknad, högfrekvent och är på vägen till en annan dimension. Annars är man en stackare som går mot sitt öde på jorden. Det är alltid samma mönster, belöning för dom som tror och gör vad förvillarna säger och resten går förlorade. Så har det som sagt varit i tusentals år och det funkar fortfarande.

#1:

Fint att du inte tröttnar 😊

Vad vi då ska stäva mot skriver du? Det är en bra fråga. Om vi inte har något att stäva mot uppstår en tomhet som kan verka vara nog så skrämmande, därför strävar vi så gärna och försöker att fylla ut denna tomhet med alla möjliga saker och jag är heller inget undantag 🙂

Men det påminner mig om vad Osho skrev om i den här texten som jag översatte och som jag klistrar in här under (det var en jätte lång text, så jag tog inte med allt den här gången).

Den handlar om begär, men tänker att det nog är samma fenomen som ligger bakom vår längtan efter tillhörighet och till att få åstadkomma någonting och till vår längtan efter något speciellt, till att få ett svar om våra liv och till det andra som du skrev om. Tycker att det är en så bra text och att den passar så bra in hit. Håller förresten helt med dig i vad du skriver 🙂

"Det räcker att förstå begärets natur. Du behöver inte göra något annat för att bli av med den; att bara förstå den eliminerar allt skräp.

När människan är i harmoni med universum är hon uppfylld, när hon inte är i harmoni med universum är hon tom, helt tom. Och ur denna tomhet uppstår begär. Begär är menad att fylla tomheten: med pengar, med hus, med möbler, med vänner, med älskare – med någonting, för man kan inte leva med tomhet. Det skrämmer, det är ett spöklikt liv. Om du är tom och det finns ingenting inom dig, då är det omöjligt att leva.

För att känna sig inre uppfylld finns det bara två vägar: antingen förenar du dig med universum… då är du fylld av helheten, av alla blommor och alla stjärnor. De är inom dig, precis som de är utanför dig. Det är verklig uppfyllelse. Men om du inte gör det, och miljoner människor gör det inte, då är det enklaste sättet att fylla dig själv med något skräp.

Begär betyder helt enkelt att du känner en djup tomhet inom dig och vill fylla den med någonting – oavsett vad det är. När du har förstått det, har du inget mer att göra med begär. Du har att göra med att komma i harmoni med alltet, så att den inre tomheten försvinner. Och med det försvinner också begäret. Det betyder inte att du börjar leva naken, det betyder bara att du inte lever för att samla saker. Varje gång du behöver något kan du få det.

Ett föremål måste ha ett syfte, om det inte har det, behöver man det inte. Men den här frågan kan gå åt vilket håll som helst: Människor äter, de är inte hungriga, men de fortsätter att äta. De vet att de då kommer att lida, att de kommer att bli sjuka, men de kan inte sluta. Även detta ätande är ett försök att fylla sig själv.

Så det finns många riktningar och många sätt att fylla tomheten, även om den aldrig blir fylld – den förblir ofylld, och du mår dåligt för att det aldrig är tillräckligt. Du behöver alltid mer, och "mer" och sökandet efter mer är ändlöst.

Jag förstår begär inte som önskan efter något – den är en existentiell sjukdom. Du är inte i harmoni med helheten, och endast den harmonin kan läka dig. Den här harmonin kan också göra dig helig.

In min förståelse är begär absolut inte önskan efter något. Du behöver alltså inte göra något för att bekämpa begäret. Du måste förstå tomheten som du vill fylla och fråga dig själv: "Varför är jag tom? Hela existensen är så full, varför är jag tom? Kanske har jag kommit bort från vägen: Jag går inte längre åt rätt håll, jag är inte längre existentiell. Det är anledningen till min tomhet."

Var existentiell. Släpp taget och närma dig existensen, i stillhet och frid, genom meditation. En dag kommer du att märka att du är så full – överfull, svämmande över av glädje, lycka och välsignelser. Du har så mycket av det att du kan ge något till hela världen och ändå inte tömma det.

Den dagen kommer du för första gången inte känna begär efter pengar, efter mat, efter någonting. Du kommer att leva naturligt, inte med ett konstant begär som inte kan uppfyllas, inte med ett sår som inte kan läkas."

#3:

Bra text av Osho (och dig) som vanligt 🙂

Det är nog detta det hela handlar om. Att kunna stå ut med tomheten inom sig, kanske till och med trivas i och med den. Jag tänker att man måste bara låta den vara där, och då uppstår ett vakuum på insidan dit äkta lycksalighet till slut flödar… Men fortsätter man att fylla tomrummet med "skräp", som Osho uttrycker det, så kommer inte det där vakuumet att uppstå inombords, eftersom allt skräp ligger i vägen.
En del i meditation tänker jag är att vänja sig att bara vara i och med tomrummet inombords…tills det tar över hela ens värld och verklighet

#4: Tack, ja som de visa säger är tomheten fullhet på samma gång. Det är bara lättare sagt än gjort, att verkligen förstå detta fullt ut och nu menar jag inte att förstå det med förståndet 😊

#5:

Nej, det är inte lätt. Det är lättare sagt än gjort. Tomheten kan ofta vara skrämmande, och även smärtsam.

#6: Kanske är det rädslan som blockerar oss mest, som är det största hindret?

#7: kan så vara.

#0 Det är svårt att tröttna på dina texter 🙂 och jag hamnar i så många olika tanke/känsla lager så jag kommer inte på nått vettigt att skriva. Just nu.

#7
Tror att man blockerar sig när förståndet ska lägga sig i. Begäret som vill ha någonting finns inte i tomrummet.
Kanske är det så att mognaden som tar oss steget in i tomrummet.
Förts när man är redo, så att säga.

#9: Ja så går det ibland för mig med, att jag inte kommer på något vettigt att skriva 😄 Så det är ingen fara 🙂

#10: Så kan det vara 😊