Vill bara dela med mig av en till text. Jag vet att jag skrivit om ämnet säkert tusentals gånger förr, men ibland händer det jag blir inspirerad till att skriva om samma sak igen, men med andra ord och formuleringar. Det hindrar oss ändå inte till att diskutera om det igen, om ni vill 😊

I dagens värld kan det vara frestande att förlora sig själv i titlar och etiketter. Vissa ser sig själva som "ljusbärare" eller "utvalda", medan andra kanske upphöjer sig själva som del av specifika kosmiska riken.

Men detta är ingen andlig väg, för i ögonblicket vi gör oss själva till något speciellt, gör vi andra per automatik till något mindre speciellt och förlorar blicken för den gudomliga skönheten i varje människa.

Att se någon som mer eller mindre andlig är att förlora sig i illusionen av separation.

I det gudomliga finns inga hierarkier, inga rangordningar. Vi är alla en del av samma kosmiska dans, där varje steg, varje ton, bidrar till en harmoni av mångfald. Varje del är lika viktig och värdefull.

Ingen är högre och ingen är lägre, ingen är bättre och ingen är sämre. Det är bara genom våra mänskliga förstånd som vi gärna ser det så, för att kunna känna oss som mer speciella än andra.

På den andliga vägen handlar det snarare om att befria sig från tanken på sin egen särskildhet och att sluta tro på gudomliga hierarkier, för att istället betrakta sig själv som en del av den kosmiska dansen där alla är lika viktiga och värdefulla.

Vi är alla delar av en och samma enhet. Som pusselbitar ur ett och samma pussel. Från den minsta droppen till den största oceanen, var och en har sin plats och till sin sanna essens är de lika.

På samma sätt är det med oss människor med och med alla levande varelser, att vi till vår sanna essens inte skiljer oss åt. Vi är alla lika Gudomliga 😊