#0:

Redan på 80-talet fanns der new age rörelser som väntade på att jorden skulle stiga i frekvens och transformera sig 1999. Sen väntades det på 2012, då det skulle hända något liknande. Nuförtiden väntar nästa generations new age troende på samma sak, fast utan att det finns ett bestämt datum. Somliga lär tydligen ingenting och i stället för att titta i sig själva och se hur gudomliga de och alla andra är, hur fantastisk vår jord är, väntar de på att någon sorts paradis ska komma till jorden.

I Castanedas böcker finns det uttalande som att man ska älska jorden och om man gör det blir man själv älskad av den.

Jorden är redan ett paradis på ett sätt. Allt är i perfekt balans och ordning, det är bara vi människor som ser genom våra egna glasögon som missar detta. Speciellt om man ser utanför den mänskliga världen, med skogen, bergen, och sjöarna så är paradiset redan där.

Men vi har fallit ur detta paradis på ett sätt, hur vi lever idag… Och det är tanken ansvarig för. Vi har tappat vår koppling till naturens paradis, till vår inre sanna Natur.

Kanske är det vad som symboliserades när Adam och Eva åt den förbjudna frukten… Ett tappat paradis (eller så till synes). Även fast jag knappt läst bibeln😊

#2: Ja och den kopplingen har vi tappat för att vi delar in allt till gott och ont, bra och dåligt, mörkt och ljust, till mer andligt och mindre andligt, till mer gudomligt och mindre gudomligt osv… Enligt bibeln sa ju Gud till Adam och Eva att dom nu vet vad gott och ont är. Men i det gudomliga finns ingen dualism, inget gott och inget ont 😊

#3: kanske var det det som var problemet, att de fick reda på vad gott och ont var? Men hur som helst är det ju som du säger…😊

#4: Det är i alla fall intressant att filosofera över 😊

Jag ser den där historian om Adam och Eva, som kunde skilja mellan gott och ont efter att de hade ätit äpplet som en metafor, som beskriver hur det blev dualiteter av enheten.

#6:

Samma här. Jag tror absolut inte att det fanns två människor som på riktigt åt av ett äpple, osv. Utan lite som du säger en metafor som kanske beskriver hur människan började använda tanken och dela upp saker från enhet till dualitet, i sinnet.
Men nu spånar jag ju ganska fritt. Men som FM sade är det ju intressant att filosofera lite över

#7:

Det är nog mer än att människan började att använda tankarna. Det är en metafor som beskriver hur hela den dualistiska existensen blev till.

Man hittar liknande beskrivningar i alla möjliga kulturer. T.ex. i kabalan börjar livets träd med sephirothen "kether". Det motsvarar enheten. Den andra heter chokmah och beskriver hur enheten blev till den dualistiska världen. Resten av livets träd beskriver hela existensen.

#8:

Ah, då förstår jag hur du menar. Ja, jag är ju inte så inläst över bibliska berättelser… Men det du skriver låter ju som en rimlig metafor.🙂

#9:

Fast en del bokstavtrogna kristna tolkar det här som en verklig händelse.

Dualismen var det första som hände i skapelsen. Utan dualism, ingen fysisk existens. I den bibliska berättelsen fortsätter det med att Adam och Eva blev utkastade ur paradiset (enheten) och hamnade i den fysiska världen. Men vad skulle ha hänt om de inte skulle jha ätit från äpplet? Skapelsen (den fysiska världen) kan väl inte ha varit ett misstag, någonting som gick emot guds vilja?

Inom kabalan beskrivs det på ett djupare sätt. Chokmah står även för planen för den fysiska världen Den sista sephirothen Malchut motsvarar existensen som vi lever i. Alla 10 sephirot visar hur det gudomliga stiger ner till den fysiska existensen.

I Rider Waite tarotleken motsvarar bilderna i den lilla arkanan hur varje element (eld, vatten, luft, jord) reagerar i de olika sephirotherna. Tar du t.ex. tvåorna, reagerar stavarna (eld) som dynamisk energi genom att titta framåt för att fortsätta sin färd. Bägarna (vatten) förbinder (vatten flyter ihop) och därför möter 2 människor varandra. Luft (svärd) motsvarar förståndet och det har problem att hantera dualiteten. Den första reaktionen är att blunda och skydda sig. Jord (pentaklarna) hanterar dualiteten genom att hålla situationen i luften i all oändlighet. Därför jonglerar en människa med pentaklar som är inslutna i ett oändlighetstecken.

Så har varje kultur en beskrivning för det som inte riktigt går att beskriva.

#10:

Intressant. Det är ju lite lustigt hur alla kulturer beskriver samma sak men på lite olika sätt. Jag har dock svårt att förstå hur vissa bokstavstroende kan ta de här berättelserna ordagrant, som en bokstavlig händelse.

Sen kan man ju fundera på om vetenskapens "big bang" var början på den dualistiska skapelsen…. Som expanderar, för att sedan dra ihop sig igen och återgå till enhet…. Osv i all oändlighet. Så kanske även där finns det en "skapelseberättelse"?

#11:

En skapelseberättelse inom vetenskapen finns inte. Bigbang är en teori och även det nya James Webb teleskopet kan inte titta tillbaka i tiden längre än ett par hundra miljoner år efter bigbang.

Antar vi att teorin om bigbang stämmer, i så fall skapades rum och tid ur en singularitet, där tid, rum och fysiska lagar inte existerar. Det fanns så att säga inget "före" bigbang och därmed heller ingen dualism.

Vad en singularitet är, är någonting som inte ens vetenskapen kan förklara. Det antas att det är en punkt i rummet där fysiska kvantiteter är oändliga, t.ex. rymdtidens krökning är oändlig. Exempel är ett svart hål. Singulariteten som bigbang uppstod ur kan dock inte ha befunnit sig i ett rum, eftersom själva rummet bildades ur bigbang. Vissa fysiker ser därför singulariteten mer som ett matematiskt uttryck för vår okunnighet om universums tillstånd i de första ögonblicken av Big Bang.

Teorin om att universum drar ihop sig igen för att expandera på nytt, om och om igen, är en av teorierna, som jag också tycker låter sannnolikt. Det skulle dock vara en sorts kronologi som kräver att tid existerar utanför den tiden som vi upplever.

Det är vid det stället som förståndet inte hänger med längre. Det finns ju också teorier om ett multiversum, där det befinner sig flera universum som bubblor brevid varandra. Frågan är i vilket rum dessa skulle befinna sig brevid varandra, eftersom rummet befinner sig i bubblorna och inte utanför. Det finns ingen rationell förklaring för detta.

Kanske det är så att det endast existerar ett kvantfält (det enda som existerar på riktigt?) och ur detta kvantfältet skapar vi själva en verklighet, ein illusion som består av tid och rum, som vi inte kan förklara rationellt? Kvantpartiklar befinner sig ju i en "superposition" så länge de inte observeras. Det betyder att de inte befinner sig i ett visst tillstånd förrän de observeras och kan befinna sig på olika ställlen samtidigt. Ju mer man forskar och vet, ju fler frågor dyker upp. Tex. är det vi som skapar universum genom observation? Är det kvantfältet som är skaparen av universum? Vad har skapat kvantfältet? Eller finns det ingen skapelse utan bara illusion? 😄

#12:

Ja, det är inte lätt att försöka förklara allt med sinnet. Som du säger, ju mer man tar reda på ju mer frågor dyker upp😄

#12: Ju mer jag tror mig förstå
Desto mer inser jag att jag inget begriper…….

#14:

Ja, man måste förstå det lilla för att inse hur stort det stora är som man inte förstår.