Har säkert skrivit en massa liknande inlägg här på sajten förr. Men eftersom jag älskar att skriva och att skriva om ämnen som är populära där ute, kunde jag inte låta bli att skriva om det här med det dimensioner igen. Valde att posta samma text både här och på min Facebook sida. Min rubrik ska man sen se som en metafor och bilden likaså 😊 Känn er också fria att dela med er av era egna tankar om ämnet om ni vill.

Många människor tror att vårt syfte på jorden är att stiga upp i högre dimensioner. Jag vill föreslå en annan synpunkt – att vi inte är några människor som är här på jorden för att göra gudomliga erfarenheter, utan att vi är det högsta gudomliga som finns, som bara är här på jorden en kort tid för att göra mänskliga erfarenheter. Under denna tid får vi utforska hela spektrumet av mänskliga känslor, från glädje och kärlek till smärta och sorg. Varje ögonblick utgör en mångfald av den mänskliga existensen, där vi växer och utvecklas som individer.

Med andra ord kan man likna det vid, att vi inte är några människor som ska stiga upp i högre dimensioner, utan att vi är det gudomliga som klivit ner hit till jorden för en tid.

Livet som människa på jorden kan liknas vid en dröm, Guds dröm, som börjar när vi föds och som upphör när vi dör. Det spelar verkligen ingen roll om vi i drömmen lever i en tredje eller i en femte dimension. När vi dör återvänder vi ändå till ursprunget, till källan av alla dimensioner, till det som ligger bortom alla dimensioner – till något som högre än allt. Vad som blir kvar av oss är vår sanna gudomliga natur och det gäller för var och en av oss.

Man kan säga att det är Gud som äter genom miljarder med munnar och som arbetar genom miljarder händer. Det är Gud som manifesterar sig i en mångfald av människor som vandrar på olika vägar. Ingen väg är överlägsen eller sämre än en annan. Men för dem som önskar det finns möjligheten att utforska sin inre gudomlighet genom att arbeta med sig själva, meditera och upptäcka Gud inom sig. Det är dock ingen nödvändighet utan ett val för dem som söker en djupare förståelse av sitt sanna väsen, av livet och universum.

Men det finns ingen specifik plats att avancera till eller att stiga upp till, eftersom vi redan nu, utanför den fysiska illusionen, till vår sanna natur, befinner oss på det högsta stället. Det handlar bara om att upptäcka och erfara det som vi redan är och var vi redan befinner oss och har man erfarit det, ser man att det inte finns något högre att stiga upp till.

Det handlar om att vakna upp ur jagets och förståndets illusion, dvs den falska identifikationen med sitt eget jag, för att upptäcka sin sanna gudomliga natur.