#0:

Mina tankar går… Osho sade en gång:

"Var bara egoistisk."

Hur passar det in här?🤔

#1: Det beror väl kanske på i vilket sammanhang han sa det, vad han syftade på och ur vilket perspektiv han sa det ? Skulle gärna läsa den texten igen, där han sa det. Kommer du ihåg hur man hittar det uttalandet?

#2:

Det var någon video jag såg för väldigt länge sen. Men hittade denna där han säger att man bara ska vara självisk. När han förklarar så förstår man att han nog bara menar tvärt om egentligen. Så kanske fanns det något djupare bakom

#3: Det ligger helt säkert något djupare bakom. Ska titta närmare på det där i morgon 😊

Klokt budskap om frekvenser och energier.

Synd bara att vi, allt för många av oss människor lurats in i illussionen om att kärlek - är en handelsvara.

Den genuina kärleken som ger från själ och hjärta. Förväntar sig absolut ingenting tillbaka.

Den är alltid fri
Alltid osjälvisk
Och ren.

Visst vill vi väl alla vara så?
Men som oftast snubblar vi över
våra inlärda system.
Ser vi inte det
famlar vi i blindo och går vilse I andra människors läror.

#5:

Exakt! 🙂 Och här har vi också svaret i vad Osho menade. Många lever i en illusion av att vara kärleksfulla och inte egoistiska, fast egot kan också fatta beslutet att vara kärleksfullt och inte egoistiskt. Men det är inte samma sak som att leva utifrån hjärtat, att leva den äkta kärleken.

Osho menade att människor smycker ut deras ego med den illusionen, så att deras "råa" ego inte syns (för dem själva). Men ett undangömt ego kan inte bli förstådd, kan inte analyseras och man blir inte medveten om det och därmed inte medveten sig själv.

Ett exempel är någnting som jag läste på social media, där någon inte höll med det som spreds ut. Då var det någon som tillskrev den människan att sprida "dålig energi" och sen avslutade hon med "vilkorslös kärlek till alla". Det är det som Osho menade och han menade att sådana människor är de största egoisterna. Då är det bättre att helt enkelt vara egoistisk och ha chansen att bli medveten om sig själv.

#5: Det är nog för att vi människor inte riktigt känner oss själva på djupet, som gör att vi så ofta famlar i blindo. Det är verkligen en utmanande resa det här, att navigera genom dessa inlärda system och förväntningar på motprestation som finns i vår värld och att upptäcka den villkorslösa kärleken inom oss. Kan bara hålla med dig 😊

#7: Skrev i misstag: "Kan bara hålla med mig" 😄 Men har ändrat det nu.

#8: 🤣det la jag inte märke till 😅

#9: Lika bra det 😅

Jag brukar också hålla med mig själv om ingen annan gör det. 😄

#11: 😂😂😂

Det är som att man får de bästa svaren när man pratar med sig själv😅😂

#13: Ja, väldigt ofta är det faktiskt så.
Bara man har tålamodet att vänta in det sas.
Sen ibland är det skönt att bara sätta ord på det som sitter fast i en själv och kanske få en spegling av någon annan. För att det ska lossna i det egna flödet.

Hittade en jätte lång text av Osho om det som han säger i videon i inlägget #3
Vem som intresserar sig kan gärna läsa det. Hoppas bara översättningen duger och att jag inte tappat bort något på vägen. Det är i allafall en tänkvärd text som också förmedlar det som jag skrev, dvs för att få resonans till högre energier, måste vi bli medvetna om oss själva först. Var alltså självisk och börja först med dig själv. Om vi inte kan älska oss själva kan vi inte älska andra heller.

Att vara självisk betyder helt enkelt att vara dig själv. Jag säger till dig: tänk inte på någon annan i världen, bara tänk på dig själv; och i den tanken har du tänkt på hela världen. Genom att vara självisk kommer du att hitta all den altruism som du har sökt och sökt men inte hittat, eftersom hela saken var upp och ner.
Du uppmanas att älska din granne - men du har aldrig älskat dig själv. Och en person som inte har älskat sig själv, hur kan han älska grannen? Varifrån kan han få kärlek? Först måste du ha det.

Du älskar grannen - du som inte vet något om kärlek eftersom du aldrig har älskat dig själv.

Grannen älskar dig - han har aldrig älskat sig själv. En sådan galenskap pågår i världen: människor som inte vet något om kärlek älskar varandra.

Det är som tiggare som tigger från varandra, var och en som tror att den andra är kejsaren. Båda tänker på samma sätt: den andra är kejsaren. Båda är tiggare. Förr eller senare manifesterar sig verkligheten; då finns det elände, lidande. Sedan tror du att du har blivit lurad, att denna tiggare har försökt bevisa sig själv som en kejsare. Nu är detta helt absurt - det är du som tänkte på honom som en kejsare. Och samma sak gäller från den andra sidan: den andra personen tror att du har lurat honom, låtsas vara en kejsare och du är bara en tiggare.

När båda tiggarna inser att de är tiggare, vad kan de annat göra än att vara arga, rasande, våldsamma mot varandra, hata varandra så djupt som möjligt? Och kärleken …? Det var ingenting; de vet inte vad kärlek är.
För att veta något måste du börja med dig själv.

En gång hände det … Jag satt vid en flod, och bara några meter bort satt en annan man. En liten båt i en stark vind välte, och mannen som var i båten skrek högt: “Rädda mig!” - han höll på att drunkna. Mannen som satt bara några meter bort från mig var närmare mannen, så han hoppade i vattnet för att rädda honom … och sedan började båda gråta, “Rädda mig!”

Jag sa: “Det här är något!” Jag var tvungen att hoppa i. Det var svårt att rädda två personer - eftersom de båda försökte dränka mig! - men det var inte långt från stranden; på något sätt bar jag dem båda. Och jag sa till mannen som hade hoppat i för att hjälpa till: “Om du inte kan simma borde du inte vara så medkännande.”

Han sa: “Men jag glömde. När jag såg mannen som höll på att drunkna glömde jag helt att jag inte kan simma. Jag insåg först när jag hade hoppat i vattnet vad jag hade gjort. Men det var för sent.”

Och jag sa: “Jag var tvungen att tänka två gånger innan jag hoppade, för att rädda två drunknande män är mycket svårt” - de båda försöker vara överst på dig, de är så rädda för att drunkna. “Det var bara tur att banken inte var långt borta, så även under vattnet …” Jag förblev under vattnet medan jag bar dem till banken. “Annars skulle du ha dödat mig!

Ni var två, och jag var ensam.” Jag kunde simma men det var ingen hjälp eftersom dessa två personer, båda starka, höll fast vid min hals så hårt som möjligt.

Under hela ditt liv händer detta. Du fortsätter att glömma att du inte vet vad kärlek är. Du har aldrig älskat dig själv, du har aldrig respekterat dig själv, du har aldrig tagit hänsyn till dig själv.

Jag lär dig att vara självisk. Lär dig simma först; sedan kanske du kan rädda någon. Det finns ingen anledning att söka efter någon att rädda.

Det är vad den kristna missionären gör - han söker efter människor att rädda. De närmar sig oss här - där alla är räddade! De försöker övertyga sannyasins - och våra sannyasins njuter enormt av det. Det är verkligen roligt: att försöka rädda någon som är räddad! På torra land, i en öken, i Oregon, försöker rädda någon …!

Tror du att i denna torra bäck … även om du försöker döda dig själv genom att drunkna, är det omöjligt.

Våra sannyasins säger till dem: “Vi är räddade” - men de lyssnar inte, de fortsätter att säga att “Kristus är frälsaren.” Men detta är konstigt. Om en man inte är sjuk, varför ska han gå in på ditt sjukhus eller dricka din medicin? Får inte någon vara frisk?

Nej! Enligt dessa religioner är alla födda sjuka, och från din allra första födsel försöker de rädda dig. Och de har skapat denna värld där ingen vet vad kärlek är, ingen vet vad respekt är, ingen vet vad sanning är; ingen vet någonting som kan göra livet lyckligt.

Ja, alla vet hur man skapar problem för sig själv och för andra. Alla är så skickliga på att skapa elände - och hela orsaken är att du har blivit tillsagd att vara osjälvisk. Du har blivit tillsagd att offra dig själv för någon idiotisk ideal.

Jag vill att du bara ska vara självisk.

Och du kommer att bli förvånad över att om du är självisk upptäcker du så många skatter inom dig själv att du snart börjar dela med dig av dem - eftersom att hitta en skatt är en mindre glädje än att dela den.
Och skatterna som finns inom dig följer inte den vanliga ekonomin och dess lagar. De är precis tvärtom, diametralt motsatta den vanliga ekonomiska strukturen.

I den vanliga ekonomin om du ger något, kommer du att ha mindre. Om du fortsätter att ge, snart kommer du att vara en tiggare. I den vanliga ekonomiska världen måste du ta så mycket från alla som möjligt, sedan har du mer och mer och mer. Skatterna jag talar om för dig följer en annan lag: om du klamrar dig fast vid dem krymper de, om du klamrar dig fast för mycket kan du till och med döda dem. Om du vill förstöra dem, stäng då alla fönster och dörrar, bli en grav så att ingenting kan fly ut ur dig - men du kommer att vara en död man, med alla dina skatter också döda med dig; din sanning, din frihet, din kärlek, din glädje.

Allt kommer att vara dött med dig - säkert dött, väl försäkrat.

Men om du vill växa dina skatter, dela dem, dela med alla och envar - bry dig inte om det här är en vän eller en fiende. När du delar är frågan om att dela, det är inte med vem.

Vem det än kan beröra, ger du helt enkelt. Oroa dig inte för adressen, du fortsätter bara att skicka kärleksbrev. Någon kommer att ta emot dem någonstans. Och ju mer du delar, desto mer går in i dig från okända källor. En man är precis som en brunn …

Det händer i varma länder - i Indien, på många platser - att det bara finns två brunnar i byn:

en som tillhör den rikaste mannen, på hans gård, och den andra för alla, folket.

Självklart är den rika mannens brunn djupare, större; folkets brunn är lika fattig som folket. På sommaren kommer folkets brunn att torka ut, men de kan inte tillåtas att använda den rika mannens brunn eftersom - detta är vanlig ekonomi - om de fortsätter att ta vatten från hans brunn kommer hans brunn också att torka ut.

Det hände i en by att den rike mannen var så rädd för att hans brunn skulle torka ut, att han inte bara hindrade någon från staden att ta vatten, han hindrade också sin egen familj. Han stängde helt enkelt brunnen och låste den.
Hans tjänare hämtade vatten från många mil bort, från en flod. Det verkade sunt eftersom det inte hade regnat på tre år och det fanns en risk att hans brunn skulle torka ut; även floden blev tunnare och tunnare varje dag. Så han sparade sin brunn till sista stund när det inte skulle finnas något vatten någonstans tillgängligt; åtminstone skulle han ha vatten i de sista ögonblicken av sommaren.
Floden torkade ut, och han var tvungen att öppna sin brunn. Den var full av vatten, men vattnet var inte drickbart längre, det hade blivit förgiftat.
En brunn förblir drickbar om du fortsätter att ta vatten från den. Ju mer vatten som tas ut, desto mer vatten från de dolda källorna runt om i jorden fortsätter att komma in i brunnen; färskt vatten fortsätter att komma in i den. Eftersom brunnen var stängd fanns det ingen anledning för det färska vattnet att komma in, det fanns ingen väg. Så alla källor stängdes, och vattnet dog; det blev förgiftat.

Samma sak händer med personen som är rädd för att dela med sig av sig själv. Han kan inte rädda sina skatter - det här är inte sättet att rädda dem, det här är sättet att förstöra dem.

Så när jag säger att du ska vara självisk försöker jag verkligen hjälpa dig att bli så osjälvisk som möjligt; det är det enda sättet.

Var självisk.

Ta reda på din sanning, din kärlek, din medkänsla - allt det du har fört in i världen med din födelse.

Och börja ge det till dem som behöver det, till dem som inte behöver det; till dem som du älskar, till dem som du inte älskar. Du bör inte göra några skillnader; bara då kan du expandera. När det inte finns några skillnader, inga kategorier, börjar du expandera.

Och den expansionen är sanningen; Den expanderande medvetenheten är sanningen.

Och det är precis här och nu inom dig, du behöver inte gå någon annanstans.
Men låt åtminstone frågan vara din så att jag kan hjälpa dig att hitta svaret som kommer att vara ditt.

Mitt svar är ingen hjälp:
Mitt svar kommer bara att vara ord till dig.

Du kan göra heliga skrifter av de orden, du kan dyrka de orden. Det är vad mänskligheten har gjort i tusentals år. Det är dags att sluta med detta skräp.
Jag vill att du ska hitta ditt svar, men det är möjligt bara när du börjar med din fråga.

Så fråga, “Vad är sanning?” och var inte så kränkande mot sanningen att du frågar, “Vad det än är, varför är människor inte intresserade av det?” Skifta inte det till någon annans axlar. Säg uppriktigt, “Varför är jag inte intresserad av det?”

Det här är inte en söndagspredikan. Jag är inte en talare, en föreläsare, en orator. Jag vet ingenting om oratory. Jag pratar bara med dig, man till man, människa till människa. Det måste vara omedelbart, direkt.

Jag är inte någon som skickats av Gud.
Jag är bara född bland er, precis som du.

Om det finns någon skillnad är det här skillnaden: Jag började med mina egna frågor. Och det är nästan halva resan klar. Första halvan är den svåraste, den andra halvan är inte så svår.

Acceptera din okunnighet.

I den acceptansen har du tagit ett klokt steg; kanske har du haft den första glimten av visdom.

Känn igen att “Jag är inte intresserad av sanningen.” I den mycket erkännandet kommer det att finnas en chockerande insikt; kanske öppnas en dörr som var stängd i den chocken.

Men kom ihåg, det är din sökning:
Det måste vara din fråga.

Jag vill inte ge dig något svar.

Jag kan bara visa dig vägen att hitta ditt eget svar. Sanningen befriar, men det måste vara din egen.

Annars, om det är någon annans, binder sanningen. Jesus Kristus sanning, Mohammeds sanning, Buddhas sanning, har alla blivit fängelser. Jag vill inte att min sanning ska bli ett fängelse för någon.

Jag vill att min sanning ska vara en inspiration.
Jag vill att min sanning ska utlösa något i dig som är ditt.

Min sanning ger dig bara en försäkran om att en människa, precis som du, kan uppnå sanningen.

Det kommer att ge dig enorm respekt för dig själv. Du kommer inte att känna dig som en ovärdig syndare, att någon måste komma och rädda dig - någon Kristus, någon Buddha måste komma, och sedan kommer du att bli räddad. Du behöver inte vänta på någon för att rädda dig. Du är född räddad, bara en liten insikt … Om min närvaro kan göra det, då är mitt arbete avslutat.

Jag vill inte bli ett fängelse runt dig.

Jag vill bli en frihet runt dig, en öppen himmel runt dig, inte en gyllene bur - så att du kan öppna dina vingar och känna glädjen att flyga högre och högre mot stjärnorna.

#15:

Osho skriver sååå bra!

#15: den är verkligen så sann.
Hjälp till själv hjälp är en sak.

Men att i sin desperata situation av existens berättigande och behovet av att känna sig behövd, bli sedd och framförallt accepterad. Så håller vi oss själva och varandra fångna i ett system där hjälp stjälper…..Och eget ansvar dör ut. För allt är alla andras fel. Hjälplöshet misstas för maktlöshet
och oförmågan att att sig ut ur och vidare. Växer i storlek….

#15
Ja, läser om flera gånger texten.
Klarare blir den för mig varje gång.😊
Ordet självkännedom klingar.

#15:

Det blir en lättnad att läsa, att det är ok att vara självisk. Man måste börja där, med sig själv, så som det står i texten😊

#17: Så sant. Har verkligen inget att tillägga 🙂

#18:

Jag har också läst om den texten flera gånger nu. Skulle också säga att allt handlar om självkännedom 🙂

#19: Ja men den ska nog inte tolkas som en fribiljett till att vara självisk och hänsynslös, utan mer som uppmaning till att vi måste börja med att lära känna oss själva och vårt eget ego 🙂

#22: Jo, det var nog lite det jag menade.🙂

#15 Glömde att säga tack, för att du la ut texten till oss.😊
Den har verkligen snurrat i mig, på ett förklarande sätt.

#24: Inget att tacka för. Jag älskar visa texter och översätter dem så gärna 😊