Somliga går i trasiga skor. Jo, Cornelis W kom sjungande i bakhuvudet. Säg, vad beror det på?
Kanske för att han var en mänsklig filosofisk varm människa.
Nä, jag kände honom inte personligen. Men jag tänker att många av hans texter berättade det för mig ändå.

Perfektion och rädsla för att avvika från det socialt accepterade. Driver folk till glömskan av vad deras hjärta viskar om. I anpassningen till de rådande omständigheterna som hela tiden uttrycker nya normer. För hur vi ska vara och uppföra oss.

Så till den milda grad att den enskilda individen tappar tron till sin egen moraliska kompass.
I jakten på att bli accepterad.
Bakom maskerna av det vi är.
Där lever en osynlig inre värld.
Den viskar om att rusta oss för
Fred och Kärlek.
Till det levande som bor på jorden.