Hittade en till vishetshistoria som jag ville dela med mig av:

När den store sufimystikern Hassan låg på dödsbädden frågade någon honom: "Hassan, vem var din mästare?"…

Han svarade: "Jag hade tusentals mästare. Om jag ens ville nämna deras namn skulle det ta månader, och tiden är knapp nu. Men jag vill gärna berätta om tre av mina mästare.

En av dem var en tjuv. En gång gick jag vilse i öknen, och när jag till slut nådde en by var det redan mycket sent, alla dörrar var låsta. Men till sist hittade jag ändå en man som försökte slå ett hål i väggen på ett hus. Jag frågade honom var jag kunde övernatta, och han sa: "Det kommer vara svårt vid den här tiden på natten, men du kan stanna hos mig - om du vill bo hos en tjuv." Och mannen var så underbar - jag stannade hos honom en månad!

Och varje kväll sa han till mig: "Jag går nu och arbetar. Vila dig, bara be." När han kom tillbaka frågade jag honom: "Har du kunnat uppnå något?" Och han brukade svara: "Inte idag, men imorgon ska jag försöka igen, så Gud vill….
Han var aldrig utan hopp, han var alltid glad.

När jag hade mediterat i många år, och ingenting hände, och jag hade varit så desperat, så hopplös, att jag övervägde att ge upp allt, då kom jag plötsligt ihåg den där tjuven som varje kväll sa: "Så Gud vill, kommer det att lyckas för mig imorgon."

Min andra mästare var en hund. En gång när jag var törstig och på väg till floden kom en hund. Han var också törstig. Han tittade ner i floden och såg en annan hund i vattnet - sin egen spegelbild - och blev rädd. Han började skälla och sprang iväg, men hans törst var så enorm att han kom tillbaka. Till slut hoppade han trots sin rädsla i vattnet, och spegelbilden försvann. Då visste jag att Gud hade skickat mig ett meddelande på detta sätt: trots alla rädslor måste man hoppa….

Och den tredje mästaren var ett litet barn.
En gång kom jag till en stad och såg ett litet barn som bar på ett brinnande ljus. Han var på väg till moskén för att placera ljuset där.
För skojs skull frågade jag pojken: "Har du tänt ljuset själv?" Han svarade: "Ja, min herre." Och jag frågade vidare: "Innan var ljuset inte tänt, och sen plötsligt brann det - kan du visa mig källan där ljuset kom från?"…
Och pojken skrattade, blåste ut ljuset och sa: "Nu har du sett hur ljuset försvann. Vart gick det? Säg mig det!….
Mitt ego var skakat, hela min kunskap var skakad. Och i den stunden kände jag min egen dumhet. Sedan dess lade jag bort all min lärdom…..

Det är sant att jag inte hade någon mästare. Det betyder dock inte att jag inte var en lärjunge - jag betraktade hela skapelsen som min mästare….
Min lärjungaskap gick mycket djupare än ert. Jag litade på molnen, träden….. Jag litade på hela existensen.
Jag hade därför ingen mästare, för jag hade miljontals mästare - Jag lärde mig från alla möjliga källor.

Att vara en lärjunge är en del av vägen. Vad betyder det att vara en lärjunge? Det betyder att vara beredd att lära, vara öppen för att lära, att obeskyddat möta existensen!…