Att skrämmas med Gud
Jag vill dela med mig av några tankar om Gud – vår sanna essens och det som verkligen definierar vår natur. Tyvärr är det så att många där ute utnyttjar begreppet Gud för att skrämma och manipulera människor, för att få dem att göra det de vill. Tidigare var det ofta religionerna, som kristendomen, som hotade med helvetet om man inte lydde deras bud. När Bibeln förlorade sitt inflytande dök nya ideologier och grupper upp och använde Gud för att styra människors beteende. Idag ser vi detta tydligt inom new age-rörelsen, där Gud används för att skrämma människor till lydnad.
En person på Youtube ber om pengar och hotar med konsekvenser om man inte ger. Han hävdar att om man inte ger, tar man mer än man ger och kommer att stå öga mot öga med Gud och möta konsekvenserna. Liknande taktiker används av andra, som försöker skrämma människor genom att påstå att de förlorar kontakten till sin själ eller tappar själsdelar om de inte följer vissa regler. Skrämseltaktikerna går åt båda hållen – rädsla för Gud eller för att förlora det andliga.
Det som gör det så lätt att skrämma människor på detta sätt är att de flesta inte har några verkliga andliga erfarenheter. De har ännu inte upptäckt Gud inom sig och vet inte vad Gud verkligen är. Det handlar inte om att förstå Gud med förståndet, men om att erfara Gud genom ens innersta inre och inse att man till sin sanna natur är det högsta gudomliga. Efter sådana erfarenheter kan man inte längre låta sig skrämmas av andra människor. Man tydligen kan man inte heller rädda någon, som Jeff Foster sa;
Du kan inte rädda någon. Du kan vara närvarande med dem, erbjuda din jordning, ditt lugn, din frid. Du kan även dela din väg med dem, erbjuda dem ditt perspektiv. Men du kan inte ta bort deras smärta. Du kan inte gå deras väg åt dem. Du kan inte ge svar som är rätt för dem, eller ens svar de kan smälta just nu. De kommer att behöva hitta sina egna svar.
Eftersom Gud inte har mänskliga egenskaper och eftersom Gud är vår sanna natur, finns det ingen Gud som man kan stå öga mot öga med. Ingen Gud som delar ut konsekvenser eller som straffar. Det är mänskliga egenskaper och inte guds egenskaper. Eftersom Gud inte är en person, utan snarare ren energi, det rena medvetandet, källan till allt eller vad man nu ska kalla det för, som flödar genom var och en av oss och som precis allt uppstår i från, kan vi inte förlora kontakten till Gud. Gud finns precis överallt, genomsyrar allt; i varje cell och i varje hårstrå finns Gud. Det finns ingenstans där Gud inte är. Man kan bara förlora kontakten till saker som inte finns överallt.
Dessutom är ju Gud vår sanna natur, så hur skulle vi kunna förlora det vi verkligen är? Bara illusioner och falska identifikationer kan gå förlorade.
#0:
Det var ett jättebra inlägg! 🙂 Skulle det vara så, att illusionen (kroppen, jaget) som de flesta identifierar sig med förlora kontakten till gud, skulle livet upphöra. Ingen energi skulle flöda i den kroppen (atman har lämnat kroppen). Kort sagt, skulle det vara döden om den gudomliga energin skulle sluta att flöda i en kropp.
Kroppen kan heller inte stå öga mot öga med gud, för vad är det som står öga mot öga med gud. Gud har inga organ som vi människor, t.ex. som vi kallar ögon och som död fungerar ögonen heller inte längre. 😄 Ska vår gudomlighet/sanna natur stå öga mot öga med sig själv?
Om någon pratar sådant strunt, ser man att personen föreställer sig gud som en person, dvs. är påverkad av religionernas föreställning av gud och kan därför inte ha erfarit gud, även om personen som skrämmer hävdar att ha haft ett "kundaliniuppvakknande", som han uttryckte det. 😄😂
#0:
"Eftersom Gud inte har mänskliga egenskaper och eftersom Gud är vår sanna natur, finns det ingen Gud som man kan stå öga mot öga med."
Precis, det skulle ju vara (som Condor är inne på) att stå öga mot öga med sig själv… För Gud är ju den Medvetenhet vi egentligen är.
"Dessutom är ju Gud vår sanna natur, så hur skulle vi kunna förlora det vi verkligen är? Bara illusioner och falska identifikationer kan gå förlorade."
Också därför döden inte existerar, för det man Är kan inte gå förlorat.🙂
Bra/intressant inlägg i övrigt också!
#1: #2
Tack, ja det är så sant vad ni båda två skriver 😊
![[SolaH]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0 Det är nog som Jeff Foster citerar.
En tanke är nog att flertalet vill bli vägledda, sociala individer som vi är.
Vi vill följa strömmen och inte sticka ut, på något sätt.
Att Gudsbilden har i generationer följt med i kristendomens skugga. Inrutat i vår själ, så är sanningen.
Men fåran är mer i mitten idag. Bland kristna börjar man ifrågasätta bokstaven. Något som var tabu inte för så länge sedan.
#4:
Precis så är det! Flertalet vill ha en förklaring och ha en föreställning av gud som förståndet kan förstå, fast det just är förståndet som saknar förståelse för det som "är". Deras föreställning är en gud som person, utanför sig själv som man är separerad ifrån, så som religionerna har talat om för dem. En gud som man måste både älska och frukta, fast jag inte vet hur det skulle gå till.
Om en del av de kristna börjar att ifrågasätta detta, har de kommit längre än vad vissa new agare har kommit.
#4
Jag håller verkligen med om det som du säger. De flesta vill nog bli vägledda och det kan jag på något sätt förstå, för det var ju även för mig så, att jag fick hjälp och vägledning av Condor och det är jag väldigt tacksam för. Men han betonade också vikten av att utforska sanningen själv och att inte acceptera andras övertygelser. Han gav mig inget att tro på, ingen väg att följa och han la heller inga dinglande morötter framför näsan, utan tvärtom fick jag höra att allt vad jag någonsin trott på är helt fel, att mina föreställningar om Gud är helt fel och att egot aldrig kan bli upplyst osv. Det var ganska svårt att svälja, men det fick mig verkligen att börja forska ut det själv.
Jag tänker att en äkta andlig vägledare pekar på den inre vägen. Problemet är dock att många som tar på sig rollen som andlig vägledare inte har nått så långt på sin egen andliga resa än. Vissa använder det till och med som ett sätt att tjäna pengar, utan att bry sig om att han vilseleder andra. Det är viktigt att skilja mellan dem som söker vägledning och de som tar på sig att vägleda andra utan att ha den nödvändiga insikten och erfarenheten. Det är de senare som jag tror behöver kritiseras, inte dem som söker sanningen och vägledning.
#5
En gud som man måste både älska och frukta, fast jag inte vet hur det skulle gå till.
Tänker så här att Gud, faderns vårdnad över sina barn. Fadern tillrättavisar och lär sina barnen vad som är rätt och fel (synden). Barnen/ folket älskar och högaktar sin far/Gud över allting annat.
Om jag förstod din fråga rätt.
#6
Håller med dig om andliga vägledare. Det finns ulvar i fårakläder, som är beredd på att utnyttja ens sårbarhet.
#7:
Jag tänker som så att jag inte kan föreställa mig att älska någon som jag måste vara rädd för. Om skaparen inte är nöjd med sin skapelse, vems fel är det? Skaparens eller skapelsens? Eller som Osho sa att det är konstnären som är ansvarig för hur hans bild blir. Inte bilden.
#9
Träff, mitt i prick.
- Redigerat 2023-12-09 16:19 av [SolaH]
#10:
🙂
Starta ny diskussion