#0:

Jadu…… det är värt att fundera över vad du skrev. Frågorna är t.ex. om man identifierar sig med sin åsikt och känner sig personlig träffad om någon har en annan åsikt? Eller kan man betrakta det som endast 2 olika åsikter utan personlig relation?

Ibland är det svårt att träffas i mitten, för ofta handlar det ju om att komma fram till sanningen och då är det viktigt att lyssna vad en annan säger för hur ska man annars kunna bemöta andras argument?

Jag tror att så länge man lyssnar på varandra och bara bemöter varandras argument, utan inblandning av egot och äran, finns det ingen anledning till en konflikt.

Jag läste för inte så länge sen att en politiker sa något helt annat om en sak än vad en annan politiker i samma parti sa. När en reporter gjorde honom uppmärksam på det sa han att han heller inte alltid är av samma åsikt som sin fru.

Vi lever i en värld med miljoner olika åsikter och ibland händer det att Fata Morgana och jag också har olika åsikter om en sak. Ibland kan det till och med hända att man väcker emotioner och säger saker som man utifrån ett inre lugn inte skulle ha sagt. Det är mänskligt och ingen är perfekt. Men om man hanterar det bra, kan man alltid reparera porslin som har slagite sönder och acceptera att man inte alltid kan ha samma åsikt. Acceptans är tolerans.

#1
Mitt inlägg skrevs av sig självt
Av vad man själv har varit med om. Och för den delen egna omedvetna handligar som jag själv har varit grund för.
Som ville fram, som en påminnelse.
Väcktes till liv.

Men tack för dina funderingar, ja det tål att tänkas på.
Ingen person är den andra lik. Liksom vi har olika asikter.

Tänkvärt detta🙂

#0: mycket tänkvärd text. Jag skrev ett inlägg på min fb sida igår - som jag skulle vilja lägga ut här i din tråd SolaH. Om det är okay med dig.

#4 Det får du jätte gärna göra rore.

#5: Tack! 😊

Ja men, som vanligt surrar tankarna i huvudet.
Ibland är det bättre att fly än illa fäkta.
Ibland behöver vi stanna upp och reflektera.
Ibland behöver vi kanske ryta ifrån?

Jag tänker att
ingen människa är starkare
än sin svagaste länk.
Uttrycket har olika betydelser beroende på vem som läser och tolkar det ordstävet.

Många av oss som tolkar pekar ut någon annan som den svagaste länken i det sociala sammanhanget. Det är kutym, en mänsklig norm som ligger inbäddad i oss. (Kanske?)

Det verkar som om vi som tolkar anser att vi är felfria. (Vi gör eller har nog gjort så lite till mans)
Vi människor tenderar att vilja peka ut någon annan.
För att sen slå oss för bröstet
och känna oss viktiga och duktiga.
Eller så skäms vi inombords över vårt saknade mod att stå upp rakt och ärligt.
Ibland kanske det är som så att vissa saker behöver lyftas upp till ytan och uttalas högt.
För att det ska kunna bli någon förändring?

Det är lätt att anse att det alldeles för sällan görs det på ett vänlig sätt.
Eller alldeles för ofta känner sig den berörda människan kränk och förolämpad.
Det går liksom åt båda håll.

Av den enkla anledningen att kritik svider.

Och det är kanske det som är den svagaste länken inom oss?
Alla har vi den.
Många av oss människor är inget annat än känslomässiga rovdjur i trängda situationer och sammanhang.
Dömande och nedtryckande.
Livrädda för att visa oss sårbara och mänskliga.

Varför skulle vi annars morra upp oss, väsa och visa tänderna
före, innan eller efter något som kanske käns som, eller som faktiskt är ett verbalt angrepp?
Om inte för att dölja den nakna sårbarheten som lever inom var och en av oss?
Nä, ingen människa är starkare än sin svagaste länk.
Alla har den!

Frågan är bara om vi är medvetna om det?🤔

#0: Det var fint skrivet och så tänkvärt 😊 Tänker att det är jätte bra att skriva ner sina tankar och det man själv erfarit så där. Det ger mer tid till reflektion på något sätt, vad som är viktigt om man vill växa och utvecklas som människa.

#6 Också fint skrivet 😊

#7 Tack, Javisst är det så. och att kunna dela med sig.

#6 Tar med mig din tänkvärda text och funderar vidare.

#8: Det är bara att dela med dig av fler texter om du vill 🤗