Den här historian läste jag nyligen och fick mig att fundera om det här är karma. I alla fall en fin sann historia som jag översätter tilll svenska:

"Han hette Fleming; han var en fattig skotsk bonde. En dag, när han försökte försörja sin familj, hörde han ett rop på hjälp från den närliggande myren. Han släppte sina verktyg och sprang över.

Han hittade en rädd pojke begravd upp till midjan i myren. Han skrek och kämpade för att frigöra sig. Bonden Fleming räddade pojken från vad som kunde ha blivit en långsam och smärtsam död.

Nästa dag körde en ädel vagn in på skottens glesa marker. En snyggt klädd adelsman steg ut och presenterade sig som far till pojken som Fleming hade räddat.

"Jag vill belöna dig för att du räddat min sons liv", sade adelsmannen.

"Nej, sa bonden, jag kan inte ta emot betalning för det jag gjorde". I det ögonblicket kom en pojke ut genom dörren till kojan.

Adelsmannen frågade: "Är det här din son?" –

"Ja", svarade bonden stolt.

"Jag erbjuder dig ett avtal: låt mig ge honom samma utbildning som min son. Om pojken är något som sin far, kommer han utan tvekan att växa till en man som vi båda kan vara stolta över." Och det var vad han gjorde.

Farmer Flemings son gick i de bästa skolorna, doktorerade efter ett tag från St. Mary's Hospital Medical School i London och blev världskänd som Sir Alexander Fleming, upptäckaren av penicillinet.

År senare drabbades samma adelsmans son som blev räddad av lunginflammation. Vad räddade hans liv den här gången? Penicillin.

Adelsmannens namn? Lord Randolph Churchill.
Hans sons namn? Sir Winston Churchill."