Det kan nog vara bland det svåraste på vägen, att se och förlora sin egen upplevda viktighet. Vet att jag nog själv har brottats med detta, och gör det nog lite än. Det är nog det som är just egot, att blåsa upp sig och se sig som alltför viktig😊

Jag brukar kalla detta att klä av sig sina etiketter och roller.
Dessa som tilldelats genom barn och uppväxtåren av andra.
Visst kan vi tro att vi förlorar någonting värdefullt.
När vi blottlägger vår undangömda sårbarhet.

Utan de inlärda skyddsmekanismerna och den snitslade banan vi alltid följt, så känner vi oss oftast borttappade, vilsna och väldigt väldigt ensamma.
Ensamheten skrämmer och tomheten gapar mer tydligt än när vi omger oss med det vi är vana vid. Nämligen vår yttre fasad och det förhållningssätt vi förväntas ha gentemot vår omgivning.

Förhållningsätt som jag upplever och kallar livets schackbräde. Ett spel.
En pardans som osynligt styr och anpassar hur vi ska vara och bete oss. Inom det osynliga ramverket för känslomässig bekvämlighet som egot i världen eftersträvar.
Många av oss följer det på så många olika sätt.
Allt för att undvika kaos och oreda.

Mina tankar är "vem är det som tar sig själv för viktig?". Jo, det är endast egot. 😄 Utifrån ett annat perspektiv än egots perspektiv är vi alla varelser som lever kort tid och sen måste dö. Om vi dör brevid en mask som också dör, hurvida är vi då viktigare än masken? Alla världens kyrkogårdar är fulla av miljarder människor som tog sig själva för viktiga.

Nu citerar jag ur mittt inlägg "att leva som en krigare":

"De flesta människor ser sig själva som något bättre (eller högre) än djur och växter. Krigaren vet att det inte är någon skillnad i dödens ögonblick och eftersom döden är en klar sak för oss alla, finns det ingen anledning att ens stå över någonting på denna jord. De som tar sig själva för viktiga tar också sina medmänniskors för det. Om du inte tar dig själv för så viktig tar du inte dina medmänniskor för så viktiga heller." Vem som inte tar sig själv allt för viktig, kan skratta åt sig själv och andra, utan att det är elakt menat..

I Castanedas böcker talar Don Juan om vad man kan göra för att bli av med den egna viktigheten och hurvida man kan observera sig själv. Det finns människor som Don Juan kallade "de små tyrannerna". En liten tyrann är en plågare. Någon som antingen har makt över en krigares liv eller död, eller bara plågar honom tills han lämnar sin väg. Det finns två undergrupper av småtyranner. Den första gruppen var de där småtyrannerna som plågade dig och gjorde dig olycklig utan att faktiskt döda dig. Dessa är de "sjabbiga små tyrannerna". Den andra gruppen var de där små tyrannerna som bara var irriterande och oändligt irriterande. Dessa är de "fåniga små tyrannerna.

I vanliga fall försöker man att undvika dessa så gott det går. Men på en krigares väg ingår att söka kontakt med dessa för att kunna observera sig själv och inse hur viktig man tar sig, för att i slutändan bli av med viktigheten.

Tillägg:

För oss kan "en liten tyrann" t.ex. vara chefen på jobbet, en kollega eller en otrevlig lögnaktig person på ett forum.

I vanliga fall ser man det som någonting som man helst vill bli av med. Men en krigare ser chansen att lära av det och att utveckla sig.

#1:

Det håller jag med dig om, att det nog är något av det svåraste på vägen. Minns när jag började att skriva på olika sajter och forum för över 20 år sedan. Då gick jag ingen andlig väg ännu och jösses så jag ibland blev upprörd på folk. "Hur kan någon säga något sådant om mig och till mig och vem tror dom att dom är" kunde det hända att jag tänkte mig. Idag förstår jag att såg mig själv som alldeles för viktig på den tiden och kan bara skratta åt mig själv och på mina reaktioner. Men klart att jag fortfarande, precis som du också brottas med den egna viktigheten ännu, även om det blivit mycket bättre 😊

#2:

Det ligger mycket i det du säger. Att klä av sig sina etiketter och roller och att blottlägga sig själv är det nog inget ego som vill. Det är ju det som utgör hela vår personlighet och känslan av att vara en separat individ.

Men bara ett enda litet smakprov, ett enda litet ögonblick av det som finns bortom egot, bortom sina etiketter och roller, skulle förvandla all denna rädsla för tomheten och för ensamheten till det mest eftertraktade för var och en som erfar det. Det är jag helt säker på. Man för det måste man liksom våga ställa sig sina rädslor och våga se bakom sin yttre fasad. Det är på något sätt det som är den stora utmaningen på den andliga vägen. Verkligen ingen lätt sak.

#3: Tänkvärda ord, det som du skriver och citerar 😊

Här hittade jag en text till ur Castanedas läror som jag översatte till svenska, som också är så himla bra:

"Du tar dig själv för viktig. Du ser dig själv som alltför förbannat viktig. Det måste förändras. Du är så förbannat viktig att du tror att du har rätt att klaga på allt. Du är så förbannat viktig att du har råd att dra dig undan om inte allt går som du vill.

Du klagar, du har klagat hela ditt liv, för att du inte tar ansvar för dina beslut. Det spelar ingen roll vilken typ av beslut det är, inget är viktigare eller mindre viktigare än det andra. I en värld där döden är jägaren finns det inga små eller stora beslut.

Vi har bara två alternativ: antingen tror vi att allt är fast och verkligt, eller så gör vi det inte. Om vi väljer det första hamnar vi i dödlig tristess gentemot oss själva och världen. Om vi väljer det andra och suddar ut vår personliga historia, skapar vi en dimma omkring oss, ett mycket upphetsande och mystiskt tillstånd där ingen vet var kaninen kommer att hoppa ut."

#7:

Jag hittade också ett till inlägg av mig, som jag citerar ur:

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1560666/om-negativ-energi

"Hur man reagerar på saker som t.ex. att bli utskälld, beror på hur viktiga vi tar andra människor och hur viktiga vi tar oss själva. Konfronteras man med negativa känslor av människor som är viktiga för oss, t.ex. som vi älskar, kan man lätt bli sårad. Bilr man utskälld av någon som är oviktig för en, blir man bara sårad om man tar sig själv allt för viktig.

Att förlora den egna viktigheten är en del av den andliga vägen. Att inte vara beroende av andra och vad andra tycker om en är en annan del av den andliga vägen. Det är frihet, att förlora den egna viktigheten och att vara oberoende av andra."

En orginaltext på engelska av Castaneda:

"Self-importance is our greatest enemy. Think about it - what weakens us is feeling offended by the deeds and misdeeds of our fellowmen. Our self-importance requires that we spend most of our lives offended by someone".

#5:

Det här blivit bättre för mig med. Men som när någon kallade mig "b*tch" på ett forum här om veckan… Det var nog inte så att jag tog illa upp, men blev lite paranoid och började oroa mig för att personen skulle komma efter mig😂 kanske det är att känna sig viktig också. Men man kan bara reflektera över sina reaktioner i efterhand, och försöka göra det bättre vid nästa liknande tillfälle.

Det är ju fint att både du och jag kan se tillbaka och se att vi utvecklats på den punkten ändå.

Ps. Detta tycker jag var en viktig tråd😉

#10:

Men tänk hur viktig du måste vara för honom, om han skulle komma efter dig. 😄

#10: Ja det är en del av vägen, att ständigt reflektera över sig själv och alltid dyker det nya saker upp att reflektera över 😊

#11:

Haha, jo exakt…😄

Bjuder på dagens dikt.
Tycker den passar in

Du vet att det som inte syns.
Det finns inte.
Du lärde dig tidigt.
Allt är bra
Precis som det ska.
Du vet ju, att det som inte
syns, finns inte.
Det som inte syns
lever under ytan.
Det skapar obehag.
Själsliga blåmärken.
De går aldrig någonsin
helt bort.
Det kommer åter.
Om och om igen.
Det rör sig
på invändig mark.
Det finns.
Det lever kvar.
Det kommer aldrig att synas.
Du vet att du behöver göra din
röst hörd.
Inte för att skapa drama,
eller ens för att ge igen.
Det är bara så det är.
Det behöver verklighets göras.
För att hitta vägen hem igen.

#14 En passande dikt.
Fastnade i meningen: Du vet att du behöver göra din röst hörd. Inte för att skapa drama, eller ens för att ge igen.

Vilket kanske inte är så lätt alla gånger att bli lyssnad på.
Var fick du ljud ifrån ?, som låter så irriterad.
Det blev bara fel, hade bara tänkt att förklarade på ett lugnt sätt.
Tänker självkänslan spelar stor roll. Att vara trygg i sig själv
och inte ta på sig någon offer mentalitet.

#14:

Fint skrivit. 😊

#14: Ja en passande dikt 😊 Det som Solah citerade fick mig att tänka på hur det inte heller är bra att förminska sig själv. Även Nelson Mandela sa i sitt tal:

"Världen är inte behjälpt av att du låtsas vara obetydlig. Det finns inget upplyst i att krympa, så att andra människor i din närhet slipper känna sig osäkra."

Det är också viktigt. Speciellt de som har en benägenhet för alltför mycket ödmjukhet, kanske till blyghet, för dom är det viktigt att ha lite mer mod och att stråla mer. Medan andra igen skulle ha nytta av lite mer ödmjukhet.

#15: Gillar dina tolkningar och kanske att det många gånger handlar om att växa ur offer mentaliteten

#17: på tal om att vara blyg minns jag att Tolle har sagt att det inte bara är på grund av egot man hävdar sig själv osv, utan precis som du skriver kan egot göra så att man också blir alltför blyg och tillbakadragen i sociala sammanhang

#19: Ja i grunden är det väl egot som ställer till det för oss på både det ena och andra sättet. Egot som är rädd att misslyckas och egot som är rädd att göra bort sig. Och egot som tror sig vara bättre än andra men även egot som tror sig vara sämre än andra. Det är inte lätt att vara människa med ett ego 🤔

#20: nej, det är inte lätt… Där har kanske djuren det lite enklare, än oss människor. De har nog inte utvecklat ett ego på samma sätt som vi människor har gjort. Men de har nog heller inte möjligheten att gå bortom egot på samma sätt heller, om man väljer att utnyttja den möjligheten.
Men nu fick tråden en annan vändning😊