Att vara i nuet är någonting som man ofta hör och läser om. Ni känner säkert den där texten om den vise mannen som säger saker som "när jag går, går jag" och somliga är redan framme medan dom går.

Med mindfulness kan man öva / lära att vara i nuet. Men ofta är det så att man är i nuet en viss tid och sen flyger tankarna iväg igen. Igår när vi städade tänkte jag medan dammsugningen att det är ett bra tillfälle för mindfuness. Städning ogillar jag och för det mesta är mina tankar redan där som städningen slutar. T.ex. tänkte jag att sen lagar jag mat och efter maten blir det en mysig kväll i soffan framför TV´n mrd Fata Morgana. Men ok, tänkte jag, med mindfulness städar jag bara och sa till Fata Morgana "när jag suger damm, suger jag damm, men om jag inte skulle göra mindfulness, skulle jag redan ha sugit färdigt. Sen skrattade vi. 😄

Men sen kom jag att tänka på hur det var när jag hade min samadhi erfarenhet. Utan att ha lärt eller övat att vara i nuet, var jag i nuet. Det fanns inget annat. Jag hade ju släppt loss allt. Jag hade inga planer eller förväntningar om framtiden och det förflutna intresserade mig inte längre. Jag hade inga tankar om vad jag gör i kväll, i morgon eller i all framtid. Jag bara "varade" och lät mig bäras av en gudomlig energivåg.

Jag tror inte att detta "tillstånd" går att framkalla genom att öva det. Det finns heller ingenting att lära om det. Men meditation kan leda till en samadhi erfarenhet och då existerar bara här och nu.