#0:

Jag tänkte skriva ett inlägg om ångest för nån dag, men sköt upp det eftersom jag hade en hel del att göra. Det finns 2 olika sorters rädslor, de som är reala, t.ex. om du blir attackerad av ett lejon och de fiktiva som uppstår genom tankar, som inte är reala. Ungefär 80-90 % av alla rädslor är fiktiva.

Rädslor för kontrollförlust är fiktiva och egentligen har vi ju ingenting under kontroll. Man kan bara göra sitt bästa. Att göda rädslor är den "andra pilen" och det kan följa fler pilar. Det är säkert ett stort steg i din andliga utveckling att du slutar att skjuta pilar. 😊

#0: Det kan ju vara som så att det finns mer plats för den ångest som finns där någonstans inom dig, att träda fram nu när kontrollbehovet och tänkandet minskat. Det är ju inte som så, att så fort vi har våra andliga erfarenheter och insikter, att vi transformers till ångestlösa väsen som aldrig skulle känna känslor längre och att vi inte skulle ha något att bearbeta och jobba på längre. Du skjuter kanske inte den andra pilen, men den ångest som du kan känna då och då, även om den är "på utsidan" kanske också behöver bearbetas och förstås varifrån den kommer, så att även den kan lösas upp i luft och försvinna. Varifrån kommer den första pilen? Är den real eller icke real? Nu säger jag inte att det måste vara så som jag skriver, men det kan ändå vara värt att fundera på.

#1:

Du får gärna skriva ett sånt inlägg när du har tid 👍 jag skulle säga att mina dessa känslor är av icke-real rädsla, som FataMorgana är inne på.

#2:

Säkert är det så att i tomheten, utan tonvis med tankar, så får ångesten lättare plats. Och det är väl därför den kommer till ytan, för att man har något att arbeta på.

Lustigt var det att jag hade en del ångest idag, men sen på kvällen var det som att en spänning släppte vid höger axel/halsen… Och just då försvann den mesta ångesten. Som att blockeringen också är fysisk, och gör att inte energierna kan flöda helt fritt än, och lösas upp i luft och försvinna.

Kanske är det lite som den andliga visheten jag skrev tidigare:

"Du är tillåten att vara både ett mästerverk och ett pågående arbete samtidigt."

Ps. Varifrån den första pilen kommer kan jag nog inte riktigt svara på i nuläget, men det kanske var en sån där fråga man inte behöver besvara i ord😊

#3:

Precis, det var inga frågor som behöver svaras i ord, utan mer frågor som kan vara bra att ställa sig själv för att reflektera och fundera över. Genom att titta in i själv och fråga sig var ångesten riktigt kommer ifrån, var den finns, hur den uppstår och vad den består av osv… kan leda till många insikter

Och ja det fysiska spelar säkert också en roll. Det var länge sen nu, men när jag själv gick till osteopaten för ett antal år sedan, så var det också en väldigt skön känsla i hela kroppen efteråt när energin kunde flyta fritt igen.

Det var en fin vishet som stämmer såväl överens med hur jag själv ser på saken 😊

#3:

Jag ska se när jag får iihop ett sånt inlägg. Jag fick själv en lektion vad som gäller icke reala rädslor i slutet på 90-talet, när jag var nybakad reikilärare. Ett företag som arrangerade en hälsomässa ringde till mig och sa att en reikilärare som skulle hålla en föreläsning om reiki på mässan har backat tillbaka och dom söker en ny. Kvinnan som jag talade med kunde inte säga varifrån dom hade mina uppgifter. Jag var ju inte känd.

Jag tänkte att det är ett bra tillfälle att göra reklam för mina reiki kurser och sa ja. Senare, när tankarna satte igång sig började jag att ångra mig. Jag målade ut alla möjliga fantasier, t.ex. en stor sal med hundratals lyssnare och jag står bakom en läspulpet. 😄 Jag hade aldrig förr gjort en föreläsning och tänkte "tänk om jag gör bort mig" elller "tänk om jag mitt i allt tappar tråden". Ju närmare dagen kom, ju starkare blev rädslorna.

Sen när dagen kom, var det så att det stod ungefär 15 stolar i ett hörn med ungefär lika många människor som jag höll min föreäsning för. Mina rädslor var inte reala, utan skapade av mina tankar. Idag skulle jag inte ha ett problem att prata om reiki framför hundra människor. Men om jag skulle göra det i ett TV program, skulle jag kanske ha samma rädslor.

#5:

Det var en relevant historia. Det kan nog vara så, att sinnet målar upp bilder av vad som kan gå fel, osv. Men ofta stämmer bilden inte med vad som verkligen kommer ske.🙂

#6:

Ja, det mesta som man är rädd för händer ändå inte och det brukar att komma helt annorlunda. Men det ger oss tillfälle att lära.

#7:

Ja, jag har tänkt på det. Om man är rädd och oroar sig för något blir det ofta så att det som verkligen sker är något man inte ens hade tanken på ändå, hehe. Det var nog så du menade också.
Och ja, det är ett tillfälle att lära.
T ex jag som vandrat och övernattat mycket ute i tält på fjället och i skog har fått tänka mig in i situationer, och även oroat mig för en hel del saker som skulle kunna ske då. Men det blir som sagt sällan eller aldrig som man oroar sig för, och i regel brukar allt gå bra och enligt planen.

Kom delvis att tänka på denna tråden när jag såg denna video. Kanske inte just det om "monkey mind" dock.