För de allra flesta människor är frågan om Gud en komplex och känslig fråga. Många människor ser det som en fråga om att antingen tro eller icke-tro. Men vad om jag berättade för dig att det finns något bortom tron, något som handlar om en direkt egen erfarenhet av det gudomliga?

Det är lätt så lätt att fastna i tankesättet att antingen tro på Gud eller inte tro alls. Många människor har redan bestämt sig för att det handlar om tro och inget annat. Men vad de kanske har missat är den djupgående erfarenheten som uppstår när tystnaden i våra sinnen infinner sig - en erfarenhet av vår egen gudomliga natur.

Det handlar inte längre om att acceptera en dogm eller följa en religiös doktrin. Det handlar om att gå bortom orden och koncepten, bortom våra tvivel och rädslor, och att fördjupa sig i själva kärnan av vår existens. Det handlar om att utforska vårt inre och att upptäcka att vi, i vår djupaste essens, är en del av något större än oss själva.

Det handlar inte om att tro på Gud; det handlar om att erfara Gud. Det handlar om att med hela sitt innersta väsen erfara att man till sin sanna essens är det högsta gudomliga som finns. Det är en erfarenhet som inte kan förklaras med ord, utan som var och en bara själva kan ha. Efter det är det inte en fråga om tro längre, utan då har man gått över från tro till verklighet. Det uppstår en inre visshet, ett igenkännande.

Så nästa gång någon frågar dig om du tror på Gud, fundera över möjligheten att erfara Gud på ett djupare plan och du kanske finner att Gud inte är en fråga om tro, utan en levande erfarenhet som kan förändra ditt liv på ett sätt du aldrig kunde föreställa dig.

Många människor har delat med sig av sina guds-erfarenheter genom historien. Dessa berättelser vittnar om människor som har gått bortom tron och själva erfarit det gudomliga.

Här är några citat från sådana personer:

Allt omgavs av ett strålande ljus. Stänk av guld föll som regn genom luften. Men det viktigaste var inte dessa fenomen; det viktigaste var igenkännandet av hela skapelsens enhet. Inte bara med människor - jag visste redan i förväg att alla människor är en enhet - men nu erfor jag också enheten med resten av skapelsen. Med varelserna som vandrar på jorden, jordens växter, luften, vattnet, med jorden själv, och mest underbart, enheten med det som genomsyrar allt, håller ihop allt och ger liv till allt. En enhet med det som många skulle kalla för Gud.

~ Peace Pilgrim

En ny energi steg från ingenstans. Hon kom inte från en källa. Hon kom från intet och från allting. Hon var i träden, i stenarna, på himlen, i solen, i luften, hon var överallt. Jag hade sökt hårt och trodde att hon var långt borta, men ändå var hon så nära, så omedelbar. Mina ögon var långt borta, riktade på horisonten och hade förlorat förmågan att se vad som låg direkt framför mig.

Och på den sista dagen var närvaron av en helt ny energi, ett nytt ljus och en ny glädje så överväldigande att det nästan var outhärdligt. Det var som om jag exploderade, blev galen av lycksalighet.

~ Osho

Jag hör och blir varse Gud i allt som är, och ändå förstår jag Honom alls icke.
Ej heller förstår jag, att någon kan vara mer underbar än jag.
Varför skulle jag önska att se Gud bättre än i dag?
Jag ser ju något av Honom var och en av dygnets timmar och i varje ögonblick.
I mäns och kvinnors ansikten ser jag Gud, och i mitt eget ansikte i spegeln.
Och Gud har lämnat brev på gatan, vart och ett signerat med Sitt namn.

~ Walt Whitman

Jag förlorade min fysiska kropps begränsningar. Jag hade min hud fortfarande, naturligtvis, men min kropp räckte till universums rand.
Jag gick två, tre, fyra meter bort, men jag stod i mitten av kosmos. Jag talade, men mina ord hade förlorat sin mening. Jag såg människor komma till mig, men alla var samma människa, alla var jag själv. Jag hade alltid trott att jag var skapad, men nu måste jag ändra min mening. Jag var aldrig skapad, jag är kosmos, det finns ingen individuell Hr Sasaki.

~ Sokei-an Sasaki