OT. Lite om spöken, andar och helvete
Efter att ha läst en hel del diskussioner på nätet, där det diskuteras om andar, spöken och vilsna själar eller vad allt man nu kallar döda människor för, kunde jag inte låta bli att skriva ner några av mina egna tankar om saken.
Jag vet att det står i texten ”om sajten” att jag inte vill föra diskussioner om andar här, för att det inte riktigt har med sajtens tema att göra. Det handlar mest om att vi inte vill ha en massa ”vi har andar i lägenheten – vad ska vi göra” inlägg här och sen vill vi heller inte ha skrämsel på sajten. Men man kan ju ändå diskutera om människors trosföreställningar och fundera på varifrån dessa har sitt ursprung och vad man kan göra för att befria sig från föreställningar som dessa.
Som barn fanns det inte bara en tid där jag var rädd att hamna i ett helvete efter min död, utan det fanns också tider där jag var mer eller mindre rädd för andar och spöken och att jag själv skulle bli ett spöke efter min död. Någon gång har jag också varit rädd för att behöva inkarnera igen. Alltså det finns en massa rädslor som jag burit på i mitt liv, vad som gäller livet efter döden 😄
Eftersom jag själv inte hade en aning om vad som skulle hända efter döden och inte fattade att allt jag behövde veta redan fanns inom mig, så fanns det bara andra för mig att lyssna på. Alla hade sina olika versioner och alla versioner var mer eller mindre skrämmande. Att bli ett spöke och att inte hitta till ljuset låter inte särskilt trevligt, vem vill det? Inte vill man ju till ett helvete heller, eller inkarnera om som någon mördare!
Det finns alltså så många olika uppgifter om vad som händer efter döden, men en sak som jag är helt säker på idag och det är att det INTE är så som folk föreställer sig det och att det INTE är så som religionerna säger.
Att vi skulle kunna fastna mellan världar är uteslutet av den enkla anledningen att vi inte kan uppleva vår egen död. Vi kan inte efter döden säga, att nu har jag dött, men igår levde jag. Det är bara anhöriga som drabbas av en annan människas död. För anhöriga lever vi kvar i form av minnen, men själva existerar vi inte längre och kan därför inte fastna någonstans.
Av samma enkla anledning kan vi heller inte hamna i ett helvete. Det finns helt enkelt ingen person kvar längre som kan hamna i ett helvete - inget jag som kan uppleva skräcken av ett helvete och ingen hjärna med smärtreceptorer som kan känna smärtan av eld.
Nu upprepar jag mig nog, men det gör jag gärna ibland. Döden innebär faktiskt slutet för den som skulle fastna mellan världar och för den som skulle hamna i ett helvete. Det är bara de levande som ser döda som varelser i människogestalt, för att det är så som dom har dem i minnet och därför tillskriver vi människor så gärna döda människor attribut som bara levande människor kan ha. Det är bara levande människor som kan fastna på olika ställen och bara levande människor som kan hamna till olika ställen och som känner lidande. Att dö är slutet för allt det där.
Det som blir som blir kvar av oss när vi dör är vår sanna gudomliga natur. Och det gudomliga kan inte fastna mellan världar och kan inte hamna i ett helvete. Det gudomliga går heller inte omkring och spökar för folk och behöver ingen hjälp till ljuset – Det gudomliga är själva ljuset 😊
#0:
Det är just det som du skrev i slutet som är poängen i det hela, att det gudomliga är själva ljuset. Oavsett på vilket sätt som man förerställer sig den gudomliga gnistan i oss som (själ, energi) så är det detta som är ljuset. Ljuset behöver inte hitta till ljuset, eftersom ljuset ÄR ljuset.
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0:
Ja, man har varit rädd för både det ena och det andra i sina dagar… Men det finns egentligen inget att frukta. Allra helst döden, för det kan vara det finaste som finns, att inte existera.
Men man brukar ju säga att man kan dö, innan man dör, den "andliga döden"… Eller den psykologiska.
Det är att dö till sitt Själv, till ljuset. Och då vet man, att döden egentligen inte existerar😊
#2:
Man säger också att man föds på nytt när "det gamla" dör.
#2: Det var precis det som hände mig, när min kundalini steg upp till kronchakrat, att jag "dog". Plötsligt fanns jag inte längre 😄 Men det var förstås inte den kliniska döden som jag syftar på, utan den som du syftar på. Då förstod jag vad som menas med att dö innan man dör och det var också det som fick mig att inse att döden egentligen inte existerar och att det inte finns något att frukta 😊
#4: Förstår det, att du erfarit det så. Jag känner till samma erfarenhet i det som jag beskrev hände mig i andra tråden. Som att mitt falska jag dog… Dels i samadhi när inte sinnet existerar, och dels när min inre röst tystades efter att jag varit hos kiropraktorn den där gången.
Det finns egentligen ingen här, bara tomhet och stillhet.😄 Den fiktiva personen är inte längre närvarande
#5: Nu låter du precis som Mooji, Sadhguru & Co 😊 Blir det någon gång en andlig guru av dig, så glöm inte bort oss på den här sajten bara! 😊
Är förresten tillbaka på min utbildning igen, så om det tar en tid innan jag svarar, så beror det på det.
- Redigerat 2023-09-19 18:42 av FataMorgana
#6: Hehe😂 jag ska inte glömma er. Men om det blir en andlig guru av mig, vet jag inte 😄
Just det, kunde tänka mig att du är tillbaka på utbildningen nu.
Skönt ändå, att du är frisk igen.
#7:
Du har ju en massa tid kvar i livet att bli en guru. 😊 Men man måste ju inte bli en bara för att man uppfyller förutsättningarna. Det finns ju ändå redan så många. 😄 Den andliga vägen går man ju i första hand för sig själv.
Ja, vi kan nog betrakta oss som tillfrisknade. Men det här viruset tog nog ganska på krafterna och vi måste bygga upp oss igen. För ett par dagar gjorde jag mitt första träning och hade inte lika mycket ork som före covid. Vi känner också att det känns tyngre att gå uppför trappor och sånt. Själv var jag så bra i form före covid och nu måste jag kämpa mig tillbaka igen. Därför ska jag strax börja med ett träningspass.
#8:
Det är sant, man vet aldrig riktigt vad som händer här i livet😊
Okej, förstår att det måste ha tagit på krafterna. Huvudsaken ni inte får nå bestående av covid, post covid, eller vad det kallas. Men styrka och kondition brukar man ju tappa ganska fort om man måste hålla uppe ett tag. Så det är ju bra om ni tränar tillbaka det.
#9:
Ja man får inte underskatta ens ett milt covid förlopp. Jag har läst om fall där unga människor hade ett milt förlopp och flera veckor senare fick dom long covid. Men vi tar hand om oss så gott det går med reiki, bra kost och träning och vi tar nuförtiden varje dag selen, zink, MSM och acerola pulver. Mer kan man inte göra.
Redan om man som frisk människa avbryter träningen ett par veckor presterar man mindre. Men i samband med covid har man tröttheten och de första dagarna kunde vi bara äta miniportioner. Ett par kilo muskler har jag nog blivit av med, som jag måste bygga upp igen.
Men jag hade mer ork idag än när jag tränade i lördags, för första gången efter covid.
#7: I alla fall är dina texter fulla av insikter 😊
#10:
Nej, usch, covid vill man helst slippa. Men bra att orken ökar igen, för dig.
#11:
Tack! Kul att de uppskattas, för jag tycker verkligen om att skriva, och dela med mig av insikterna man kommer fram till.😄
Jag kan förresten säga det samma om era texter😉
#12: Tack 😊 Jag tycker ju också så mycket om att skriva och dela med mig att jag önskar att det var det enda jag hade behövt att göra 😄Men det verkar som att livet vill något helt annat med mig än just det 🤔
#13: Jo, dina texter har ju inspirerat mig så mycket genom åren… Och jag tycker verkligen om att läsa det du skriver, så det hade ju varit fint om du kunnat göra det på heltid😊
Jag hade egentligen inte haft nåt emot att skriva på heltid (gärna inom det andliga), men det är inte allt för ofta jag kommer på något att skriva om på senaste 😅 men det går väl perioder det där också.
Du har inte funderat på att göra en liten bok av alla dina texter? Lite som jag gjorde med min blogg.
#14: Har nog tänkt på det, men tänker att alla mina texter finns ju ändå redan både här och där på internet 😄 Men kanske om jag får tiden någon kan jag ju samla ihop mina texter och göra en liten bok av det, skulle dock helst skriva bok med helt nya texter 😊 Det är bara tiden som inte finns till för det. Men kanske en vacker dag.
Starta ny diskussion