Detta är ren toxic positivity och trams.

#1: Tack för din åsikt! Förklara gärna 🙂

#1:

När jag började att läsa vad sadhguru säger, kunde jag heller inte riktigt hålla med och tänkte att visst finns det problem och inte försvinner problemet om man inte kallar det för ett problem. Det blir heller inte underbart bara för att man tänker att det är underbart.

Men vid djupare betraktning handlar det om hur man hanterar situationer. Hamnar man i en situation som man inte vill vara i kan man hantera den på olika sätt. Man kan tänka, "skit, nu har jag ett problem" men det leder inte till att situationen blir bättre. Men man kan också betrakta situationen som en utmaning, söka efter lösningar och göra det bästa av situationen.

Allt som man hittar lösningar för är inga verkliga problem, men innan man hittar lösningen kan det verka att vara ett problem. Hittar man inga lösningar för situationen som man inte vill vara i har man inget annat val än att anpassa sig och leva med situationen.

Men man måste inte i förväg beteckna en situation som ett problem, innan man ens har granskat vilka möjligheter som det finns att hantera situationen.

Ett citat av Don Juan i en av Castanedas böcker som jag har citerat ibland passar kanske in i det här:

"Den grundläggande skillnaden mellan en krigare och en vanlig människa är att krigaren tar allt som en utmaning, medan en vanlig människa tar allt antingen som en välsignelse eller en förbannelse."

Det enda som man kanske skulle kunna betrakta som toxic positivity är att betrakta någonting för underbart som man egentligen mår dåligt av. I så fall lurar man sig själv men det funkar ändå inte om man mår dåligt. Men jag har varit i situationer där jag mådde dåligt och inte kunde lösa "problemet" i flera år. Men jag lärde så mycket av det att jag mycket senare i mitt liv kunde konstatera att det var bra att jag hamnade i den situationen. Medan jag var i den situationen betraktade jag det också som ett problem, men utan att veta att det var just det "problemet" som flera år senare visade sig vara "det underbara".

#3: Men ibland kan det också vara som så, att vad som är ett problem för en person kan vara underbart för en annan person. Som exempel, att bryta foten kan betyda att en tänker sig, oh vad skönt, nu behöver jag inte jobba på flera veckor, medan det för en annan är jätte stort problem att inte kunna jobba på flera veckor. Smärtan är förstås där för båda två och behandlingen som följer likaså, men ändå kan reaktionerna på det vara helt olika från person till person. Men du har rätt i att problemet inte försvinner för det, dvs foten är fortfarande bruten 🙂

#0:

Undrar om Sadhguru egentligen bara syftar på vilket förhållningssätt man kan ha här i livet. En del kanske bara går runt och ser problem som egentligen inte finns där. Och på ett sätt är det ju som han säger, att situationer egentligen bara är neutrala i sig, det är vi med vårat ego som bedömer saker som bra eller dåliga osv.

Eckhart Tolle brukar säga ungefär att man inte ska se saker som ett problem, utan som en utmaning😊

#5: Ja så tänker jag med, att han menar 😊

#5:

Jag tror också att han menade det så här. Men jag skulle i hans ställe ha lämnat bort det där med "underbart". Det kan man lätt missförstå och uppfatta så som Crucio skrev.

#7:

Jo, det är ju sant.

#2: Mitt problem med denna typ av filosofi är att det blir en typ av victim blaming, att om du lider och har det svårt så är det till en stor del ditt eget fel, du kan välja att inte se din situation som ett problem. Ungefär som hur folk som är deprimerade ofta får uppmaningen att bara rycka upp sig eller "hur kan du vara deppig, du har det ju så bra?" och så känner man ännu mer skuld än man redan gjorde.

En person som t.ex. fötts in i fattigdom och aldrig lyckas ta sig därifrån, och kanske till slut blir hemlös. Ska hen tänka att det är underbart och en möjlighet? Idén att du alltid har alternativ är ju faktiskt inte sann. De flesta hemlösa vill inte vara det och skulle sluta vara det om de kunde, men en massa omständigheter hindrar dem. De kanske t.ex. inte har tillgång till missbruksvård o.s.v.

Jag tänker alltså inte på triviala situationer som att bryta foten, d.v.s. vardagliga situationer där man till viss del kan välja sin approach.

Ska en förälder vars barn svälter ihjäl p.g.a. brist på tillgång till mat tänka "detta är inte ett problem, det är bara en situation och om jag tänker att det är underbart blir det det." Det är INTE en neutral situation, och bara ett exempel av många som jag skulle kunna nämna. Idén blir ju idiotisk ganska snabbt om man testar att applicera den på verkliga situationer som folk faktiskt befinner sig i. Att tänka att man alltid har något mått av kontroll över sitt liv och sin situation känns väldigt priviligerad och västerländsk i.m.o.

Att mena att man kan välja att aldrig se något som ett problem låter som något man bara säger om man aldrig har befunnit sig i en riktigt hopplös situation. Hela idén med konstant positivt tänkande och att negativt tänkande o.s.v. nästan skulle vara farligt är så jävla tramsig. Man får faktiskt tycka att man har problem som är förjävliga och att livet är skitjobbigt.

#9

En person som t.ex. fötts in i fattigdom och aldrig lyckas ta sig därifrån, och kanske till slut blir hemlös. Ska hen tänka att det är underbart och en möjlighet

Nej, så klart inte. För att kunna jobba andligt och psykologiskt på sig själv, måste först grundbehoven vara uppfyllda (se Maslows behovspyramid). Utan mat i magen och utan tak över huvudet är det svårt att meditera och att reflektera över sig själv och att utvecklas andligt och personligen, för att man i dessa fall är upptagen med att överleva. Fast det finns asketer som kan det, men för dom är sitt asketiska liv självvalt.

Inläggen här på sajten riktar sig till dem som har sina grundbehov uppfyllda och som kan gå djupare in sig själva för att reflektera över djupare frågor och som kan observera sig själva (t.ex uppmärksamma hur man reagerar i olika situationer) och meditera.

Att utvecklas tar lång tid och man möter många motgångar på vägen. Man kan inte förändra hela sitt förhållningssätt från en dag till en annan och bara bestämma sig för att nu ser jag allt som en utmaning i stället för som ett problem. Men vi kan jobba på oss själva så mycket, att våra förhållningssätt förändrar sig med tiden (efter åratal av arbete på sig själv).

Det handlar alltså inte om ett konstant positivt tänkande eller om att skuldbelägga andra eller sig själv, utan om åratal av inre arbete och om insikter som följer.

Det är inte heller meningen att vi ska trycka undan negativa känslor och låtsas som att dom inte existerar eller att försöka byta ut dem till positiva känslor i stället. Så kommer man inte att komma långt, utan då lurar man bara sig själv.

Texten av Sadhguru i huvudinlägget har nog en djupare mening än så, skulle säga att det är samma budskap som även Buddha försökte att förmedla, dvs om att försöka betrakta saker och ting som mer neutrala, i den bemärkelsen av att inte bedöma saker och ting som bra eller dåliga, som positiva eller negativa. Det var därför Buddha avböjde både beröm och kritik, eftersom de var världsliga attityder som inte kunde skaka om honom. Men den vanliga människan blir ofta väldigt ledsen över kritik och glädjer sig över beröm. För många förstörs hela dagen vid minsta lilla kritik och sen går dom omkring om mår dåligt pga det.

Som sagt handlar det inte heller om att skuldbelägga andra, eftersom vi många gånger inte kan rå över situationer som vi hamnar i och inte heller kan rå över hur vi reagerar i olika situationer. Men om någon gör dig illa, säger vi kritiserar dig och du blir ledsen över det och upplever det om och om igen, hur ledsen kritik gör dig, så är det möjligt för dig att börja jobba på dig själv, så att du i framtiden inte längre reagerar på samma sätt. Men det är ingen väg någon behöver att vandra. Man får gärna tycka att man har problem och att livet är för jävligt det med. Det är helt mänskligt att tycka att livet är skitjobbigt om man är i knipa.

#9:

Till det som Fata Morgana skrev, vill jag tillägga att Sadhguru kommer från et land där 230 miljoner människor har mindre än 2 euro per dag att leva på. Det var säkert inte Sadhgurus budskap, att säga till dom att dom själva har skulden till deras situation.

Det är ok och mänskligt att tycka att livet är skitjobbigt om man är i knipa. Men det är lika ok att acceptera situationen och söka lösningar. Hittar man ingen lösning, har man ingen anledning till att känna sig skyldig, för man har ju gjort sitt bästa.

Väljer man att söka lösningar, fungerar det bättre om man inte hela tiden tänker hur jävlig situationen är. Ju mer man blandar in sådana här emotioner, ju mer tenderar man att inte se problemen i dess naturliga storlek.

Buddha sa att om vi upplever något obehagligt så är det som en pil som träffar oss. Men beroende på hur man reagerar på pilen, kan man bli träffad av en till pil, som man har skjutit iväg själv.

Sen är det tänkvärt att föreställa sig var man idag skulle vara, om man aldrig upplevde situationer som är ett problem under hela livet. Vad skulle vi veta om livet? Vad skulle få oss att lära och utveckla personligheten? Var skulle vi få visdom ifrån? Vilka råd skulle vi kunna ge andra som har problem?

#9:

Jag tänker att när ett löv faller från ett träd, när vinden rör upp vågor på havet, betraktar man det som neutrala situationer eftersom det inte påverkar en själv så mycket

Men om alla ens pengar försvinner från ens bankkonto, betraktar man det inte som en neutral situation, eftersom man själv (egot) förlorar något på situationen. Men egentligen är båda fallen bara situationer, neutrala i sig.

Det är okej, och mänskligt att inte bli påverkad av den ena situationen, men bli förstörd av den andra. Men det är fortfarande pga att man själv lade betydelse, och fäste sig vid den ena situationen, men inte vid den andra…

På så sätt tänker jag själv att alla situationer är neutrala i sig, men vi själva lägger olika betydelse vid den ena, och den andra

#11:

"Buddha sa att om vi upplever något obehagligt så är det som en pil som träffar oss. Men beroende på hur man reagerar på pilen, kan man bli träffad av en till pil, som man har skjutit iväg själv."

Han sade väl också att i stället för att bli upptagen med att försöka hitta var pilen kom ifrån, varför lägger man inte energin på att bara dra ur pilen som träffat en😊

Det finns 2 citat av upplysta som passar till ämnet i den här diskussionen. Därför postar jag dom här i stället för i tråden "andliga visheter".:

"Livet är inte ett problem som ska lösas, utan en verklighet som ska upplevas."

Buddha

"Börja leva detta ögonblick och du kommer att se - ju mer du lever, desto färre problem kommer det att bli."

Osho

Tyckte att denna video passar bra in hit:
I detta underbara 5-minuters ögonblick som fokuserar på galenskapen i onödigt lidande, förklarar Gangaji: 'Det finns lidande, och sedan finns det onödigt lidande. När du inser att du lider i onödan, kan du också inse galenskapen i det. I den stunden har du ett val, och det är att vara förnuftig. Och säkerligen är vi som art i desperat behov av förnuft