Det är 2 begrepp som ofta används i liknande sammanhang, men som ändå har olika betydelser.

Dualität handlar om 2 motsatta aspekt eller tillstånd som är sammankopplade på något sätt och relaterade till varandra, t.ex. gott och ont,

Polaritet handlar om 2 motsatta poler som skapar en spänning, t.ex. elektricitet. Batterier har t.ex. en pluspol och en minuspol.

I princip är det nästan det samma, förutom att dualitet handlar om 2 motsatta aspekt eller tillstånd, medan polaritet handlar om fysiska fenomen.

Vi lever i en verklighet där allt som existerar är dualistiskt eller har 2 poler, dvs. vad det än handlar om, så är det delat i 2 delar och precis så fungerar förståndet. I olika andliga och esoteriska läror symboliseras detta på olika sätt.

Tar vi t.ex. tarotkorten som exempel, så står svärd för elementet luft och luft står för förståndet och för tankar, logik, information, kunskap och allt som är relatarat till förståndet. Svärdet klyver itu allt, precis som förståndet.

I vissa österländska läror som t.ex. daoism symboliseras detta genom yin/yang tecknet.

Detta motsvarar verkligheten som vi alla är anslutna till och som våra sinnen och förstånd är inställda på. Men det är just detta som är "maya", dvs. illusionen som vi lever i. Det är inte så att maya/illusinen är overklig, utan jag skulle beteckna det som en relativ verklighet. Den absoluta verkligheten ligger utanför den dualistiska världen.

Medan maya är anslutet till tid och rum, finns det i den absoluta verkligheten varken det ena eller andra. Därför är det inte tillgängligt för förståndet. Vår sanna natur befinner sig i den absoluta verkligheten, men vi är inställda på den relativa verkligheten. Vem som erfar samadhi, erfar i det ögonblicket den absoluta verkligheten, men måste ändå fortsätta att leva i den relativa verkligheten.

Exempel på dessa 2 delar som den relativa verkligheten består av är manligt/kvinnligt, varmt/kalt, gott/ont, glad/ledsen, lycklig/olycklig, frisk/sjuk, ljust/mörkt osv.

I den verkligheten måste vi alla leva, oavsett om man har erfarit samadhi/blivit upplyst eller inte och utmaningen är att hantera detta. Vi pendlar hela tiden mellan dessa 2 delar, men vi vill helst bara erfara den delen som vi mår bra av och försöker att undvika den delen som får oss att må dåligt.

På den andliga vägen accepterar man dessa 2 dualiteter och försöker att vara i balans. Man är medveten om att man bara hanterar "maya".

På tarotkorten, den stora arkanan, symboliseras det olika sätt att hantera dualitet och polaritet.

Tar vi kort nummer 7, (vagnen), så ser vi en som håller dualiteterna i balans genom kontroll och viljestyrka. Han balanserar ut någonting som inte är i balans med sitt förstånd. Det är människors vanliga sätt attt hantera dualiteterna.

På kort nummer 14 (alkemisten) ser vi en som fogar ihop elementen på ett sätt som gör att dualiteterna är i balans av sig själva och därför inte behöver att hållas under kontroll av förståndet. Det är den andliga vägen.

På kort nummer 21 (värdlen) är dualiteterna förenade i sig och neutraliserar varandra, dvs. existerar inte längre. Det är den absoluta verkligheten som ligger utanför förståndet och utanför tid och rum, dvs. det oföreställbara.

Men förståndet gör sig ändå föreställningar av det oföreställbara. Man gör sig föreställningar av gudar, själar, dimensioner och andra koncept för det konceptlösa som förståndet tänker ut sig. På den andliga vägen släpper man dessa koncept och blir medveten om att det bara kan bli fel. Men de flesta måste först erfara samadhi för att inse detta. Tills dess gör sig de flesta föreställningar och tror på koncept. Vem som lär ut koncept för det konceptlösa kan inte ha erfarit någonting själv.

Att göra sig dualistiska föreställningar för icke dualism är den vanligaste fällan som folk på den andliga vägen kan hamna i och det gör man om man tror på dessa koncept. Somliga vaknar upp, medan andra föredrar att stanna i fällan.