Andlig utveckling iFokus

Andlig utveckling

Etikett: andligt-och-vetenskap
Läst 87 ggr
Condor
3

Egentligen borde vi inte existera

Vår existens kan inte förklaras vetenskapligt, men enligt vetenskapen borde vi och allt annat egentligen inte existera.

Börjar vi med hur universum blev till. En ytterst "liten grej", mindrre än en atom expanderade och skapade rum och tid. Men om rum och tid inte existerade före expansionen, var befann sig den "lilla grejen" och när skulle detta ha hänt, om inte tiden existerade ännu?

Jag såg en gång en dokumentation med Stephen Hawkins, där han behandlade frågan om det finns en gud som skapade universum. Han kom fram till att det inte kan finnas en sådan gud, eftersom det inte skulle ha funnits ett ställe att skapa universum på och heller ingen tid där han skulle ha kunnat göra det. Men borde det inte även gälla för den där "lilla grejen" som expanderade?

Här stöter vi på förståndets gränser, att bara kunna tänka och föreställa sig saker inom tid och rum. Samma gäller för oändligheten i universum. Oändlighet är någonting som vetenskapligt inte kan förklaras och som är oföreställbart. Redan som litet barn undrade jag, att om man skulle kunna fara med ett rymdskepp rakt ut i universum hur snabbt som helst, vart skulle man hamna? Vart skulle universum sluta? Finns det en gräns eller vägg och vad finns i så fall bakom väggen? Vart slutar det som finns bakom?

Jag frågade föräldrarna. Jag frågade lärarna i skolan och andra kloka människor. Men ingen kunde ge mig ett svar på frågan. Jag tänkte, att när jag blir vuxen kommer jag att hitta svaret. Men det är fortfarande en gåta som ingen människa har svar på. Det finns inget vetenskapligt rationellt svar på frågan. Inte ens en teori eller hypotes som kan gå ihop. Tänker man vetenskapligt rationellt, kommer man fram till att vi egentligen inte borde existera och inte universum heller. Saker som oäändlighet och tidslöshet passar inte in i rationellt tänkande.

Där som vetenskapen har sina gränser, börjar det som jag kallar "det andliga". När vi drömmer, skapar vår hjärna en värld inom ett rum och vi upplever världen kronologiskt, dvs. vår hjärna skapar både tid och rum i drömmen. När började tiden som vi skapade i drömmen? Var slutar rummet som vi skapar i drömmen? Då kan man tänka "men det är ju bara en dröm och därför är dessa frågor inte relevanta". Kan man tänka på samma sätt när det gäller det som vi kallar verklighet, men som egentligen är en illusion som kallas "maya"? Är de olösta gåtorna ett bevis på att det som vi kallar existens bara är en illusion? Kommer vi någonsin att få svar på de här gåtorna?

  • Redigerat 2023-05-27 11:12 av Condor
FataMorgana
2
#1

#0: Men egentligen existerar vi ju inte och inte tid och rum heller. Det är bara en illusion 😄 Så ja, det olösta gåtorna är nog ett bevis på att det som vi kallar för existens bara är en illusion. Skulle åtminstone jag säga 😊

Stjärnskott
3
#2

Spännande frågor och tankar.

Så vad är då en illusion? Poppar en fråga upp i huvudet på mig. Under tiden som jag försöker mig på att skriva någonting begripligt.
För den känns ju så verklig.
Alla tankar och alla känslor som genom livet fortplantar sig, ger sig av, expanderar, omvandlas till någonting annat än det som troddes vara.
Evighetens framväxt fortskrider i alla frågor utan svar.
Jag tänker att det är lite som Universum som svindlande brer ut sig.

 🌸🌼🌸

Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼

Condor
3
#3

#2:

Ja, det är frågor som det inte finns ett rationellt svar på. Idag vet jag att även om jag skulle ha ett rymdskepp som flyger lika snabbt som ljuset, skulle jag aldrig komma till en gräns, för universum expanderar snabbare än ljuset. Men existerar en sådan gräns över huvud taget? Dessutom är ljushastigheten bara en snigel i universum, med tanke på universums storlek. Nästa fråga är "behöver en illusion en gräns?". Om världen som vi lever i är en produkt av vårt sinne, en illusion, varför behöver man fundera på var illusionens gräns är? Egentligen är allt som är dualistiskt, allt som förändrar sig en del av illuionen.

Men illusionen har så många gåtor. Tar vi som exempel det som är bevisat, att tiden går långsammare ju snabbare man färdas. Vilken tid har i så fall ljuset, som ju färdas i ljushastighet? Stannar tiden för ljuset helt, precis som i ett svart hål?

Idag vet jag att jag aldrig kommer att få svar på dessa frågor om vår existens, för att svaret ligger utanför ratioonellt tänkande. Men det hindrar mig inte att fundera. 😄

Stjärnskott
3
#4

Ja men visst funderar även jag emellan åt.
Huvudet flöt iväg medans jag läste ditt inläggs vidare frågeställningar…. blir ju nästan en hissnande synapskolapps.
Här och nu landar jag i solstolen på altanen och njuter av solens strålar.

 🌸🌼🌸

Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼

Condor
2
#5

#4:

Haha…. "synapskolapps"… 😄 det var något nytt som jag aldrig hade hört förr. Men så kan det gå om man funderar över det här.

Njut av solen. Jag önskar att vi också skulle ha lite sol, men här har vi åska med skurar varje dag som brukar att vara ganska starka. I vanliga fall brukar det vara soligt och varmt här vid den här årstiden och i Sverige regnar det. Nu är det precis tvärtom. Vi hade ingen riktig vår i år och sommarn verkar heller inte komma. 🙁

Stjärnskott
1
#6

#5: ombytt väderlek mao.
Och jag blev ju inte alls nyfiken på var du (ni) befinner er😇.
Åandra sidan har jag inget med det att göra.
Jo, här har det varit fint någon vecka vecka.🌞

 🌸🌼🌸

Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼

Condor
2
#7

#6:

Vi bor i en by i närheten av Wien.

Nu hade jag för övrigt en dialog med chat GTP och frågade om tiden skulle stanna om vi färdas med ljushastighet. Svaret var ja, men det är osannolikt att vi någonsin skulle kunna färdas så snabbt.

Sen frågade jag hur tiden går för själva ljuset. Svaret var:

"Tiden går inte för själva ljuset, men tiden går för oss som betraktare. När ljus sänds ut från en källa, färdas det i alla riktningar och träffar olika föremål, inklusive våra ögon. När ljus träffar våra ögon registrerar vi det som visuell information och uppfattar det som bilder. Dessa bilder är baserade på den tid det tog ljus att resa från källan till oss."

Aha, för ljuset stannar tiden, men inte för oss som betraktare. Mina synapser börjar också att kollabera. 😄

Stjärnskott
2
#8

#7: 🤣🤣🤣🤣😅

Det är inte lätt att vara en människa med många frågor.
Spännande svar ändå.

För flera år sedan blev jag sjuk o var på väg…. Någon annanstans. Jag minns att just tiden blev ett stort frågetecken och är det fortfarande för mig.

Så synapskolappser är helt möjligt att uppleva😅 i den hissnande tanken.

 🌸🌼🌸

Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼

Condor
2
#9

#8:

Var och en av oss har sin personliga tid. Om du flyger med ett flygplan medan jag stannar här på jorden, skulle din klocka när du landar, visa ett par nanosekunder mindre än min klocka.

Samma med gravitationen. Vem som bor längst uppe i ett höghus har mindre gravitation än vem som bor längst nere och tiden går snabbare för dom som bor längre upp. Det kanske inte ens handlar om nanosekunder. Men i universum finns det ställen med väldig hög gravitation, t.ex. där som det finns stora stjärnor och svarta hål. Tiden går så att säga med olika hastigheter på olika ställen i universum. Hur är det då med universums ålder? Är universum inte lika gammal på alla ställen?

Lite till för synapserna att hantera. 😊