Att se sig själv som den goda och andra som den onda är ett väldigt vanligt förekommande fenomen hos människan. Men bara för att något är vanligt behöver det inte betyda att det är bra. Att projicera sitt eget mörker på andra är i själva verket ett av de största hindren i vår andliga och personliga utveckling.

Jag hittade en text som handlar om saken och som förklarar varför det inte är bra att se andra som onda och vad det beror på.

Jag citerar:

Jung menar att Gud också är människans avbild och projektion. På Gud är alla goda egenskaper projicerade och på Satan alla onda. Detta motsvarar också människans egen oförmåga att se hela sig själv, sin egen ondska eller skugga.

På samma sätt som Satan är Guds skugga, dvs. den mörka sidan av Guds personlighet, har, menar Jung, alla människor en skugga. Det är den sidan av vår personlighet som vi inte gärna vill acceptera att vi har.

Jung skiljer på den personliga skuggan och den kollektiva skuggan. Den personliga skuggan innehåller egenskaper hos den enskilda personen medan den kollektiva skuggan föds ur det kollektivt omedvetna och representerar en mer allmän mänsklig mörk sida som finns inom alla människor.

Till att börja med visar sig Skuggan, precis som alla delar av det omedvetna, i form av projektioner. Den personliga skuggan projiceras på en person av samma kön som vi kanske retar oss på. Då, säger Jung, uppmärksammar vi de personlighetsdrag hos den andra som vi själva har men vars existens vi inte vill erkänna. Den kollektiva skuggan projiceras oftast på minoritetsgrupper eller t.o.m., på hela nationer

När det gäller den kollektiva religiösa skuggprojektionen kan den (som de
flesta projektioner) förklaras med att man är rädd. Man vill se sina egna bortträngda djävlar och sig egen fanatism hos människor som tillhör en annan religion. Dessa projektioner, både politiska och religiösa, kan komma att anta proportioner som påminner om gamla tiders sätt att identifiera vissa företeelser med Satan. Vissa grupper av människor framställs med andra ord som personifikationer av ondskan.

Att ta itu med sin skuggas innehåll kräver en stor kraftansträngning eftersom det står i konflikt med personens ideal.

”Skuggan är ett moraliskt problem som utmanar jagpersonligheten i sin helhet, ty ingen kan förverkliga skuggan utan att uppbjuda ett stort mått av moralisk beslutsamhet. Vid detta förverkligande handlar det om att erkänna att också de
dunklare aspekterna av ens personlighet existerar. Denna akt är den oundgängliga grundvalen för all självkännedom och möter därför i regel betydande motstånd.”

En av de kanske viktigaste uppgifterna vi har i arbetet med att bli ”hela” människor är troligtvis att våga möta vår egen skugga och integrera även våra mörka, svåra och fula sidor. De känslor och delar av oss själva som vi av olika anledningar har avvisat, trängt bort och inte vill kännas vid försvinner inte bara för att vi inte vill ha dem.

Citerat härifrån: Djävulen har ont i ryggen

och härifrån Ondskan