Medicinerna ska man betrakta som en "krycka", precis som att man behöver en krycka när man har brutit benet. Men det är ingen lösning att gå med en krycka resten av livet, utan bara tills benet har läkt. Precis så är det med psykiska besvär. Man måste ta saken i sina egna händer och inte bara lita på en healer och sjukvården. Tar man mediciner mot psykiska besvär, ska man inte dricka någon alkohol alls, inte ens en öl. Mediciner mot psykiska besvär har en helt annan effekt om man dricker alkohol. Det blir en kontraproduktiv verkning av medicinerna i så fall.

Healing fungerar som så, att det finns obalanser i energikroppen. Healing arbetar på att balansera ut dessa obalanser, men tar int bort orsaken för obalanserna. Dessa måste man själv arbeta på. För att ta ett exempel, om någon blir sjuk pga sin livsstil, t.ex. dålig kost, ingen motion, alkohol eller vad som helst, så kommer healing bara att hjälpa för tillfället, ända tills orsakerna för obalanserna ställer till det för en igen. Det krävs att man ändrar på saker i sitt liv som är orsaken till obalanserna.

Healing kan i så fall hjälpa en att hitta orsakerna, eftersom gudomlig energi belyser saker. Sen kan man arbeta på att ändra det som måste ändras. Det kan ibland vara en lång väg, för det finns ofta saker som man inte vill se och det finns saker som man inte vill ändra på eller är svåra att ändra. Det är också svårt att ändra på allt på en gång och då måste man ändra på sakerna stegvist. Det kan vara en lång väg, men varje väg börjar med det första steget. Viktigt är bara att du inte stannar eller vänder. Så länge man är "på vägen" och går åt rätt håll, går du emot bättre hälsa.

Jag vet ju inte vad som är orsaken till dina depressioner och andra besvär. Men man kan ju börja med att skapa förutsättningar till att kunna arbeta på sina obalanser. Kosten som man äter är mycket viktig. Kost kan göra en både starkare och svagare. Kroppslig träning är bra vid psykiska besvär och även meditation och promenader i naturen kan ge en bra effekt. Att isolera sig helt är ingen bra ideé. Det blir en massa grubblande i ensamheten. Det är inte bra.

Sen kanske du själv kan lära en healingmetod, t.ex. reiki. Det är enkelt att lära, fast det är svårt nuförtiden att hitta en bra och seriös reiki lärare.

Jag skrev ett inlägg med tipps en gång:

https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1524895/att-fa-en-bra-reiki-utbildninghitta-en-bra-reiki-larare

Du skrev i en annan tråd att du inte har råd med healing, men om du får ihop pengar till att göra den första graden, som inte brukar vara så värst dyr, kan du själv hjälpa dig och dina händer har du alltid med dig.

Livskriser är inte roliga, men att klara av en livskris gör dig starkare, klokare, kunnigare, visare och ger dig möjligheten att kunna hjälpa andra människor som befinner sig i en livskris. Jag har varit i livskriser, precis som Fata Morgana också har varit. För 16 år träffade jag henne när hon var mitt i en livskris. Jag hjälpte henne att ta sig ur den och idag är det hon som är bra på att hjälpa andra. Du kan också gå den vägen.

#0:

"Jag har försökt hjälpa mig själv även på egen hand med att vara i smärtsamma känslor, känna dem, tänka"

Det här är något som du måste fortsätta med om du vill utveckla förståelse för varifrån dessa smärtsamma känslor kommer ifrån och hur dom uppstår, för att till sist kunna gå bortom dem. Det är en lång process som tar sin tid. Insikter följer ofta inte med detsamma, utan ibland först efter årtal.

#0: Funderar ännu på vad du skriver om sorg och smärta och på din fråga om hur mycket healing work du ska göra för att för att slippa all sorg och smärta.

Saken är den, att vi inte kommer att slippa all sorg och smärta. Det finns ingen flykt från lidandet på jorden, hur gärna vi än önskar det. Vi pendlar ständigt mellan polariteterna. Ibland upplever vi sorg och ibland glädje, ibland upplever vi psykisk hälsa och ibland psykisk ohälsa. Det handlar alltså inte om att bli av med all sin smärta och sorg, för det kan vi inte, men vi kan genom självobservation, meditation och energiarbete komma till djupare insikter som på lång sikt leder till mer inre lugn och harmoni med livet trots alla dess motgångar.

Sen finns det förstås dom som av någon anledning lider mer och så finns det som verkar lida mindre och som går igenom livet utan några större svårigheter. Varför det är så är nog frågor som ingen kan svara på och som inte jag heller har ett svar på. Men mina tankar är att det kanske också har sin mening.

För det är ju ofta dom som lider mest, dvs de som har de djupaste smärtorna, de djupaste sorgerna, de djupaste depressionerna, som är dom som sen blir bäst på att hjälpa andra. För vem som själv inte varit djupt deprimerad vet inte hur det är och kan inte hjälpa andra på samma sätt som någon som själv varit det. Så kanske allt som händer och sker, på något sätt har sin mening. I så fall kanske det är meningen att du ska gå igenom dessa svåra år och kämpa med dessa problem, för en mening som kanske uppenbarar sig för dig först längre fram i framtiden. Det finns ju också ett ordspråk som heter, för att komma till sin egen himmel måste man först gå igenom sitt eget helvete. Och det kanske är en resa som du är på just nu.

Bara ett litet tillägg: Det som jag skriver ska sen inte tolkas som att man aldrig skulle kunna leva i kärlek och harmoni, när jag skriver om att vi inte kommer att slippa all sorg och smärta. Utan tvärtom, är det först när vi kan acceptera livet fullt ut, precis så som det är, med alla dess motgångar och svårigheter, som vi är i full harmoni och kan känna äkta villkorslös kärlek.

#1: Tack för svaret! 🙏
Håller med dig om allt du skriver om mediciner, men det är ju psykiatrin som förlitar sig på enbart mediciner, och tycker att jag ska ta dem hela livet eller tills vidare på obestämd tid! Jag har ifrågasatt detta och påpekat som du säger att man ska ha dem som en krycka tills "benet har läkt" och inte bara förlita sig på dem hela livet. Men det är som att prata med en vägg, och det är ingen skillnad på vilken psyk-mottagning det är, det finns noll intresse för att försöka hitta fler lösningar som hjälper patienter på sikt! Det enda jag får är förslag om promenader, dagsljus och att ta hjälp av boendestöd för att komma igång med saker och komma iväg osv. Mediciner anser de att jag har behov att äta resten av livet. Ärligt talat så tror jag inte de bryr sig mer heller!

Jag vet inte heller orsaken till mina depressioner och sorg och smärta! Hittar ingen förklaring till dem, och därmed tror jag att de är medfödda. Jag vet bara vilka plågsamma känslor och tankar de resulterar i.
Kroppslig träning har aldrig hjälpt mig att må bättre psykiskt!
För att kunna äta en kost som gör en stark, frisk, pigg och glad krävs både ekonomi, kunskap och planeringsförmåga! Jag har svårigheter med planering överhuvudtaget pga autism och ADD, och jag har tyvärr inte råd att äta såsom Livsmedelsverket rekommenderar alla att göra.
Boendestöd kan hjälpa till med planering och motivation, men jag fick den insatsen indragen tillfälligt eftersom jag inte klarar att passa tiderna när jag mår skit och allt är kaos. Vid djupa depressioner blir det totalt kaos i mitt huvud och därmed skitsvårt att hålla reda på och orka passa en massa olika tider.
Jag isolerar mig inte helt och hållet, utan går hundpromenader och pratar med folk jag möter ute, går till affären som vanligt, umgås med min kontaktperson m.m. Jag menade typ att jag "isolerar" mig genom att inte orka vara såpass social som jag brukar.
Det är så svårt att orka med att jobba, träna, meditera regelbundet och vara i sociala sammanhang som kräver att man kan "skärpa till sig" någorlunda, och stå ut med att höra andra prata om "ytliga" vardagliga saker, kanske till och med sånt som man själv förknippar med nåt som är skitjobbigt eller smärtsamt för en!

#5:

Mig hjälpte psykiatrin inte heller, men det berodde nog på att dom inte visste vad som var felet med mig och därför kunde dom inte ge mig den rätta hjälpen, utan jag fick bara hjälp som gjorde saken värre.

Men någon gång kom jag till den punkten, att jag inte orkade ha det så längre, att jag inte orkade må som jag gjorde och såg inget annat val än att ta saken i egna händer. Jag insåg att om livet fortsätter i samma riktning, så kommer jag snart att dö och det var det som fick mig att byta väg.

Jag flög helt enkelt iväg till Condor som lärde mig Reiki och så började jag att träna fysiskt och att äta och leva hälsosamt. Jag lärde mig så mycket om kost och hälsa och insåg att brister på olika näringsämnen kan leda till kaos i hjärnan och orsaka alla möjliga psykiska besvär, som t.ex., panikångest som jag bland annat led av på den tiden. Min ekonomi var heller inte den bästa på den tiden, men på något sätt lyckades jag hitta en väg med kosten och att få i mig alla näringsämnen som kroppen behöver, samtidigt som jag långsamt trappade ner mina mediciner. Jag gav mig Reiki varje dag och började också att arbeta psykologiskt med mig själv. Långsamt men säkert började jag att må bättre, vad som gav mig mer kraft och mer mental styrka till att träna ännu mer och att jobba på mig själv ännu mer. Jag tänker, att om jag klarade av det, så kan du det också. Du är helt säkert inget mer hopplösare fall än vad jag var på den tiden. Det har jag i alla fall svårt att tro.

#3: "Saken är den, att vi inte kommer att slippa all sorg och smärta"
Nej jag har fått insikt om det först på senare år. Jag trodde länge, länge att det handlade om att bli av med depressioner, bli av med sorg och smärta, och att alla som mår dåligt kan och bör få den hjälp som behövs för att "bota" allt som gör ont så att det slutar göra ont och deras liv blir helt bra.. Jag trodde att det var så det var tills jag var, ja iallafall över 30.
Nu har jag fått veta att det sällan är så för oss som har/haft det svårt på olika sätt.
Någon som berättade här i forumet tex, att hon och hennes samtalskontakt strävade efter att hon skulle må "inte värre än vanligt", alltså hade de accepterat att hon alltid mår skit, men att det var OK så länge det inte blev ännu värre. (Fy vad tragiskt!!)
Har förstått att sorger och bekymmer är något de flesta får -och kan- leva med.
Men då måste jag vara lite obstinat och ifrågasätta följande:
Alla som man läser om som haft ett helvete i sitt liv, och som klarat av det och mår bättre… kärringtidningar skriver ofta om sånt; vanliga människor som har varit med om det o det.. och nu är det bara solsken och fågelkvitter, om jag ska tolka det som står!? Även kändisar som berättar om hur det varit och hur mycket bättre det är nu..
Jag tolkar det då aldrig som att det fortfarande är massa sorg och smärta kvar, utan att allting är så jävla bra nu och att sorg och smärta är som bortblåst!! Ska jag tolka det så? Eller är det liksom underförstått att alla får leva med sorg och smärta, som du skriver, bara att det inte längre tar över helt och styr hela livet för alla de som man läser och hör om?? För jag blir inte klok på att jag själv aldrig verkar må bättre men att de flesta andra som känt och mått som jag, tillslut lyckats få ordning på livet och blir positiva!? Har även några exempel som jag känner/känt.
Jag vill slå sönder nåt, vet inte vad, och bara kasta in handduken för att jag inte begriper hur "alla andra" lyckas acceptera, leva med, kommer ur det, osv, för jag förstår inte vad det innebär!! Jag har accepterat att det är en del av mig, ja, att det är såhär, ja… Men hur kan andra prata som att de är "botade"???
Om du förstår hur jag menar?
Att fokusera på det positiva i livet, eller att hitta det som får en att må bra, ja självklart strävar jag efter det också! Men inte fan tar det bort allt jävla mörker?! Men det verkar göra det för andra?! Bara för att jag har ljuspunkter och att jag vissa dagar mår bra och är glad.. Jag har ändå mörkret kvar och det förstör allt! Så, hur exakt menar du och andra?
Vad är skillnaden mellan att ha det som tex jag har det nu och acceptera det, mot hur man mår efter att ha fått rätt hjälp, behandlat färdigt skiten och sen accepterar det och kan prata som att hela livet är bra jämt??
Är det jag som inte har fattat bara? Tolkar jag det som att de menar att allt är bra, fast de egentligen menar att det värsta är över??
Sånt här gör mig gråtfärdig!

Att min livsuppgift är att hjälpa andra och jag därför haft ett helvete hela livet känns som ett hån, jag blir arg på Gud om det är tanken! Har fått det sagt till mig förut och jag tror inte det är omöjligt att jag är här just för att kunna hjälpa andra. Jag blir inte sur och ledsen på er som säger det, men bitter på själva grejen.
Snacka om meningslöst liv om jag bara finns till för att hjälpa andra att må bättre!! Inte meningslöst för andra såklart, men totalt meningslöst för mig!! Jag vill också ha ut nåt av allt mitt lidande!

#1: Eftersom jag har känt en obeskrivlig sorg så långt tillbaka jag kan minnas, så kan knappast alkohol, droger, fel kost och för lite motion vara orsakerna!
Alkohol är bara negativt, och jag tar numera bara nån enstaka öl ibland för att det är gott. Men droger kan dock göra att man mår bättre, eller att det inte är lika jobbigt att må dåligt! Jag har nästan lagt av, men det var onekligen en bra medicin för att orka med det som krävs, och som man knappt orkar utan droger! Jag använde dem för att få må bra åtminstone ibland, istället för att aldrig få må bra, vilket jag inte gjorde utan droger.

#8 "Eftersom jag har känt en obeskrivlig sorg så långt tillbaka jag kan minnas, så kan knappast alkohol, droger, fel kost och för lite motion vara orsakerna" skriver du. Det är inte orsakerna nej, men de påverkar allmäntillståndet och om det dessutom brister på flera av sakerna samtidigt blir det snudd på omöjligt att ta sig ur spiralen.

Det är lite tråkigt (om det är rätt ord) men man behöver för det mesta jobba på ett brett spektrum med sig själv. Så mycket hänger ihop. Inom psykologin finns ju "Maslovs behovstrappa" tex exempel, där man måste ha vissa grundläggande behov uppfyllda för att kunna gå vidare ett trappsteg. Man kan säga vad man vill om den i sig, men det ligger mycket i att man behöver ha olika behov uppfyllda innan man kan ta till sig av nästa steg.

Jag utbildade mig inom reikiheling i nära nog samband med att min depression, ångest och självskada bröt ut för sisådär 25 år sedan. Att vara "lärd" har inte stoppat eller hindrat några av mina problem (och tro mig, jag har diverse diagnoser som visar på hur knasigt jag levt), men jag är övertygad om att det i stunder har hjälpt mig. En reiki-session är för mig avslappning och ger lindring för stunden, men det går ju inte att jämföra med medicin som botar en sjukdom om man inte kan komma till bukt med det som skaver.

#6: Nej jag är inget hopplöst fall men jag har ingen "Condor" som jag kan fråga om något, ingen som kan ta sig an mig och lära mig! Alla vill ha betalt för allt. Och det är en chansning att välja på nätet vem som är ärlig och rätt för mig!
Har ingen alls som kan stötta mig, de flesta av mina släktingar är döda eller så har vi inte haft kontakt på många år! Vänner är inte samma sak, de har fullt upp med sitt eget liv och jag vill ha vänner till att ha kul med och inget annat. Känner mig så ensam pga att jag inte har föräldrar, syskon och släkt! 😥

#7:

Jag tror inte att hela livet jämt är bra för alla som man kan läsa om i kärringtidningarna. Men dom kanske befinner sig i en tid med mindre motgångar och svårigheter just nu och kanske somliga har lärt sig att hantera sina motgångar och svårigheter på ett annat sätt med tiden. Bara för att någon mår bättre nu är det ju ingen garanti för att alltid må bättre. Och som jag skrev i den andra tråden vet vi så lite om andra människor och om deras inre kamper att det är bäst att inte jämföra sig med andra, tänker i alla fall jag.

Sen syftade jag inte riktigt på ett gudagivet syfte när jag skrev om att allt som händer och sker kanske har sin mening. Observera att jag dessutom skrev kanske, vad som betyder att jag inte vet. Det är mest bara mina funderingar och tankar, att det kanske finns en mening bakom det som uppenbarar sig för en först någon gång längre fram i tiden. En mening på ett individuellt plan. För det finns ju uppenbarligen folk som får något ut av att hjälpa andra, som blir tillfredsställda av att hjälpa andra. Vad som gör dig tillfredsställd är kanske något helt annat, något du inte har hittat än, men som du kanske hittar längre fram.

#10:

Det finns en massa andliga övningar och metoder som du kan använda dig av för att jobba på dig själv helt gratis. Att jobba på sig själv behöver inte kosta någonting och inte att skriva här heller. Om du kollar här på sajten under etiketter, så hittar du övningar och sätt att arbeta på dig själv med, om du intresserar dig för sådant arbete. För att söka efter inre lugn och harmoni i meditation och att jobba på sig själv psykologiskt och med t.ex., chakrabalanseringsövningar krävs det ingen att lita på.

#5:

Vad som gäller depressioner och ADD, så kan man betrakta medicinerna som en krycka som man bara behöver en viss tid. Det är problem som går att lösa på andra sätt. Fata Morgana fick t.ex. diagnosen ADHD och tog concerta i flera år. För 15 år kunde hon trappa ner dom och helt sluta med alla mediciner som hon tog.

Med autism är det en annan sak. Jag saknar erfarenheter och kunskap om autism, men antar jag att det är medicinerna som du behöver hela livet.

Men eftersom du har flera olika psykiska problem och du antar att det är medfött, tänker jag på en sjukdom som inte ens är klassad som sjukdom och som det saknas forskning för. Endast ortomolekylärmedicinen klassar det som en sjukdom. Ungefär 5-10 % av alla människor har ett problem med ett leverenzym som syntetiserar hemoglobin. Somliga har inget problem med det om det inte triggas av yttre faktorer (stress, miljögifter, tungmetaller och annat). Andra har ständiga problem. I alla fall är drabbade mer benägna att utveckla psykiska besvär.

Nästan all hemoglobin syntetiseras i benmärgen, men om kroppen av någon anledning måste bilda mer, tar kroppen till dessa leverenzymer. Här finns ett par länkar som du kan läsa:

https://www.integrativepsychiatry.net/pyroluria-a-hidden-cause-of-addictions-adhd-anxiety-and-other-afflictions/

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33902305/

Det är 4 leverenzymer som syntetiserar hem. Det är som om 4 fabriksarbetare skulle tillverka någonting och varje arbetare har sin egen uppgift. Om ett enzym (en arbetare) arbetar långsammare än de andra, står de "ofärdiga produkterna" där i kö. Dessa ofärdiga produkter som det egentligen skulle bli hemoglobin av, förgiftar nervsystemet och binder sig till zink och den aktiva formen av B6 (Pyridoxal-5-fosfat) och man kissar ut dessa ämnen. Det är ämnen som bland annat är viktiga för det psykiska måendet, som man får brist av.

Det är klart att jag inte vet om du har det här problemet, men det kan inte skada att pröva ut att ta zink och den aktiva formen B6 som kosttillskott. Det ska inte vara "vanligt" B6 (pyridoxinhydroklorid) utan den aktiva formen, avkortning P5P för det engelska ordet pyridoxine-5-phosphate.

Vad som gäller kosten, så måste en bra kost inte vara dyr. Sen finns det alltid saker som inte är hälsosamma men kostar pengar, som man kan lämna bort och ersätta med något hälsosamt.

Fata Morgana och jag äter vegetariskt, dvs. vi lämnar bort kött, men äter ost och ägg. Vi lämnar också bort färdigmat, konserver, snabbmat, godis och produkter av vitt mjöl.

Vi äter mycket grönsaker och frukt. Sen äter vi fullkornprodukter i stället för vitt mjöl. I stället för vete äter vi dinkel och kamut. Vete innehåller proteiner som somliga inte tål och som också kan orsaka psykiska besvär. Dinkel däremot innehåller mer mineraler och spårelement än vete och är rik på tryptofan, som kroppen kan bilda serotonin av. Dinkel är bra för det psykiska måendet. Sen lägger vi till en del "superfoods" som t.ex. amarant, sötpotatis, chiafrön.

Jag hade också ett problem för över 20 år som läkarna inte kunde hjälpa mig med. Jag var amalgamförgiftad. Därför läste jag själv på och "pluggade" saker som medicin, cellbiologi, toxikologi, biokemi och förstås kost och hur kosten och näringsämnen påverkar kropp och psyke. Om du skriver att det behövs kunskap för att äta rätt, så får du väl lära lite om kost. Om du har frågor kan du gärna fråga mig. Jag har utvecklat mig till en riktig kostexpert.

Sen är det ju så att Fata Morgana och jag heller inte alltid mår bra och jag tror att det inte finns många människor som gör det. T.ex. hade jag diskbråck redan på 90-talet. Under tiden har disken helt slitits bort och kotorna ligger närmare varandra. Därför har det blivit trångt för nerverna i neuroforamen. Andra kanske skulle låta operera sig. Jag har valt att i stället se till att ha starka ryggmuskler, som stabiliserar ryggen. Jag måste träna för den sakens skull. Jag kan inte säga "jag har inte tid eller ingen ork". Om du bara tränar 1 timma 2 ggr i veckan så har det redan en bra effekt.

Klart skulle det ha varit enklare för mig om jag t.ex. inte skulle ha haft amalgamförgiftningen. Men då skulle ingenting ha motiverat mig att lära det som jag lärde. Men med det som jag lärde, kunde jag hjälpa Fata Morgana och hon lärde av mig. Med den kunskapen har hon hjälpt andra, som i sin tur också har lärt en del som de kan hjälpa andra med. Det är nog många människor som hade "nytta" av min amalgamförgiftning. 😄 Utan den, skulle jag kanske inte ens vara ihop med Fata Morgana, så även om jag hade det svårt, så blev det till slut något positivt av det negativa.

#13:

"Med autism är det en annan sak. Jag saknar erfarenheter och kunskap om autism, men antar jag att det är medicinerna som du behöver hela livet."

Det är lika med en psykossjukdom. Med en sån kan man inte räkna med att sluta ta sina mediciner, om man inte vill komma ur och i psykoser i tid och otid.
Med antidepressiva är det annat (som du själv skriver), vad jag vet. De ska man bara ta under en period tills kroppen kan klara sig på egna ben igen. Jag tror ingen är menad att äta ex antidepressiva läkemedel livet ut.

#14: Nej, autism är ett neuropsykiatriskt funktionshinder - ingen psykossjukdom.

#15: jag menade inte att autism och ex schizofreni (som är en psykossjukdom) är samma sak. Jag menade att det är lika med att man får ta medicinerna livet ut i båda fallen… Jag har själv schizofreni och kan inte räkna med att sluta ta mina antipsykotiska mediciner

#16: Jaha, ok då missförstod jag dig. 🙂

#17: det är lugnt.

#14:

Jag tänkte väl det, för autism är ju ingenting som man kan bota eller bli av med.

Jag vet inte om du har sett filmen "Rain man", där Dustin Hofman spelade en autist. Autister har ju ofta förmågor som andra inte har. I fimen flög innehållet av en tändstiksask på golvet och Hofman såg på en blick, utan att räkna, hur många tändstickor det var.

I filmen gick sen människor till casinot med honom, för att utnyttja hans förmågor (klippet).

#19:

Nej, precis. Jag fick höra första gången jag var inlagd att min diagnos låg någonstans på autismspektrat, så de diagnoserna kan nog ibland gå lite hand i hand.

Intressant citat

Psykossjukdom
Schizofreni är en differentialdiagnos till autism, men också en långvarig psykossjukdom som drabbar ett fåtal personer med och utan autism. Vid schizofreni förekommer bland annat svårigheter med mentalisering och exekutiva funktioner, precis som vid autism.

Gemensamt för tillstånden är också ett annorlunda sätt att tänka, uppfatta och tolka sinnesintryck samt ibland motoriska svårigheter. Samtidigt finns tydliga skillnader, exempelvis hallucinationer och vanföreställningar som förekommer vid psykossjukdom men inte vid autism.

En viktig skillnad är att schizofreni och annan psykossjukdom oftast har en tydlig debut i tonåren eller i vuxen ålder, medan symtom på autism har funnits sedan tidig barndom.

Källa

Men nu ska jag inte kapa TS tråd mer genom att prata psykoser..😉

Rain Man har jag förresten sett, den är bra.

#20:

Men i filmen gjorde dom felet att vinna för mycket. 😊 Bättre att gå till flera olika casinos. Casinos betraktar det ju redan som fusk om man räknar ihop siffrorna på korten som har kommit. Hofman kunde väl komma ihåg alla kort som har varit och visste vad som var kvar i högen. Men idag använder sig casinos av flera kortlekar i en hög, så att snillen inte kan ta med för mycket pengar. 😁

Manipulering kan sägas var att försöka övertyga andra om att den
själv alltid har rätt. Det är då vi tillåter oss själv att bli lurade, bedragna
eller duperade. Manipulation är en global företeelse via allslags
media tv skärmar, telefoner, reklam och tidningar, propaganda
politik och all annan slags yttre påverkan

I samma ögonblick som skvaller och nyheter uppfanns, i samma
ögonblick uppfanns också lögnen.

#21: Hehe, ja jag minns inte filmen i detaljer… Men hade varit smartare att vinna lite här och där i stället 😁