#0:

Ja, det som är i vägen är tankarna, viljan och strävandet. Människor är ju vana att de i livet måste anstränga sig och sträva. Sträva efter framgång i yrke, sport och annat. De är vana att de måste uppnå resultat som de önskar sig. Men med andliga erfarenheter är det en annan sak. Man måste släppa taget. Det är så som med fjärilen som flyr om man jagar den, men sätter sig kanske på axeln om man sitter stilla.

Andliga erfarenheter är inga viljehandlingar, utan viljan är hindret. Det finns heller ingen "andlig kunskap" utan bara mental kunskap om koncept som ger en dualistisk förklaring för någonting som är icke dualistiskt. Så länge man håller fast i sådana koncept och inbillar sig att det skulle vara andlig kunskap som hjälper en att bli upplyst, vandrar man på en villoväg och är sig själv i vägen. Sen kan man förstås skylla på allt möjligt för det egna misslyckandet, andra människor, onda krafter, men i slutändan är man själv ansvarig för det.

#0: Ja, i det uttrycket som Mooji har sagt ibland så har man ju egentligen total frihet. Man kan sätta på sig/behålla bojorna, eller ta av sig dem… Man har själv nyckeln och väljer om man vill använda den 😊 eftersom det är ett inre arbete.

#2: Ja så är det 😊

Här har jag plockat ut ett par fraser ur filmen Samadhi som jag ville dela med mig av. Det passar så bra in hit i den här tråden för det handlar om Descartes och hans tro på demoner. Han kunde inte se att demonerna som han trodde på bara var hans eget program:

Istället, beskrev Descartes möjligheten av en ond demon som kunde hålla oss under en slöja av illusion. Descartes erkände inte den här onda demonen för vad den var. Som i filmen The Matrix, kunde vi alla anslutas till ett genomarbetat program som matar oss med en illusorisk drömvärld.

I filmen levde människorna sina liv i “Matrix”, medan de på en annan nivå bara var batterier som matade sin livskraft till maskiner. Dessa använde deras energi för sin egen agenda.

Människor vill alltid skylla på någonting utanför sig själv i fråga om världens tillstånd eller för sitt eget missnöje. Oavsett om det är en person, en speciell grupp eller land, region eller någon form av kontrollerande Illuminati, i likhet med Descartes onda demon, eller inkännande maskiner i Matrix Ironiskt nog var demonen som Descartes föreställde sig, precis detsamma som han avgränsade sig själv genom.

När du förverkligar Samadhi, blir det tydligt att det finns en övervakare, där finns en maskin, en ond demon som urlakar dit liv dag efter dag.

Maskinen är du.

Din Jag struktur är uppbyggd av många små begränsade del-program eller små chefer. En liten chef som kräver mat, en annan kräver pengar, en annan status, position, makt sex, intimitet. En annan vill ha medvetenhet eller uppmärksamhet av andra. Önskemålen är bokstavligen ändlösa och kan aldrig tillgodoses.
Vi tillbringar mycket av vår tid och energi att dekorera våra fängelser, och ge efter för trycket att förbättra våra masker, mata våra små chefer, och ge dem mer makt. Likt drogberoende, ju mer vi försöker tillfredsställa de små cheferna, desto mer begär får vi. Vägen till frihet är inte självförbättring, eller att på något sätt tillfredsställa Jagets agenda, istället är det att helt och hållet släppa taget om Jagets agenda.

#4:

Precis så är det.! Dessa program är skapade av det egna förståndet. Det är situationer, emotioner och känslor som t.ex. rädslor, som får människor att reagera på ett visst sätt och till slut blir det ett program av det och det är alltid programmet som reagerar på situationen.

Reaktionerna är ofta oproportionerliga till situationen, t.ex. kan man överreagera och det kan bli till ett mentalt program att man reagerar på det här viset. Somliga vidskepliga människor förväxlar dessa program, som är synliga i energikroppen (om man ser den), med demoner eller andra väsen som de tror på. Men vem som inte tror på gojan kan se vad det verkligen är.

Ändrade om texten från inlägget i #0 lite grann och postade det på min Facebook sida. Tänkte att jag ju även kan dela med mig av den nya versionen här. Jag kommer ju ändå inte på något nytt att skriva om just nu 🙂

Skyll inte på andra ✨💖

Många känner inte till sin sanna essens, men det beror inte på undangömd kunskap, utan det beror på en själv. Det är det aktiva förståndet - vår mentala process som är hindret mellan den enskilda människan och Gud. Den processen består av våra tankar, vår ansträngning, vår strävan och våra försök till att förstå sig på Gud och det andliga.

Det är inga andra personer och inga andra krafter som skulle befinna sig utanför oss som är ansvariga för att människor inte erfar Gud, och tack och lov för det. För annars skulle det inte ligga i våra händer, utan i någon annans händer.

Eftersom det är vi själva som sätter dit slöjan är det också vi själva som kan ta bort den och det är inget som först nu genom nya tidsåldrar skulle bli möjligt.

Enda sedan den första människan föddes har hon haft möjlighet att bli varse om Gud inom sig och att erfara himmelriket inom sig.

Men nästan ingen vill ge upp sina tankar, sin strävan och ansträngning och därför fortsätter de flesta att leva i omedvetenhet, utan att känna till sin sanna gudomliga essens.

Ett exempel på detta är när människor söker efter lycka i yttre ting, som pengar, status, relationer eller materiella saker. De tror att de kommer att bli nöjda och tillfreds om de bara får mer av det de vill ha. Men de inser inte att de bara skapar mer begär, oro och lidande för sig själva och andra. De missar det som verkligen ger dem inre frid och harmoni, nämligen deras inre källa av kärlek och ljus.

Ett annat exempel är när människor försöker följa religiösa regler, ritualer eller dogmer för att komma närmare Gud. De tror att de måste göra vissa saker eller undvika andra för att vara goda och värdiga och sen strävar de och anstränger sig för att närma sig Gud. Men de inser inte att de bara begränsar sig själva. De missar det som verkligen binder dem till Gud, nämligen den direkta erfarenheten av sin sanna gudomliga essens.

Det enda sättet att ta bort slöjan mellan oss och Gud är att tysta ner den inre dialogen och att sluta sträva och att sluta anstränga sig.

Vi måste lära oss att vara stilla, att lyssna, att känna och att lita på vår intuition. Vi måste lära oss att förtro det gudomliga och att acceptera det som är och att vara tacksamma för det vi har.

Det är som denna vishet förmedlar:

En man kommer till en Zenmästare och säger: "Jag vill ha inre frid. Kan du lära mig hur man når det?"

Mästaren svarar: "Visst, jag kommer att hjälpa dig. Men först, ge mig alla dina tankar."

Mannen blir förvånad och säger: "Är det verkligen möjligt att ge dig alla mina tankar?"

Mästaren ler och säger "Om du verkligen letar efter inre frid, måste du släppa taget om allt som stör den. Ge mig dina tankar och låt den inre friden träda fram."

#0 Kloka tankar och fina texter.🌼

Men jag kan inte låta bli att tänka i protest att det är inte så enkelt att välja…..

Inlärd verklighet har vi nog alla mer eller mindre att tampas med eftersom vi är människor som fostrets av andra människor generationer bakåt i familje och släkt led.
En del av oss i mer och andra mindre sunda familjeförhållanden.

När den inlärda programmeringen från yttre omständigheter styrt om anpassnings kompassen från den egna intuitionen - till rena överlevnadsstrategier Som krävt anpassning och som styrs av rädsla, demoniska tankar, och svart magi mm.

Då tänker jag att: Allting finns!

Både det onda och det goda
Allting blir ju verkligt för den personen som styrs av sin rädsla och det trossystemet.

Bra eller dåligt? Det lägger jag ingen värdering i. För det är som det.

#7: Nej enkelt är det verkligen inte. Det håller jag med dig om. Det finns som du skriver så mycket som påverkar oss och vår verklighet. Men tänker att så länge jag delar in saker till gott och ont bara för att ta ett exempel, så kommer dessa dualiteter alltid att finnas för mig, men slutar jag dela in saker till att vara endera gott eller ont, så först då, finns de inte längre för mig. Det är liksom upp till mig och inte upp till någon annan vilken verklighet jag vill befinna mig i, men så enkelt som det låter är det verkligen inte 🙂

#8: Jag förstod det. Men ville på nått sätt ändå belysa.🙂

#9: Att belysa är alltid bra 🙂