Jag tänker att mannen inte var redo att räddas. För att bli räddad av andra måste man först på något sätt rädda sig själv.

#0:

Det är en vis berättelse det där, som det finns flera olika varianter av 😊

Ja jag kan bara hålla med, att vi blir som mannen på ön när saker och ting inte blir som vi förväntar oss / för att det inte levde upp till våra förväntningar. Om vi iakttar oss själva så kan vi rätt ofta fastställa att det verkligen är så, att saker och ting sällan blir eller är så som vi föreställer oss det. Därför ger dom visa oss rådet att vara mer närvarande i nuet, dvs att ta emot ögonblicket så som det kommer att och sluta ha en massa förväntningar och att sluta göra sig föreställningar.

#0:

Jag känner en annan variant av den historian. Det var översvämning och mannen klättrade upp på taket. Först kom en båt, men mannen sa att dom ska rädda andra i stället, för att gud kommer att rädda honom. Sen kom en helikopter, men mannen sa samma sak till dom i helikoptern. Efter att han dog frågade han gud varför han inte räddade honom. Gud svarade "hurså, vad hände med båten och helikoptern som jag skickade förbi?"

Männsikor har en viss föreställning om gud och hur gud verkar i det dagliga livet, fast verkningsmekanismerna är okända. Därför ska man göra sig av med sina föreställningar.

Kommer att tänka på något jag hört om en historia om en sjökapten. Minns inte exakt hur den gick… Men det slutade med att han drunknade med fartyget.

Poängen i den var att sjökaptenen till slut gjorde det enda han kunde göra, att drunkna.

Kanske gjorde han det fullt ut, utan att ifrågasätta händelsen, även när döden kom. Kanske dog han på något sätt, medvetet.

#4:

Var det inte så förr i tiden, att kaptenen i vanliga fall sjönk med sitt skepp?

#5: Jo det var väl så😀 Förhoppningsvis var alla lika medvetna som honom då, hehe…😉