_{Här har jag översatt en jättefin och vis text av Osho som jag bara ville dela med mig av här. Observera att jag använder mig av ordet Sinne och att det ska motsvara det engelska ordet Mind. I den tyska versionen står det Verstand, vad som motsvarar Förstånd. Har översatt härifrån:} osho.com.de

---

Sanningen är att du inte är ditt sinne, du är något bortom det; därför är det absolut nödvändigt att ditt sinne står stilla, så att du för första gången kan erfara att du inte är ditt sinne, eftersom du fortfarande finns kvar. Ditt sinne är borta men du är fortfarande där…och med mer glädje, med mer glans, mer ljus, mer medvetenhet, mer varande. Ditt sinne lurade dig och du föll för det.

Vad du behöver förstå är identifiering…hur man identifierar sig med något som man inte är.

I öst finns en gammal liknelse om en lejonhona som hoppar från en kulle till en annan och föder en lejonunge precis i mitten. Det lilla lejonet faller på en stig där en flock får passerar. Självklart blandar han sig med fåren, han bor med dem och beter sig som ett får. Han vet inte att han är ett lejon, inte ens i sina drömmar. Hur kunde han när det runt honom bara finns får och fler får. Han vrålade aldrig som ett lejon, för ett får ryter inte. Han har aldrig varit ensam som ett lejon, ett får är aldrig ensamt. Ett får är alltid i sin flock, i flocken är det bekvämt och säkert. Se hur får springer, de går så tätt ihop att de nästan snubblar över varandra. Dom är så rädda för att vara ensamma.

Men det lilla lejonet blev äldre. Det var konstigt, han identifierade sig med att vara ett får, men biologin bryr sig inte om din identifiering, naturen följer inte dina idéer.

Han växte till ett vackert ungt lejon, och eftersom tillväxten är så långsam, vande sig fåren vid lejonet och lejonet vande sig vid fåren. Visst tyckte fåren att han var lite galen. Han kan inte bete sig och han bara växer och växer. Det var inte meningen att det skulle vara så. Och så låtsas han vara ett lejon… men han är inte ett lejon! De har känt honom sedan han föddes, de uppfostrade honom, de gav honom sin mjölk. Inget lejon är vegetarian, men detta lejon var vegetarian eftersom fåren är vegetarianer. Han åt gräs med stort nöje.

De accepterade den lilla skillnaden att han är lite lång och ser ut som ett lejon. Ett mycket klokt får sa: ”Det är bara naturens infall, det händer då och då.” Och han accepterade själv att det var så. Han hade en annan färg, han hade en annan kropp, han måste vara ett freak, onormal. Men tanken på att han var ett lejon var omöjlig för honom. Han var omgiven av alla dessa får och fårpsykoanalytikern kunde förklara det för honom: ”Du är bara ett freak av naturen. Oroa dig inte, vi tar hand om dig.”

Men en dag kom ett gammalt lejon förbi och såg detta unga lejon sticka ut från fårflocken. Han trodde inte sina ögon! Han hade aldrig sett något liknande, han hade aldrig hört talas om det i hela historien, att ett lejon rör sig mitt i en fårhjord och att inget får är rädda för honom. Och det lilla lejonet rörde sig precis som fåren och stirrade i gräset.

Det gamla lejonet trodde inte sina ögon. Han glömde att han ville döda ett får till sin frukost, han glömde hela sin frukost. Det var så ovanligt att han försökte fånga det unga lejonet, men han var gammal och den andre var ung - han sprang ifrån honom. Även om han trodde att han var ett får, glömdes hans identifiering så snart faran hotade. Han sprang som ett lejon och gubben hade svårt att fånga honom. Men till sist lyckades han, och pojken skrek och grät och sa: "Förlåt mig, jag är bara ett stackars får." "Din idiot", svarade det gamla lejonet, "stopp och följ med mig till dammen."

Det fanns en damm i närheten och han tog med sig det unga lejonet till den. Pojken kom motvilligt, för vad kan man göra mot ett lejon om man är ett får? Om du inte följer honom kan han döda dig, så han följde med det gamla lejonet. Dammen var stilla, utan minsta krusning, nästan som en spegel. Och det gamla lejonet sade till det unga lejonet "Titta neråt. Titta på mitt ansikte och titta på ditt ansikte. Titta på min kropp och titta på din kropp i vattnet.”

På en bråkdel av en sekund hördes ett högt vrål! Det ekade från alla kullar. Fåren försvann och han förvandlades – han kände igen sig själv. Hans identifikation med fåren var inte hans sanning, det var bara en inbillning. Nu hade han sett sanningen. Och det gamla lejonet sa: "Jag behöver inte säga något mer, förstår du."

Det unga lejonet kände en oerhörd energi stiga upp som han aldrig känt förut…som om han hade sovit. Han kände en enorm kraft, fastän han alltid varit ett svagt, blygsamt får. All hans blygsamhet, all hans svaghet, löstes helt enkelt upp.

Detta är en gammal liknelse om mästare och lärjungar. Mästarens funktion är att få lärjungen att se vem han är och att det han alltid har trott inte är sant.