Det spirituella egot
Det spirituella egot är en beteckning som jag egentligen inte har hört användas på svenska alls, men både på tyska och engelska sidor kan man läsa en hel del om det spirituella egot.
Det spirituella egot är bara en annan form av egot / jaget. Det är alltså inte så att vi skulle ha många egon, som ett vanligt och ett spirituellt och några därtill. Men det är lätt hänt när man går den andliga vägen att man i stället för att utvecklas andligt utvecklar ett överdimensionalt stort ego och det är det som i andliga kretsar kallas för ett spirituellt ego.
Det är ju så vårt ego fungerar, att när vi gjort något bra eller lyckats med någonting, så är egot väldigt fort framme och säger; Oh vad duktigt jag är. Jag är så himla bra och nu har jag lyckats med det här osv. Egot älskar alltså att ställa sig i rampljuset, tar gärna emot beröm och tycker om att skryta om sig själv. Det är så som alla människors egon fungerar. Det finns alltså ingen skillnad mellan den vanliga människans och den andligt inriktade människans ego. Egot är ju bara en process som måste upprätthållas och förnyas av förståndet varje bråkdels sekund och så är det för oss alla.
Det spirituella egot är fortfarande samma process, fast man bara har valt andra saker som man kan vara stolt över eller som man vill uppnå. Här gäller det sen för den som går en andlig väg att ge akt på sitt ego och att observera sig själv så att de andliga erfarenheterna som gör man inte leder till att man börjar skryta om sig själv och börjar se ner på andra som inte gjort samma erfarenheter. Det är ju inte meningen att man ska utveckla ett överdimensionalt ego som tänker att man har kommit längre än andra och som t.ex kan meditera i längre stunder än andra osv.
Det här är en verklig utmaning som man ställs inför när man går den andliga vägen och det finns många upplysta som berättar om hur dom i början på sin andliga väg utvecklade ett stort spirituellt ego. Den tyska kvinnan Nabala sa att även hon utvecklade ett mega stort spirituellt ego efter hennes första andliga erfarenheter.
Så vi måste komma ihåg att det i sig inte är fel att ha storslagna tankar om sig själv, för det är ju så som egot fungerar och vi har alla storslagna tankar om oss själva ibland. Frågan är bara hur mycket egot måste växa tills man själv upptäcker det och tills man själv börjar reflektera över sig själv.
På den andliga vägen gör vi oss alltså medvetna om vårt ego och om våra storslagna tankar som vi har om oss själva och när vi gör det så blir dessa tankar med tiden mindre och vi slutar helt enkelt upp med att trycka upp det i ansiktet på folk, hur andliga och vakna vi skulle vara. Gör vi oss inte medvetna om det, så växer sig egot däremot med tiden till att bara bli större och större och det är en av fallgroparna på den andliga vägen.
Det spirituella egot är när man t.ex:
Ser sig som mer vaken andra
Ser sig som mer andligt utvecklad än andra
Ser sig som mer högfrekvent än andra
Tror sig vara Messias eller någon annan utvald person som är här för att rädda mänskligheten
Dömer ut andra som inte gå en andlig väg
Ser sig som någon som lagt sitt ego åt sidan
Ser sig som någon som inte har några mörka sidor
Betraktar sig själva som endast kärleksfull
Är ute efter andras respekt
Kräver att andra ska vara kärleksfulla mot en
Klär sig som en spirituell person för att se ut som en.
Presenterar sig som spirituell på social media
Sätter en gloria eller ljussken över sig själv på sina videoklipp
- Redigerat 2021-10-23 15:13 av FataMorgana
![[SolaH]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Egot är verkligen speciellt, som när jag tänker skriva i inlägget. Kom så tanken på behövs det verkligen? hur kommer andra att se på det. Är hon egoistisk eller inte, men ämnet kan vara känsligt, för sig själv.
Det är så lätt att se flisan i sin broders öga, men så svårt att se bjälken i sitt eget öga.
När man väl kommer på egot spratt ,så är det avslöjat. Men det kan verkligen gömma sig.
Egot är åxså en drivkraft framåt, som man inte får glömma. Som man måste lära sig balansera och hantera.
Bra att du tar upp detta ämne Fata M
#1:
Det stämmer att egot är en drivkraft, som absolut behövs ibland i det vardagliga livet. T.ex. för at överleva, för yrke, träning och tävling eller för att lära och studera. Det finns mycket mer som det behövs ett ego till och utan ego skulle vi heller inte överleva. Ett problem är det bara om det blir för starkt.
Man måste lära att förstå egot. Vem som t.ex. säger att han inte har ett ego, gör inget annat än att polera sitt ego och det blir till ett "spirituellt ego".
Ett vanligt ego är lättare att förstå än ett spirituellt ego, t.ex. ett "syndarens ego" för att det inte är "polerat". Därför växer det spirituella egot mycket mer utan att den spirituella egoisten ser vad som händer. Det spirituella egot lurar den drabbade personen och även andra personer. Spirituella egoister vill vara annorlunda än andra människor, mer högfrekventa, mer kärleksfulla och egot livnär sig av spänningen av det som man är och det det som man vill vara.
Och vem är det som strävar efter att bli av med sitt ego? Jo, egot. 😄
#1: Ja så är det. Egot är drivkraften framåt. Egot behövs och därför är en gnutta egoism också okej och inget som vi ska skämmas över och inte ska vi heller behöva skämmas över om man t.ex känner stolthet och glädje över saker och ting man åstadkommit. Det är så som våra egot fungerar helt enkelt. Ungefär så som när man var barn och gick i skolan och när man kanske fick bäst betyg i något ämne, då var man ju också stolt över hur bra man var 😀 Det är också den stoltheten och glädjen som sen får oss att fortsätta framåt, till att bli ännu bättre och ännu mer kunnig. Utan den drivkraften skulle nog en stor del av all forskning och utveckling av nya produkter stagnera tror jag. Så det är också viktigt att faktiskt ha ett ego som vill saker och ting och som vill framåt i livet. Det är det helt normala egot, som vi alla har och behöver och som du säger att man måste lära sig hantera och balansera, så att det inte blir ett superego av det. Och speciellt på den andliga vägen är det viktigt att lära sig hantera och balansera sitt ego, så att man inte börjar se ner på andra.
Jag läser lite i äldre trådar här på sajten som jag har missat, så det kan hända att jag "puffar upp" en gammal tråd ibland om jag har något att tillägga i den.
Kan berätta att för 13-14 år sedan när min psykossjukdom började utvecklas på allvar, så fick jag nog ett megastort andligt ego på köpet. Jag inbillade mig på allvar att jag var Jesus återfödd…. Men har sedan fått höra att de med schizofreni som jag fick då kan få just den föreställningen, att man är en messias som kommit för att rädda jorden.
Det blir lite smått pinsamt att tala om att man haft sådana föreställningar, och så klart inbillar jag mig inte detta nu mer.
Men detta i tråden är ett viktigt ämne att ta upp, då det som du skriver FataMorgana, nog ofta blir så i början av ens andliga väg, när man gjort sig några andliga erfarenheter (som kan vara riktiga i sig) att egot tar äran för något som inte har med egot att göra egentligen.
#4:
Det är alltid egot som börjar en andlig väg. 😄 Egot gör sig ju en hel del föreställningar om det och försöker att uppnå vad det föreställer sig eller vad andra människor har sagt.
Sen är det en fråga om tid, tills man kommer på att de egna föreställningarna inte är kvintessensen i det hela, utan moroten som dinglar framför näsan och som egot springer efter.
Somliga gör den insikten om de tittar djupt i sig själva, medan andra tittar på youtubare som säger "spring, spring, du hinner".
#5:
Precis.😊 Har man lite tur så hamnar man på en väg som tillslut leder en bortom själva vägen.
#6:
Idag är det svårare att hitta vägen, eftersom det sprids så mycket flum på internätet och det finns youtubare som hänger morötter framför folks näsor. Förr i tiden, innan det fanns internät var människorna mer benägna att titta i sig själva.
#7:
Så är det ju.
#4:
Inga problem. Du får hemskt gärna puffa upp hur många inlägg som helst, som du ännu inte läst 😊
Ja jag träffade också en man på psyket än gång som trodde att han var Jesus. Han hade liksom du en psykos. Så det är nog ett rätt vanligt sjukdomssymptom vid just sådana sorters sjukdomar. Men sen finns det ju dom som inte verkar ha en psykos, men som ändå påstår sig vara Jesus medan dom kallar sig för andliga vägledare och tar betalt av folk. Det är snarare såna människors egon jag syftar på och inte ditt😄 Men visst, du har helt rätt angående egot som gärna tar på sig äran. Så fungerar också mitt ego 😄
#9:
En gång när jag for till sjukhuset med min mor och satt i vänterummet, rullade en sköterska in en patient som låg i sängen och verkade ha psykos. Det var en kvinna som blev hysterisk och livrädd för att hon trodde ha sett Jesus och att hon skulle dö. Hon frågade sköterskorna "varför ser jag Jesus?". Sköterskorna tittade på varandra och visste inte vad de skulle säga. Jag skulle ha sagt att han är här för att beskydda henne.
#9:
Så bra🤗 det finns ganska många inlägg från 2021-nånting som jag inte läst då jag var frånvarande här ifrån en tid då. Så jag fick lust att börja läsa lite i dem. Men de är så intressanta att jag kunde göra inlägg i var och en av dem tror jag🙄
Okej, då förstår jag mer vad du syftade på. Det var lite olikt mig ändå att få sådana föreställningar, och i psykos blir man också ofta personlighetsförändrad. Så det var nog "bara" en del av sjukdomsbilden ändå. För när jag fick medicin och vård så försvann ju den och många andra föreställningar ganska snabbt.😊
#10:
Ja, det låter också som psykos. Det verkar vara vanligt då som sagt att man får hallucinationer som har med Jesus eller andra andliga föreställningar att göra. Kanske visar sig det gudomliga som dessa former för något slags beskydd, eller som en trygghet i kaoset? Jag vet inte riktigt…
Det hade nog varit lugnande och betryggande för den psykotiska kvinnan att höra just då att han var där för att beskydda henne iaf 😊
Minns ju själv när jag var inlagd på psykiatrin för psykos hur jag såg och pratade med andliga gestalter som inte fanns där egentligen. Det fick jag höra av sjukhuspersonalen när jag blivit bättre igen.
Starta ny diskussion