Många föreställer sig att upplysta eller andlig utvecklade människor aldrig blir arga, bara kärleksfulla. Men till och med Jesus visade att han kan bli arg:

"Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor 13 och sade till dem: "Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. [e] Men ni har gjort det till ett rövarnäste."

Emotioner är helt naturliga för människor, för man kan ju inte meditera 24 timmar om dygnet. Det avgörande är hur man hanterar det. Släpper man loss sin ilska eller bär man omkring den hela dagen och till och med låta den växa tills den blir hat?

En Zen historia beskriver ett sätt att hantera sin ilska:

Zen mästaren förklarar för sin elev: Tänk dig att du sitter i en båt. Det är så dimmigt att man knappt ser någonting. Då dyker en annan båt upp ur dimman och krockar med din båt. Du blir arg. Du tänker: Tja vilken fan, jag målade om min båt igår och den konstiga båten kraschar in i den. Färgen är repad och du vill just skälla ut personen i båten. Då upptäcker du att båten är tom! Din ilska försvinner, du suckar och tänker att du väl måste måla om den på nytt.

Zenmästaren fortsatte:"Så är det med allt i livet och med alla människor du möter: Det är som att bli påkörd av en tom båt." Eleven svarade, att han ändå skulle bli arg.
Zen mästaren svarade: Förmodligen sant. Det är så vi människor bockar. Men ju mer vi tränar, desto lättare är det för oss att lugna ner oss och se hur löjligt och värdelöst det är att hålla fast vid ilska. Den tomma båten är alltid skyldig. "

Båten är därför tom, för att människan som gör en arg bara handlar efter sina konditioneringar. Ingen skulle komma på tanken att bli arg på ett rovdjur som man blir attackerad av, som bara handlar enligt sina instinkter. På samma sätt har människor sina konditioneringar. Man kan bli arg, hur upplyst som man än är. Men om man är medveten om att "båten är tom" kan man lättare släppa loss sin ilska.