Känslor är som gäster
Blev inspirerad igen när jag läste en vacker metaforisk dikt av den persiska sufi-mystikern Rumi. Den handlar om våra känslor och om hur vi bör hälsa dem välkomna, oavsett om det handlar om negativa eller positiva känslor. Precis som på ett värdshus dit det kommer nya gäster varje dag är det för vår mänskliga tillvaro också. Hela tiden dyker det olika känslor upp. Ibland är det känslor av glädje och ibland känslor av sorg eller rädsla. De negativa kämpar vi emot och vill bli av med, medan de positiva vill vi gärna ha mer av och sen gör vi allt för att tränga undan de ena och ha mer av de andra i hopp om att få vara lyckliga för alltid.
Men så fungerar det inte, att man kan tränga undan den ena eller andra känslan. Det är som med skuggan. Vi kan inte jaga den och slänga bort den, utan vi måste tända ljuset för att bli av med den och så kan vi se på våra negativa känslor och på våra negativa tankar också, som någonting som måste belysas, som någonting som behöver komma fram till ljuset för att kunna bearbetas och healas. Därför skrev Rumi i sin dikt att man med glädje ska ta emot alla känslor, så även de negativa som kommer och hälsa dem välkomna.
Men inte alla tankar och känslor behöver healing, utan en del av dem är nyttiga och hjälper oss framåt i vår dualistiska tillvaro. De hjälper oss att lösa problem och är på så vis konstruktiva. Det är de återkommande rädslorna och negativa tankarna som vi hela tiden konfronteras med, som kommer åter och återigen, som vi helt enkelt inte vill ha att göra med och som vi försöker att tränga undan som är i behov av läkning och healing.
Det är inte svårt alls att ta fram dessa till ljuset. Det är bara att sätta sig ner och försöka att inte tänka på någonting alls, det är att praktisera stilla meditation. Man kan inte ens misslyckas, för varje oönskad tanke eller känsla som dyker upp gör det av en anledning och anledningen är för att denna tanke eller känsla ska kunna bli sedd och förstådd och inte för att trängas undan.
Det kan handla om förträngda minnen, om traumas, om rädslor för att misslyckas och att inte duga inför andra osv. De är inget konstruktivt med det, utan det är känslotillstånd som förpestar vår tillvaro. De upptar en stor del av vårt mänskliga medvetande och gör att vi inte kan tänka klart och se verkligheten för hur den verkligen är. De är i vägen för den inre friden som redan finns inom oss.
Endast genom att ta emot dem med ett öppet och välkomnande sinne kan man betrakta dem och börja att förstå sig på dem och komma till insikt om vad de är och varför de kommer för att till sist kunna heala dem. Kämpa alltså inte emot, utan ta emot allt som kommer och var tacksam för det, för nu har du chansen att kunna heala dig själv.
Här hittar ni Rumis metaforiska dikt på svenska: http://viryabodhi.se/vardshuset/
(inlägget finns också att läsa på min blogg)
- Redigerat 2021-05-29 17:52 av FataMorgana
Oj, vad jag blev påmind av din text. Den tog direkt, jag brukar hålla på med konstnärliga alster.
Som jag har lagt åt sidan, av att det bara kommer upp en hel massa som irriterar mig utav. Jag har väldigt svårt att förklara för mig själv och inte för att säga till andra personers bemötande, som bara vill mig väl. Kanske allt för väl, som jag storligen irriterar mig av,
så jag har lagt allt åt sidan för att få lugn och ro.
Det och är väldigt jobbigt och känslostormande att skapa sitt alster.
Men dessa tankar gör mig påmind om och om igen. Mina verk är en del av personlig utveckling, inte för att tjäna ekonomiskt på eller någon slags ära.
När ett alster är klart, så betyder det ingenting för mig. Utan jag har klarat av en barriär, av något slag. (Som jag inte kan förklara på ett annat vettigt sätt).
Vet att det sitter på ett djupare plan, men hur ska man gå tillväga.
Meditation har jag besynnerlig svårt med tankar som kommer och far.
#1: Det räcker att bara iaktta sina tankar när de kommer och går och utan att försöka kämpa emot dem. Meditation behöver verkligen inte vara svårare än så. Att acceptera är bättre än att kämpa emot, för kämpandet skapar bara ännu mer spänning, men att ta emot och acceptera lättar upp. Så kan man också medan man skapar konst, iaktta sig själv och sina tankar i meditation.
Kloka ord - känslor ska tas om hand - om inte det sker omvandlas de till depressioner, ångest eller panikattacker i lagom blandning.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#3: Just det. Bra att du skrev detta.
Den här texten som jag hittade på en Osho-sida, tyckte jag att var så fin och att den passar så bra in här att jag inte kunde låta bli att översätta ett par stycken härifrån. Länk
Att bli vän med sina känslor
Jag har en rädsla inom mig som stänger av mig och som gör mig hård, ledsen, desperat, arg och hopplös. Den verkar så subtil att jag inte ens riktigt kommer i kontakt med den Hur kan jag se den tydligt?
Det enda problemet med sorg, med förtvivlan, med ilska och rädsla, med hopplöshet, med smärta och bekymmer, är att du vill bli av med det. Det är det enda hindret.
Du måste leva med dem; du kan inte bara fly från dem. De erbjuder dig exakt de situationer där du kan integrera ditt liv och växa. De är livets utmaningar. Acceptera dem. I efterhand visar de sig vara en välsignelse. Om du vill undvika dem, om du vill bli av med dem på något sätt, då uppstår ett problem. För när man vill bli av med något så tittar man aldrig direkt, och då gömmer sig saker för en för att man dömer dem. Sedan drar de sig tillbaka djupare in i det omedvetna och gömmer sig i de mörkaste hörnen av din varelse där du inte kan hitta dem. Och ju djupare de går, desto mer problem orsakar de dig. När de arbetar från de okända hörnen av din varelse, är du hjälplös på deras nåd.
Så det första är: undertryck aldrig någonting. Vad som är, är. Acceptera vad som än kommer - låt det komma upp till ytan. Faktum är att det inte räcker att säga: "Förtryck inte någonting." Om du kan låta bli det, skulle jag hellre säga: "Bli vän med det."
Ofullkomliga tankar gen-svaras av känslor.
Känslor saknar begripelse.
Det är deras sätt att utbilda
begpipelsen.
Sona er egen personlighet då avtar alla frågor.
Egot, personligheten är egentligen en illusion.
- Jag på DeviantART: PerceivingPhoto