Jag skulle vilja svara med både Ja och Nej. Nej ur det dualistiska perspektivet, för att livet på jorden som människa inte skulle vara möjligt utan alla dualiteter, utan alla kontraster. Det är liksom endast genom dualiteterna som livet blir möjligt. Det börjar redan med när vi föds, att döden blir ett faktum och utan natten hade inte dagen varit möjlig. Utan det onda skulle inget kunna vara gott och utan oro ingen som kan komma till ro. Det är liksom själva förutsättningen för livet på jorden, den andra sidan av myntet, förutsättningen till glädje är sorg och förutsättningen för lycka är olycka. Det går liksom hand i hand och därför kommer godheten aldrig att vinna, för det skulle innebära slutet för godheten med. Att leva som människa på en planet där bara fred och harmoni råder kan man alltså glömma. Det är först när livet som människa tar slut som natten inte längre behövs för att det ska kunna vara dag. 

Och JA ur det gudomliga perspektivet, för att livet på jorden som människa bara är en illusion, gott och ont existerar inte på riktigt. Det är bara två dualiteter som tillsammans gör existensen möjlig- försvinner dualiteterna försvinner också existensen och det som blir kvar är vår sanna natur  - det gudomliga själv, det som ligger bortom alla dualiteter och det är så mycket större än vad vi med vårt förstånd kan förstå. Det är det som fanns till innan vi klev in i dualiteternas värld och det som blir kvar när vi kliver ut ur dualiteternas värld. Det är källan till allt. Det absoluta eller Gud eller hur man vi vill kalla det och att inse att det är det man själv till sin sanna natur är kan jag kalla för den högsta vinsten. Så vinnare är vi alla trots att det inte finns ett Jag som kan vinna någonting och inget att vinna. Vi är liksom vinsten själva. Jag vet hur paradoxalt allt som jag skriver låter och jag vet att man inte kan förklara det här med ord och därför önskar jag att ingen ska ta mina ord för givna utan att alla själva ska titta efter i sitt inre hur det verkligen är. För hur jag än skriver så blir det inte helt rätt. Men vem som själv söker, han kan finna och när detta är funnet har han hittat Gud inom sig och inget kan göra en lycksaligare än det.

#1 FataMorgana, jag håller med om det du säger. Jag verkar också mena därtill, om man spinner vidare på tråden:
Jag kom att tänka på att jag ser att den tvåfaldiga sidan av verkligheten, är även i sig delad i två stycken tvåfalder, en för det goda en för det onda. När det onda förlorar, så är det ändå inte samma som när det goda förlorar. När det onda vinner, så är det inte samma vis och sätt och form som när det goda vinner. Det är därför både godhet och ondska är skilda till nästan helt och hållet, och kan finnas var och en för sig själv, med sin tvåfald. De är nästan skilda för i människan kan det aldrig bara finnas endast godhet eller endast synd/dåligt, men man kan odla egenskaperna att vara i överflöd för den ena eller andra sidan.

Den medvetenhet att förenas och etablera enlighet med Gud inombords, är ett mål. Därför en resa att inte bara ära Gud, utan även nå till Guds makt, sedan till Guds rike. Alltihopa medans man lever. Så man bygger Himlen på Jorden (inombords strålar detta medvetande ut till visa sig i de former man gör och pratar). 

Detta är del av vad Målet innebär, vilket Essenerna kallar för Gudomligt Förverkligande av den dolda ordning vilken ger en friheten.

#2 

Javisst, man kan välja vilka egenskaper man odlar, men man kan också välja att inte odla något alls  🙂Det finns människor som varken söker eller har tankar på det gudomliga, utan som är helt lyckliga med det som det materiella livet har att erbjuda och sen finns det människor som gör mer onda än goda handlingar och människor som gör mer gott än ont, men som jag brukar säga, finns det ingen Gud som dömer och straffar oss för hur vi väljer att leva våra liv, utan snarare ser jag det som att det är Gud som lever genom miljarder människor och som äter genom miljarder munnar och som gör miljarder med miljarder av handlingar. Men visst, vi kan också ha Gudomligt Förverkligande som mål, som väg eller hur man vill säga det bäst och då kan det hända att jorden blir till himmelriket, dvs. att man ser  vilken Ordning som verkligen råder, att vi är precis där vi ska vara, att allt är precis som det ska vara och att det inte kunde vara annorlunda. Allt är perfekt som det är, att existensen inte är möjlig utan både det onda och det goda 🙂